Nu när man börjat smälta allting så känns det både bra och mindre bra. Det absolut viktigaste och bästa, jag blir relativt snabbt fullt återställd. Det mindre roliga är att hela min storsatsning under hela vintern och våren på med alla stenhårda intervallpass på GIH som jag nu skulle få skörda framgång av när utecyklingen och tävlingarna på hemmaplan tar vid "bidde ingenting" av. Jäkligt surt. Förutom diverse lopp i STHLM Cupen och Smackserien så är det Stockholmshelgen med Arlanda Test Track och Falkenloppet sista helgen i maj som känns heltråkigt att inte kunna ställa upp i. Det skulle bli mina sista lopp i elitklass innan jag tänkt klassa om mig till veteran. Hade verkligen tänkt satsa hårt på dessa lopp. Båda gick kanon förra året med en 6 plats på Arlanda och 7:e på Falkenloppet (som även gav DM titel i Landsväg herrelit) mot hårt motstånd. Utan skadan är jag övertygad om att jag varit i mitt livs form nu efter Mallorca och ännu bättre nu om ett par veckor. När man lagt ned så mycket tid och satsning som jag gjort så känns det vansinnigt irriterande att inte få chansen till ett bra avslut i elitklass innan jag går upp till veteranklass.
Men så är det i idrott, små små marginaler. För att kunna prestera toppresultat ska man inte bara lyckas den dagen tävlingen är. Förberedelser ska fungera friktionsfritt kanske t om. flera år i obruten rad för att kunna ha möjligheten att nå riktigt långt fram. Det var just det det hade gjort för mig ända till lördag den 24 maj. Har inte haft en sjuk eller skadedag sen hösten 2012 då jag opererade ljumskbråck. Har över tre års obruten bra träning bakom mig. Har aldrig vurpat heller, vare sig på träning eller tävling och på ett sätt var det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle ske, synd bara att konsekvenserna blev som de blev. Det stör mig också att vägen var så dålig där jag vurpade och en stor del av de sista 6 milen på Mallorca 312 lilla banan. En sak är väl att asfalten är gropig och dålig men att det är en massa grus i en skarp sväng är förbannat surt och kostade mig nu väldigt mycket, "Jag är inte bitter"..
Nya tag nya målsättningar. Veteran SM linje H 40 första veckan i juli blir nytt huvudfokus. Hade planerat att ta mig till Danmark redan nu till helgen för Köpenhamn Gran Fondo för att försöka kvala in till Veteran VM där final med linjeloppet går i Ålborg den 6 september. Vet inte om jag lyckas ta mig dit nu? Finns två vägar kvar, en är att vara bästa H45 gubbe i VSM. Inte helt enkelt som ni förstår. En annan är att ansöka och få en startplats via förbundet som brukar få några friplatser att dela ut. Men vet inte status kring detta, var oklart för någon månad sedan hos veteranrådet i förbundet om och i så fall hur många platser Sverige får. Har i alla fall ansökt om startplats, så vi får väl se om det kan bli något Masters VM i år när det nästan går på hemmaplan. Egentligen är det ju nästa år jag har den relativt bästa chansen att konkurrera då jag blir yngst i H 50 men vet inte vart det går då och det vore ju kul att få tävla i H 45 en gång också nu när det går så nära i Danmark.
Kommer rätt trasig i mål som 13 man på Mallorca 312 korta sträckan 167 km de sista 50 km efter kraschen helt solo på mestadels mycket dålig väg med brutet nyckelben, trasig pedal och sadel.
Ibike data hela loppet
Ibike data från kraschen och till mål
Välförtjänt diplom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar