A PERFECT TEN

"En kvinna är bara en kvinna men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om". Så skrev den brittiske författaren och golfälskaren PG Woodhouse en gång för länge sedan. Utan att egentligen veta något om PG så gissar jag han ämnade att sätta ord på de himmelska höjder av mental tillfredsställelse en sällsynt lyckad drive ger snarare än ett försök att förminska kvinnan. Något åt det hållet med samma mentala nirvana som en ovanligt lyckad drive fick jag uppleva från cykelsadeln igår. Fast i 3 timmar och 20 minuter! Till skillnad mot när jag spelade mycket golf då lyckan oftast bara varade några få sekunder tills nästa dåliga slag eller missade putt kom.

Jag fick en fantastisk solotur på 107 km igår på mestadels jättefina sceniska vägar med fin asfalt runt kusterna och på mellersta delen av Phuket. 30 grader i februari! Drygt t om, jag älskar att cykla i värme och lider sällan av det bara man ser till att få i sig massa vätska. Rundan slutade med en knapp mil av helt absurt branta klättringar upp och ned mellan Naithon beach och Bangtao beach på östkusten där vi bor. Sträckan kör de även på Challenge Laguna Phuket halvironman och det var i de backarna ofta mellan 20-23% lutning jag stod och hejade sista veckan i november då jag var med triklubben Terrible Tuesday här när många av de tävlade. Cyklade backarna även då och det var på håret att jag tog mig upp. Fick stanna en gång i branten och pusta ut då. Men igår var kropp och sinne i perfekt harmoni. Starka ben och snabb återhämtning även om den sista branten tog upp pulsen nära max. Jag fick tag på en hyrcykel Canyon AL aluminium racer i storlek small. Inte helt optimal och några kilo tung men annars modern och välbyggd med 11 delad Ultegra och med extra lång styrstam så kändes den ändå faktiskt riktigt bra trots en storlek för liten.

Känningar i ben och höft tenderar att variera  och igår var glädjande den minst kännbara dagen sen olyckan i höstas. Det har nu gått 5 månader sedan jag bröt höften och jag har tränat mycket cykel nu i 4 månader. Formen börjar bli bra igen även om det har varit lite tungt mentalt att så ofta ha värk när jag går eller snarare haltar. Det har känts som en stor lårkaka som inte vill släppa efter operationen och ibland bara viker sig benet. Men har försökt att ha inställningen att vad bra att jag kan cykla så pass obehindrat snarare än vilket skit att jag inte kan gå ordentligt. Men även gången har börjat se bättre dagar senaste veckan. Så jag ser ljuset i tunneln nu och tror på snabb och full recovery inom en månad. Värmen här nere och lite massage snabbar nog på läkningen ytterligare.

Cyklade ganska hårt ett pat timmar under  rundan efter en långsam start. Körde också runt 90% i slutbackarna som gav ett par 2016 års KOM på Strava. De är ju lite lättare att ta dem i februari än december:-)

Har bokat cykeln ytterligare tre dagar och planerar cykla fredag söndag och onsdag innan färden går vidare till Bangkok några dagar. Men i 15 miljoners staden blir det nog ingen hyrcykel..