Nej det där gick ju inte helt bra eller som jag tänkt mig. Var jäkligt sugen på att vara först igår men avvaktade när en 3 mannagrupp som kom iväg på slutet av första varvet av Lohärads (utanför Norrtälje) 3 st 17 km varv. Låg långt fram i klungan och väntade även när Kalle Zander kom bakifrån och bryggade ifatt dom i början av varv 2. Tänkte att det är fortfarande långt kvar och jag blir gärna lite mer uppvärmd innan hårdkörning. Skulle jag inte gjort, för även om vi höjde tempot i klungan och jag försökte mana på och få med än den ena än den andra i jakten under resterande varv så höll de så pass bra fart där framme så vi inte kom ifatt trots 42,5 snitt över hela loppet och nära 45 sista milen. Fattades väl en 25 sekunder eller så. Körde rätt hårt ändå där framme ända till slutet. Med ca 1 km kvar attackerade Pierre Moncorge Firefighters jag stack efter solo och kom ifatt honom rätt snabbt, hade väl hoppats att han skulle fortsätta och dra fram mig för passage lagom till slutet men han slog av. Jag tvekade lite först men satte sen fart det jag hade i uppförslutet sista 300 in mot mål. Tvekade ännu en gång, kanske ska jag vänta in de andra istället det är ju fortfarande en bit kvar? Såg mig inte om men kände ingen precis bakom så jag försökte öka igen, det får bära eller brista. Det brast, med 5-10 meter kvar kom Moncorge, Nordström och Dejert förbi precis innan linjen och jag slutade 7:a. Zander avgjorde för seger i täten. Blev rätt irriterad för att jag slarvade bort en annars bra dag.
Ett linjelopp har så många dimensioner. Vilka attacker ska man gå med i? När ska jag själv attackera? Hur många orkar jag? Hur ska jag disponera krafterna, spara mig inför spurt? Vilka ögonblicksbeslut ska tas där, positionering etc. Hur mycket som helst som kan gå rätt eller fel. Det är ett extremt komplex spel som har oändligt många variabler. Det är nog därför jag tycker det är så kul och fascinerande med linjelopp i cykel. Det är klart man skulle vilja vara som Eddy Merckx och bara genom egen råstyrka köra ifrån alla. Då behövs inte mycket taktik, men dom flesta av oss som fightas i lopp är också helt eller delvis beroende av andra, lagkamrater eller andra i klungan för att nå ända fram. Ryggar att skydda sig bakom i rätt läge och hjul att ta i spurter etc.
Ett bra träningspass blev det ju i alla fall med 148 pulssnitt och 171 topp. Sedvanligt på Smack smakade kaffe och kaka bra i den allt kyligare skymningen. Nej ikväll blir det lite löpintervaller efter hemcyklingen.
Strava
Tja Jonas,
SvaraRaderaalltid kul att läsa dina stories. Precis det du beskriver har jag funderat på, cyklar själv sen ett par år tillbaka och ska nog ställa upp i något Smack lopp vad det lider (behöver snäppa upp mig nån nivå bara...). Följer de stora cykelloppen på Eurosport och man funderar ju på hur besluten tas när någon gör en utbrytning efter ett par mil, det är tjugo mil kvar på etappen, hur kan han tro att det ska hålla? Men det gör det ibland för att klungan kanske inte kommer överens vem som ska göra grovjobbet eller att utbrytaren är ofarlig.
Jag menar, i en grupp av hyfsat jämna cyklister, vilket spel det måste vara för att kunna gå loss, och/eller spara sig till spurten och väl där, när drar man upp spurten? Oerhört intressant!
Fortsätt beskriv loppen du kör, ju mer detaljer desto bättre! Så kul att läsa!
Mvh
Jesper
Tack Junne! Klart du ska börja tävla, det är hur kul som helst. Jag fortsätter att berätta om mina lopp på bloggen så länge så ses vi på vägen så småningom. Kör hårt!
Radera