Smack Karby Tempo - Mind over matter

Inte helt hundra på vädertjänsterna YR och SMHI nu. Idag var det uppehåll "utlovat" till 18 tiden så jag stack ut vid 10.30 tiden för en runda i lugnt tempo på några timmar. Det tog 5 minuter så började det regna, vände om från Fresta hållet tillbaka hemåt för att försöka lura molnen. Cyklade mot Danderyd där det såg lite ljusare ut. Nej gick inte regnet tilltog vände tillbaka igen och var nu så blöt att jag struntade i molnen och bara körde en stund samtidigt som jag lyssnade på Nisse Hellbergs sommarprogram. Det var 13 grader och lite småkallt  i blötan när triumfen blev total med säsongens första punktering i Väsbytrakten. Ja ja ska inte klaga över punktering. Den har jag tjänat ihop till. Kan inte fatta varför jag nästan aldrig får punktering typ 1 per 1000 mil eller så och ALDRIG på tävling så här långt sedan jag började tävla 2012. Man får vara glad för det lilla nu när vädret inte är på vår sida. När jag fått ordning på punkteringen så körde jag hemåt och "firade" med att köra Rotsundabacken vid KOM köpcentrum 5 gånger så det blev lite mer än bara regnrull.

Ännu mer irriterande var vädertjänsterna igår när de båda sa halvklart och lite sol till kvällens Smacklopp vid Brottby och Vallentuna. Åkte dit i god tid för att värma upp ordentligt. Hade 8 hårda snabba mil i benen från dagen innan och ville vara ordentligt uppvärmd inför det drygt 18 km långa (eller snarare korta) tempoloppet. Det verkliga vädret trotsade prognosen och det formligen vräkte ned hela vägen från Sollentuna till Vallentuna. Uppdaterade prognoserna om och om igen när jag kom fram. De sa fortfarande 0 mm och lite sol "men jag har bara regn hos mig". Så istället för en lång bra uppvärmning satt jag i bilen och funderade hur det kan komma 11 mm på en timme utan att modern teknik och prognosservice kan notera det?

Först på parkeringen igår en lång timme i bilen.

Dålig korrelation mellan prognos och verklighet

Efter ett NM häromdagen i 3,5 timme spöregn var jag inte helt sugen att ge mig ut ouppvärmd för 25 minuters tempoplåga på max i samma skitväder. Men mind over matter nu är jag här ta det som träning och kör lite lugnt i början och se det som en knapp halvtimme på det du precis behöver träna på, belastning kring 90%. Är nästan lite förbluffad. Strax innan NM gjorde jag ett test för att se hur mycket fart det skiljer om jag håller ca 3-4 timmars tempo med dryga 140 pulsslag jämfört med 30-60 minuters tempo kring 90-95% av max runt 153 puls. Cyklade en teststräcka jag har på Almungevägen från Vikskolan på 16 km ut och hem. Första sträckan peggade jag pulsen på 142 och det kändes helbra. Inget ont eller obehag, mycket kraft och hög fart utan att bli trött. Så när jag efter ett par minuter skulle cykla samma sträcka nära max trodde jag på "rekordtid". Åkte iväg och satte hög fart, men bara efter någon minut började det bli obehagligt och göra ont i benen. Mjölksyra på g och ett jäkla flåsande. De 16 km blev mest en pina och vet ni hur mycket fortare det gick när jag höjde pulsen med 11 slag i snitt från 142 till 153 och nära maxlopp? 1 km/ timme. Det är ju för bedrövligt. Hur kan man få så extremt lite betalt för den mycket stora skillnaden i ansträngning? Jag begriper faktiskt inte det. Det vore ju en sak om jag aldrig tränade på de nivåerna med ansträngning kring eller >90% men herregud jag gjorde ju inget annat hela våren på GIH med totalt 50 intervaller på max under 6 veckor. Däremot så verkar min uthållighetströskel för snabbfart på långa pass vara bättre än någonsin. Det är väl därför jag klarar snabb fart i många timmar och blir relativt bättre jämfört andra ju längre loppen går. Jag väljer att försöka se det som en styrka istället för en svaghet. Jag kan cykla fort under många timmar. Men saknar helt klart en del av den där 30 minuters toppkraften man behöver för riktigt bra tempocykling. Därför tänkte jag det kunde vara ett bra träningstillfälle igår. Blev en lång förklaring till varför jag till slut klev ur bilen i spöregnet. Uppvärmning sket jag dock i. Någon måtta för det ju ändå vara på seriositeten.

Loppet igår blev mycket märkligt. Cykling är som mycket annat här i livet ett mentalt spel med dina känslor och tron och ibland icketron på din kapacitet. Igår fick jag verkligen känna på hur "mind over matter" kan övervinna fysisk eller mental trötthet. Jag började säkert lite för fort som vanligt eftersom jag var ouppvärmd. Men tappade tyvärr ganska snart i fart och kände att nej inte nu igen. En pina in i mål. Det gör ont överallt, jag gav mentalt upp och tänkte att jag bara cyklar igenom det och tar ner nivån och skiter i resultatet. Det var läskigt också med dålig sikt skulle jag först förbi en stor avverkningsmaskin som tog upp mer än 3/4 delar av båda körfälten. Efter det kom en bil som körde om mig mitt i en jättepöl så jag blev helt översköljd och trodde jag var i en biltvätt några sekunder. Med kanske 2 km kvar till vändning kommer Staffan Arvidsson Uppsala (7:a på SM tempo) och kör om mig. Han hade startat 30 sekunder efter mig vilket jag inte visste och i mitt halvdeppiga tillstånd tänkte jag han startade säkert 1 minut efter? Men så hände något jag fick för mig jag ska se hur länge jag orkar ligga 20 meter bakom Staffan? Det var det enda jag tänkte på och koncentrerade mig på. Skit i puls och fart håll dig 20 meter bakom så länge du orkar. Det gick bra ned till vändningen och efter vändningen så tänkte jag att nu ökar han säkert men i några av uppförsbackarna fick jag snarare hålla igen lite för att inte komma in i draftingzon. På platten gick det också bra och jag upplevde att all smärta var borta. Det blev lätt och helskönt att cykla och jag började hoppas att Staffan skulle öka lite sista biten då min känsla var att jag hade mycket mer att ge. Men ville ändå inte köra om på slutet, tyckte det skulle kännas lite dumt på något sätt. Staffan gick inte för fullt förstod jag och vilket han sa även efter men med hans kapacitet gick det rätt fort ändå hade en 5.km hem med 46,9 i snitt. Rullade i mål en sekund efter Staffan och 31 totalt på 25.42. Snabbast för dagen var Edvard Wendelin på 25 blankt. Snabbaste H 45 tempoåkare i landet Niclas Näslund var också med däremellan på 3 plats med 25.18 så en ny 4 plats blev det, vilken i ordning vet jag knappt längre. Men när dessa tre, regionens bästa ex Gingsjö är med så känns nästan 4 plats som en seger:-) och så här nära var länge sen jag var så pass nära täten i tempo. Men det som gladde mest var känslan att det gick så lätt och det var kul att cykla tempo igen. Det var riktigt länge sen jag kände så. Smack Karby tempo resultat

När jag laddade upp Garmin hemma blev jag ännu mer överraskad. Var helt övertygad om att pulsen gick ner på hemvägen då det kändes så lätt och jag fick hålla igen i backarna för att inte komma "för nära". Men pulskurvan sa något annat jag hade snarare en ökande trend och puls mellan 153-160 på hemvägen (snitt 154 över loppet). Det var som om något motstånd bara lossnat i kroppen och allt kändes lätt när jag bara fokuserade på att hålla 20 meters avstånd. Ingen trötthet, lätt snabbt rundtramp på hög kadens och en positiv tanke. Mind over matter som sagt. Men nu kan jag tänka mig en cykeltur utan regn snart..

Nordiska Mästerskapen Helsingfors RR H 45 linje - BRONS

Jag ska inte sticka under stol med att jag hade högt ställda förväntningar på mig själv igår. Jag ville verkligen lyckas att ta en medalj. Förstås massor av starka cyklister med i ett NM även om danskarna tyvärr lös med sin frånvaro i Helsingfors och som många av er vet så går cykellopp långt ifrån alltid som man tänker sig och att hämta hem några medaljer på beställning är inte det lättaste. Men jag hade en bra känsla inför loppet och skulle vara med och kriga till sista mjölksyradroppen hade fyllt benen. Jag är så glad och stolt att jag lyckades ta brons i landslagströjan till slut igår. Så här gick det till innan bilden ni ser på pallen.

Väderprognosen stämde på pricken, spöregn nästan hela tiden i det övre mm skiktet av prognosens intervall. Jäklar vad det regnade stundtals med stora sjöar på vägbanan ibland. I munnen oftast en blandning av sportdryck och grus från vägbanan. Det var på väg att sluta halvvägs in i loppet men tog fart igen. Sista halvtimmen slutade det äntligen regna i alla fall. Vilket var bra skönt i ett avgörande läge i loppet.

Loppet över 13,5 mil gick i 3 varv på en 4,5 mil varvbana. Vi i Sverigelaget hade talat ihop oss om att vara lite avvaktande första varvet utan att släppa iväg några utbrytningar för att sen bli mer aktiva själva och växelvis attackera lite längre in i loppet om krafter fanns. Målet var att någon av oss skulle komma iväg så att klungspurt skulle undvikas. Mycket finnar förstås och en del norrmän, ett gäng svenska klubbåkare också på plats. Men det som strúlade till det var att vi fick samköra med H 40 som var en betydligt mindre klunga drygt 20 st så nu blev det plötsligt en stor klunga på ca 60 cyklister med den lite mindre lyckade situationen att man inte visste vilka som körde i vilken klass. Förutom de med svensk landslagströja som man kände igen i respektive klass. Bara att gilla läget och se det som en stor H 40 - 49 klass och försöka komma först.

Nu så här efteråt kan jag tydligt dela in loppet i två delar som skiljde sig åt ganska mycket både fysiskt och psykiskt. Första 1,5 timmarna och sista 2 timmarna. Det började helt ok första delen men ganska snabbt började jag frysa. Det var också låg ansträngning första varvet förutom i en av de få lite mer ordentliga backarna. I den blev jag trött för att sen börja frysa igen. Tyckte inte att cykling var världens roligaste grej första varvet i ett kompakt hällregn. Låg mitt i klungan som planen. Det gick inte speciellt fort ca 39 fart, hoppades på lite högre fart i klungan. Vid varvning första gången ser jag hur Erik Greijus i vårt lag räcker upp handen och har fått punktering. Surt och vilken otur tänker jag för att i nästa tanke tänka om det hände mig nu skulle det nästan vara skönt att få kliva av hade ingen fighting spirit just då och huttrade mest. Starka Fredrik Preinitz som cyklade för Sverige i H 40 kom upp jämsides och frågade hur jag kände mig? Inget vidare sa jag, fryser som en hund, nej jag måste nog fram mot täten nu och börja köra hårdare snart annars får jag aldrig upp värmen. Så efter en liten stund till tog jag tag i mitt negativa humör och min frusna kropp och åkte fram mot spets det hade då gått 6 mil. Efter det lämnade jag inte fronten och loppet bytte helt karaktär för min del.

Det hade kommit iväg några stycken som hade fått en lite lucka. Jag Axel Rinaldo och Stefan Lindskog i H 45 laget jagade fint ikapp i ett härligt lagtempo i hög fart. Jag började få upp värmen och cyklingen blev rolig igen. Game on. Attackerade några gånger själv, fick liten lucka en gång men istället för att några få anslöt så kom hela klungan. Tog också ganska långa förningar av klungan nu när jag mådde bättre både fysiskt och psykiskt. Största delen av klungan var intakt också in mot varvning 2 efter 9 mil. Jag var långt uppe i klungan och allt kändes bra där, ännu bättre när jag såg Kajsa, Sara och Vera som vinkade och ropade HEJA PAPPA i varvningen, jag vinkade tillbaka. Ett varv kvar nu ska det avgöras.

Tidigt in på sista varvet kommer en ensam klubbåkare iväg. Vet inte då att det är loppets sannolikt åkstarkaste cyklist Mats Nygren Frösön som vann tempoguldet i stor stil dagen innan. Utan tänker att han borde inte hålla solo hem i 4 mil. Men det gjorde han, galant dessutom och vann med nära två minuter. Grymt kört Mats och stort grattis till dubbla guld. En annan grupp på 4 får en liten lucka. Jag och 4-5 till jagar ifatt och det går ganska hårt nu. När vi kommer ifatt dem blir det lite avvaktande så snart kommer en grupp till bakifrån men klungan än nu kraftigt decimerad och det är kanske 20 cyklister kvar plus Mats Nygren solo längre fram som ska göra upp om medaljerna i två klasser.

