Kompiskampen januari - Skön revansch innan narkos imorgon

Fick en minst sagt skön återstuds på kvällens Kompiskamp 20 min all out test. Ja det var förstås inte så skönt under själva testet hela tiden. Närmare bestämt ganska precis tvärtom mot slutet, men resultatat och känslan efteråt var desto skönare. Speciellt efter gårdagens lite tyngre upplevelse med halvskrala tester efter nära tre veckors hårdkörning med högintensiv intervallträning.

Ikväll var det en helt annan känsla i kropp och ben. Kände efter 10 min uppvärmning att det var game on idag och tog då en repris av Åstrand testet från igår som andra del av uppvärmningen innan 20 minuters maxtestet. Igår fick jag en slutpuls på 133 efter 6 min på 240 w idag blev det 126 (72% av max) med en lätt känsla. Nu får man nog ta Åstrandtestet med en nypa salt men det gav ändå ett bra självförtroende inför den tuffa stund som snart skulle börja.

Satte motståndet på 4 kg och siktade på 85 kadens och 340 w så länge som möjligt. Gjorde 340 i november 327 på nyårsafton. Innan alla skadorna 2015,2016 348 w 2 ggr innan och efter en 7 veckors träningsstudie på GIH våren 2015. Så 340 w är ett tufft mål för mig.

Det började bra och jag hade en positiv känsla och mental inställning att nu ska jag kämpa för det är det sista jag gör innan lite längre vila i och med dubbla operationer på Danderyds Sjukhus imorgon. Inga större problem första halvan och det tog runt 8 min innan pulsen nådde 90% och 155 slag . Kunde öka lite kontinuerligt och låg oftast runt 87, 88 och 350 w upp till ca 14 min, hann tänka där att det här kommer bli riktigt bra. Precis då vände det snabbt och blev svårt att hålla kadensen, som gick ner mot 81-82 flera minuter. Kämpa nu bara 5 min kvar, nu är det bara en 4:a. Nej det går inte puls på 96% nu jag faller igenom. Bit ihoo och kom igen nu det är ju för tusan det sista du gör innan du blir nedsövd imorgon bitti, underbart bara få somna in och sen få vakna upp med lite sköna smärtlindrare. Ligga och vila sjukhussäng någon dag. Hit med narkosen nu tänker jag. Nej KÄMPA! 2 min kvar. "För jag sitter på en dröm jag släpper aldrig den, ända in i kaklet tar dig hela vägen hem det e så jag gör det, gör det, gör det" som Petter sjunger.

Det går på något konstigt sätt. Det går ända in i kaklet med 98% puls sista 2 min. Jag är som en trasa men en en lätt euforisk sådan. Lidandet är slut och endorfinerna börjar redan komma. Efter en snabb återhämtning slår jag in den välbekanta matematiken på telefonen för att räkna snittwatt på Monark 828. Kalorier / minuter / 0.07188 och får fram 342 w snitt. På 73 kg blir det 4.68 w/ kg. Väldigt nöjd med det speciellt efter gårdagens mindre bra känsla. Får väl också tolka det som att blocket med högintensiv träning trots allt givit en ganska bra effekt. Högsta resultat sedan skadorna och väldigt nära de bästa resultaten 348 w från våren 2015 innan skadorna började dugga tätt.

Kan operationerna lyckas bra imorgon nu och mina stora besvär med höften lindras eller helst försvinna helt nu när all metall ska bort så blir det ju helt fantastiskt. 

Ett rätt stort ingrepp som synes och det kommer bli ett 9 cm stort hål upp i höftbenet när den stora skruven dras ur, aj:-(. Hoppas det läker ihop någorlunda fort. Har ju fått en hygglig vana på Rehab i alla fall så det är lite "mammas gata" och ska nog gå bra.

Dubbla operationer imorgon. En platta och 6 skuvar i vänster nyckelben från Malliskraschen i våras passar vi på att ta när jag ändå är nedsövd. Det gäller ju att vara resurseffektiv med sjukvårdskostnaderna.. So long så hörs vi när jag vaknat upp ur narkosdrömmarna. Sweet dreams!