Det har väl inte undgått den cykelintresserade att gamle storcyklisten Erik Zabel nu erkänt ett långvarigt och systematiskt dopingbruk åren96-03 eller så. EPO, cortison, bloddoping bla. För de som t ex läst Tyler Hamiltons och David Millars böcker om hur det gickntill i proffsklungan under denna era så var det ju inte diekt någon högoddsare. Förutom det gatlopp han nu får löpa får han sparken från sin tränarroll i Katusha. Zabel sparkas från Katusha samtidigt leds Katusha av Ekimov som sannolikt har väl så smutsig byk och under många år försvarade Lance bland de hårdaste. Dubbelmoralen härskar. Så länge du inte åkt dit eller outat så är du ok. Bedrövligt att det ska löna sig att tiga. Om det inte gjorde det så skulle nog lönelistan till proffs från 90 och 00 talet nu knytna till proffsstall i coach och tränarroller minska betydligt.
Det kanske var av dolda dopinghistorier som Erik Zabel ser så moloken ut på vår bild från Mallorca i somras
JB vs EZ 1-0 för det var väl inte för han kom efter en 4 år äldre odopad motionär från Sverige:-) . Det är komplext det här med dopingshistoriken. De som "kommer ut" och berättar har bara nackdelar av att göra det. Blir av med all heder ära och beröm, och som
i detta fall jobbet. Det är iofs rätt fuskare ska åka dit. Problemet blir ju här att det så tydligt verkar vara större delen av klungan dessa åren som fuskade. Då blir det i min värld dubbelfel när de som håller käft och är större ynkryggar ska vinna på det. Någon form av amnesti från denna period för de som berättar kanske kunde vara en väg. Eller stäng utredningarna sluta gräv och lägg fokus på en ren cykelsport framåt.
På förmiddagen idag körde jag 4 st 7 km intervall nära max. Det var vidrigt, i alla fall första som jag satte av i alltför hög fart i och blev sådär extremt oskönt slut i ben, hjärta o lungor så man bara vill av cykeln och dö en stund. Börjar ju känna kroppen hyggligt men överskattade förmågan imorse. Jag har oerhört svårt även som nu efter en mils lugn incykling att gå pang på. Än värre om det är på förmiddagen. Behöver smyga en timme eller så runt 130 puls för kroppen ska svara bra på maxprestation. Morgonens känsla påminde om förnedringen på Skandisloppet i Uppsala tidigare i år när det bara sa pang direkt utan en varmkörd motor. Lika mycket jag älskar känslan att gå hårt i slutet av ett lopp eller pass. Lika mycket hatar jag det i början.
Fick ta ner de tre återstående intervallerna till puls mellan 140-150 för att härda ut. Och kunde rätt nöjd över att jag inte gav upp ändå cykla tillbaka till landet med ett bra pass i benen. Märker att det skiljer förvånansvärt lite i fart jag kan hålla flera timmar mot bara 10-11 minuter. Ett par kmh bara, om ens det. Körde 8 mil solo igår med 37.5 fart och 142 puls, idag helt slut efter 4x7 km a 39,2 fart. Borde nog försöka att jobba upp högre maxfart med kort och medellånga intervaller. Men det är nog så. Varje kmh ökning runt 40 fart kräver mycket mer kraft än man skulle kunna gissa pga fartvinden. Träna på bara så blir det nog bra med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar