Ibland när jag tränar får jag en känsla att "jag tar på klungan"speciellt när det är riktigt grisiga förhållanden. Vad menar jag med det? Jo att just då känner jag att "nu när det är så här jävligt är det inte så många andra som är ute och grisar, bra då blir jag bättre än dom" ungefär så kände idag på seneftermiddagen när jag tog 3 extra mil efter pendlingen hem till Sollentuna och körde Skålhamravägen bort till Vallentunavägen. Himlen öppnade sig och The mother of all skyfall kom under 20 minuter. Det var nästan komiskt hur mycket det regnade. Men det var inte så kallt och min grymma Rapha & Paul Smith regnjacka höll emot bra så den positiva känslan, pigga ben och musik i lurarna gjorde det till en ett med livet känsla.
Gick lite sämre imorse. Jag tog racern eftersom planen var att köra några mil på eftermiddagen. Efter bara 500 m small bakdäcket. Jag som skrutit om att jag inte haft en enda punktering på hela året hemma. Nu kom den, inte så konstigt kanske då jag inte heller bytt bakdäck på hela säsongen, hygglig nednött efter ca 700 mil eller vad det kan va? Kört Mallorca 100 mil, Vätternrundan och alla tävlingar på annat hjulset samt all vinterpendling på CX. Tur i oturen så nära hemma så jag traskade hem med shimanoklossarna, bytte skor och cykel till cx. Ska man ha punktering då är det där en bra punktering.
Nu andra bra grejer på gång. Svensk färsk oxfile, sallad, potatisgratäng och en magisk bra Rioja. Skål er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar