Mikael Nelker urstark Triathlet som kvalade in och gjorde Ironman på Hawai i år (Respekt) hade förtjänstfullt arrangerat hade seedat startordningen och skickade ut mig först för att bli jagad av 20 hungriga Trivargar, så jag vågade inte annat än att sätta hög fart direkt. Hade bestämt mig för att ta det lite lugnare till vändningen, det gick sådär. Mitt pulsband ville inte fungera, tvättade det igår, verkar gått sönder. Ville ju helst inte heller få de starkaste bakom att få korn på mig heller så det gick nog min vana trogen lite för fort till vändning. Hade 45.2 fart till vändningen och hade fått en liten lucka bakåt, skönt. Blev lite tuffare hem och kunde inte få den progressivt ökande farten jag tänkt från början, men heller ingen genomklappning. Höll nästan farten även om det var jobbigt och fram till E 18 övergången med bara några kilometer kvar hade jag fortfarande 44.7 snitt. Skönt nu klarar jag över 44 tänkte jag. Men det är en seg och lång uppför där efter vägövergången så efter den var jag hastigt och mindre lustigt nere på 43.9 snitt, dessutom sliten. Bit ihop och kom igen nu, över 44 var det ju som gällde för egen tillfredsställelse. Lyckades öka något sista 2 kilometerna och kunde bra trött och lika nöjd slå av Garmin efter 30.33 km på 41.18 med 44.1 fart. Det räckte till seger men starke Pär Johansson som också var med oss, och dessutom en av de mer tongivande i Conti Test Team när vi klarade Vättern på 6.59.50 i juni var nära ikväll ca 30 sekunder bakom. Starkt kört Pär! Cykla och springa är du helgrym på. Får du ordning på simningen framöver och får lite Trirutin får du sätta <9 som IM mål istället för nu <10.
Efteråt när styrkorna var uppsamlade på Ullna Gk parkering blev det prisutdelning. Fick en hel påse full med grejer. Energiprylar och flaskor från Milebreaker samt OS keps, glasögon mm från Apollo. Stort tack för den generositeten Terrible Tuesday samt sponsorerna. Och stort lycka till i Kalmar nu alla som var med och fightades ikväll.
Triathlon killar och tjejer har alltid imponerat stort på mig, speciellt de som kör Ironman. Oavsett tid det tar, lika imponerande på ett sätt att vara ute 12 timmar som eliten på 8. Och på tal om att hålla på ett tag och inte ge upp. Ni har väl alla sett de fantastiska far och son Dick & Rick Hoyt Ironman . En prestation bortom alla gränser som på ett svårslaget sätt visar att allt går och går det inte så går det ändå.
Tror på ett sätt att Triathlon skulle passa mig. Har exceptionell syreupptagning, bra huvud och uthållig, kan köra länge med hög effekt på låg puls. Borde kunna lära mig springa någorlunda även om det var 27 år sen jag gjorde mitt enda Lidingölopp på 2.19 1987. Det finns bara ett problem. Men det är desto större. Jag kan inte simma, på riktigt, jag kan bara bröstsim, kan inte ens crawla 10 meter. Det kanske iofs går att lära sig. Det är aldrig för sent brukar jag ju säga. Men Trisatsning får nog vänta tills jag pensionerat mig i så fall. Man ska ju ha något att brinna för när man blir äldre också..
Garmin Terrible Tuesday Tempo KM
Strava TT med 5 nya KOM:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar