61 cyklister utmanade Stockholms tuffaste backe Hakungebranten igår på ett stenhårt bergstempo i Smackserien. Lite drygt 12 km med linjecykel upp och ned hela tiden med 3 tuffa backar varav förstås Hakungebranten med 300 meter a 10-12% är den mest fruktade. Fina förhållanden, en skön sensommarkväll och ganska svag vind. Förra året gjorde jag mitt kanske bästa lopp för säsongen och kom då 2 med tiden 18.29 och prick 40 i fart. Perfekta förhållanden då så en svår tid att toppa. Har haft en toppenfin form egentligen hela sommaren med mängder av personliga rekord i både fart och kraft men haft en lite begynnande känsla nu sista 2 veckorna i takt med mindre träning nu senaste 3 veckorna att en dipp kunde vara på väg nu prestandamässigt. Konstigt vore det väl annars, orimligt att bli bättre eller hålla toppform hela tiden. Jag såg och kände dock redan på uppvärmningen att wattmätaren verkade vilja visa höga tal i relation till upplevd ansträngning. Fick lite samma känsla som på Ingarö tempo senast då hade jag klart persrekord i watt under loppet. Kanske har jag hittat "The magic formula" för uppladdning nu inför kortare tempolopp. Den gången liksom nu hade jag dagen innan kört en hård 20-30 minuters intervall runt 85-90% utan att spränga mig. Det fungerade fantastiskt bra på Ingarö med kraftigt pers vad gäller kraft och det fungerade faktiskt (till min förvåning) ännu bättre igår. Jag hade helt klart en växel till åtminstone vad gällde kraften igår men skulle det gå fort nog?
På ett så här kort lopp på 18-19 minuter är det i stort sett full gas hela vägen. Man måste dock se till att inte spränga sig för tidigt och försöka hålla en så jämn kraft och fart som möjligt. Jag startade tidigt med nr 3 och skulle starta 30 sek efter min CRT kompis Niclas Näslund Sveriges Masters gigant på tempocykling så en rygg som heter duga att jaga. Nu blev det inget av med det för med en minut kvar till start hade Niclas som skulle cykla dit ännu ej dykt upp. Han kom precis innan start men fick byta starttid och köra lite senare. Jag hamnade därför snabbt först på banan och försökte köra hårt men inte självmordshårt upp den första knappa 2 km inte så branta stigningen från Österåker Kyrka upp mot fängelset. Det kändes bra i kroppen trots 390 w första 5 minuter. Fick upp farten i branten ner med 76 kmh i topp (gick än lite snabbare förra året med 82) men valde nu att rulla och vila mig några hundra meter i branten för att fortsätta att trycka på så hårt som möjligt ner mot vändningen. Farten ökade och vid vändning hade jag nära 43 snitt och drygt 370 w. Kunde det här verkligen hålla? Det är åtmintone 20 w mer än vad jag någon gång haft under ca 20 minuter på den här kraftmätaren på linjecykeln.
Nu blev det betydligt tuffare väg hem, se bilden
klart mer uppåt, dessutom nog lite sämre sida motvind tror jag. Men höll kraften bra runt samma tal. Snittfarten gick ner snabbt i den första uppförsbacken innan lite bättre fart tog vid strax innan väggen - Hakungebranten. Kände att jag inte någon mer växel att lägga i backen utan fick hålla mig på dryga 400 w och då tog backen ganska lång tid, stående hela vägen i branten för att sätta mig när del två av backen, slakmotan tog vid. Här gäller det att ha lite tryck kvar för att få upp farten på platten ca 1 km och sen till det snabba avslutet nerför.Var nu riktigt trött med puls på 95% av max men när jag såg att kraftsnittet fortfarande höll sig +370 w blev jag glad och kanske lite för nöjd, för jag orkade inte fullt ut få upp den där så viktiga toppfarten utför sista 1500 m mot målet. Nu fick jag ändå ut nästan till absolut max vad jag hade men när jag såg att min tid nära på sekunden var exakt samma som förra året blev jag först nästan lite besviken. Trots att min Quarq D Zero wattmätare visade på ett kraftigt nytt personbästa med 5.1 w / kg 372 w / 387 npw över de 18.30 (1 sekund sämre än förra året nästan otroligt att det kan bli så nära) När jag pustat ut kunde jag inte annat än vara riktigt jäkla nöjd med det här. Första gången jag nådde målet >5 w / kg under så pass lång tid som nära 20 min. Sen är det ju så med wattmätare att min erfarenhet är att det är svårt att jämföra absoluta tal annat än med sin egen cykel och sig själv.
Väldigt kul, jag hade en känsla av svacka innan loppet och kom ut med klart personbästa i kraft på hela säsongen. Det är också svårt att jämföra tider år från år. Förra året var det perfekta förutsättningar. Det var riktigt bra även igår men lite mer vind.
Hur långt skulle det räcka? Till en ny 4 plats visade det sig Jag har kommit 4 bra många gånger i Smackserien på tempolopp. Nu i augusti två gånger i rad men konkurrensen är hård med många bra elitåkare och jag är stornöjd att som snart 52 hänga med elitkillar i 30 års åldern så här pass bra och i tempolopp är det som jag skrivit förr främst en tävling mot mig själv och mot mina egna mål. Vann gjorde övertygande urstarke Jimmy Carlsson som kör elitklass från Bålsta på grymma 17.51 tvåa Daniel Pinto också elitkille från CK Uni på 18.08 trea min klubbkompis från CRT Niclas Näslund 18.27 "bara" 3 sekunder efter vår suveräne tempogigant i H 45 är ett stort steg fram för mig. Många starka namn bakom i listan. Några med bara enstaka sekunder som Gustav Dejert som vann Masters SM i linje i H 40 var 3 sekunder efter och Mattias Lejon Ängby CC elitkille som kom 4 på kortbane SM i somras var 4 sekunder efter.
En snabb kopp kaffe och kanelbulle med Niclas och andra cyklister innan vi åkte hemåt i den fina kvällen. Tack Smack och Vallentuna CK för som vanligt fint arrangemang.
Resultat Smack Hakunge Bergstempo
Powered by CELLEXIR
http://halsosnack.libsyn.com/102-jonas-bohr-trning-prestation-och-anti-ageing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar