RR Smack Lunda Tempo - The Bionic Man

Jag tycker nästan alltid jag kan känna direkt på upvärmningen om det blir bra eller inte på tempolopp. Hur tungt eller lätt det känns i olika farter och puls. Igår premiär med nya tempocykeln och även om jag logiskt inte väntade mig några mirakel med tanke på att det bara var tre veckor sen jag blev utskriven på sjukhuset i Alcudia efter nyckelbensbrottet, så gick det både så snabbt och kändes så lätt på måndagens 9 mil med CX att det ändå gav mig vissa förhoppningar om en chans till ett bra lopp. Lägg till inspiration med nya cykel och fint väder. Så det var med spänning jag rullade iväg för någon mils uppvärmning. Men det blev tvärnit av den positiva känslan direkt jag kom ut på vägen. Tempoställningen gjorde ONT i nyckelbenet (trots värktablett) och benen kändes kass, som en helt annan kropp än i måndags. Förstås inte kontstigt att första utepasset på en månad dessutom rätt hårt och långt satt i benen. Men man blir ändå lika besviken, jäkla kropp, varför är du så klen och ynklig tänkte jag.

Efter 15 km uppvärmning i 35 fart var jag både tröttare och hade mycket högre puls trots långsammare cykling på en värstings tempocykel än vad jag gjorde med en tung CX med skärmar på en 5 ggr så lång sträcka två dagar innan. Som en helt annan kropp som sagt. Det gjorde också så pass ont i axeln att starkt övervägde att skita i det, åka tillbaka till bilen vid Lunda Kyrka och åka hem igen. Men det var ju en fin kväll och soligt så jag bestämde mig ändå för att starta och gjorde det för ont kunde jag ju "sitta upp" ur tempoställning och bara rulla igenom tänkte jag och åtminstone få röra benen lite.

Hade innan tänkt att köra max 90% men det sprack omgående då jag trampade på med hög kadens för att åtminstone komma upp i 40 kmh som jag satte som någon slags gräns för mig själv innan loppet. Så pulsen upp på kritiska 160 i stort sett direkt sen fastnade den där resten av loppet. Det gick ändå mycket bättre än jag trodde under uppvärmning även om benen var långt ifrån starka, men när racemode och viljan kommer kan man ibland prestera mer än formen borde tillåta. Vid ca 7 km kom jag ifatt och gick förbi min engelska klubbkamrat David Scrivner som startade 30 sek före. Snittet låg då över 46 (medvind) och jag var mer än nöjd så långt, smärtan var inte lika påtaglig längre i axeln däremot var tröttheten högst påtaglig. Insåg att det här kommer aldrig att hålla i motvinden hem. Det gäller att begränsa tappet nu och inte klappa igenom helt så jag blev tvungen att slå av lite.

Efter vändningen var det motvind i dubbel bemärkelse hela vägen hem, orkade precis hålla mig över 40 fart och kunde till slut rulla in på 29.17 och 43 kmh över de 21 km. Efter mina förutsättningar var jag jättenöjd med det, framförallt med kämpainsatsen. Det räckte till en 7 plats igår i ett fält med 67 deltagare. Många både före och efter inom små marginaler. Det har verkligen blivit en klar nivåhöjning med många starka cyklister nu på Smackloppen. Igår liksom vid flera andra lopp i år stack Niclas Näslund ut och vann klart med grymma 45,6 fart och 27.38. Inte så tokigt av en H 45 åkare.. Resultat Smack Lunda Tempo 

Efter loppet som vanligt gott kaffe och fika. Det var lite kul när David berättade att det som kom upp i hans huvud när jag körde om honom var en gammal kult tv serie från 70 talet The Six Million Dollar Man  som handlar om en astronaut som kraschade. Med hjälp av modern vetenskap och teknik byggde de upp världens första Bionic Man som var "Better Stronger  Faster" och det var den känslan han fick när jag gick om honom i hög fart på utvägen. Kul och en bra bild att ha i huvdet framåt - The Bionic Man. Det är det jag ska bli, Better Stronger Faster. Igår orkade jag inte vara Bionic så länge, men nästa gång då..

Nya cykeln igår med högprofil fram gick kanonfint. Vi kan nog trivas bra ihop framöver och förhoppningsvis kunna öka farten lite när jag är fullt återställd och vi vant oss lite med varandra.