Det känns fortfarande bra inga svackor och ligger i spets eller på 2-3 hjul mest hela tiden. jag börjar attackera gång på gång blir jag täckt. Fredrik Preinitz och några andra är med och attackerar men inget får riktigt fäste. Jag fortsätter om och om igen och hoppas att en eller två ska ansluta men det blir hela gänget istället på ett långt led gång efter gång. Börjar se spurt som en sannolik utgång och funderar på om jag ska avbryta hårdkörningen och åka defensivt för att samla kraft för den. Går några platser bak någon minut men går fram och försöker på nytt när det kommer en bra lite seg mota. Får en bra lucka och efter en stund när jag vänder mig om ser jag glädjande inte en lång rad cyklister utan bara två stycken som är på väg att ansluta. Kanonläge om vi kan samarbeta nu. Det är två finnar, de är med på noterna och vi har 15 km kvar till mål. Det här kan vara avgörandet. Upplever att jag har övertag på dem i förningarna och börjar vittra medalj, vet inte vilken klass finnarna kör i men utgår från att det är säkert H 45 så jag måste ta dem.

Tänker en stund att jag ska attackera med 3 km kvar eller så för att inte riskera en spurtförlust mot dem, men blir lite övermodig och kanske bekväm i motvilja mot att sluta med att gå all in i 3 km och tänker att jag tar dem i spurten i stället. Underbar känsla sista 3 km när jag ser att det är tomt bakom och att det står mellan oss. Nu bara ska det bli medalj. Dock inte klart på något sätt för om vi tre är H 45 plus Mats som snart skulle vara i mål så kan jag fortfarande bli 4. Det visade sig sen att precis så var det de 4 första cyklisterna i mål var H 45 allihop. Gammal är äldst..

Det är en läskig kort spurt med en i blötan hal rondell med vassa kanter som vi ska igenom med höger sväng för att sedan spurta en ganska kort 250 meters spurt först lite utför under en väg sen med tydligt uppförslut sista hundra meter. Jag känner mig så pass säker att jag ligger i spets sista 500 meter och ner mot rondellen tar jag det ganska försiktigt för att sätta full fart i den korta spurten. Tycker jag får upp bra tryck men hade inte mycket fart med mig ut från rondellen. Känner i nacken att jag har en av finnarna på hjul. KOM IGEN NU KÖR. Jag trycker allt jag har men han är med och känner den hemska känslan sista 50 meter när han kommer upp på vänster sida och 5 meter innan linjen är slaget förlorat. Förbannade skit.. Åkte fram till finnen och gratulerade. Frågade vilken klass han cyklade H 45 (förstås). Ja ok då brons inte helt nöjd först. men när Vera kommer springande med blommor hon plockat och gratulerar kan man ju inte vara annat än nöjd. Stefan Lindskog kom in 12 Axel Rinaldo 14 topp 10 bara finnar och två norrmän förutom Mats och jag på pallen.

Jag tycker jag gör de sista 2 timmarna förbannat bra. Det är tre misstag som hindrar bättte placering.

1. Jag visste inte hur Mats Nygren såg ut, hade jag sett och vetat att han gick iväg solo hade jag attackerat ifatt efter varv 2. Kanske med klungan på släp men då hade inte han fått gå loss. I idealfallet hade jag kommit ensam fram till honom och vi hade gjort upp om det.

2. Jag skulle attackerat finnarna med 3 km kvar tror det hade fungerat, om inte så hade jag hunnit bli någorlunda fräsch till spurten ändå.

3. Jag skulle inte gått i spets mot spurten in i rondellen.

Men samtidigt när jag tittar på datan från loppet så gör jag inte riktigt min bästa spurt. Alla attacker minst 10-15 och de sista två timmarnas hårda körning hade nog satt sig lite mer i benen än vad jag trodde. Sammantaget ändå riktigt nöjd glad och stolt att få gå upp på prispallen och få den fina medaljen. Inte minst när familjen var med hela helgen. Det är sån otrolig skön payback att lyckas på tävling med all den satning och träning jag lagt ned på cykling de senaste åren.

Nu tar jag nya tag mot VM i Köpenhamn den 6 september. I cykling kan allt hända jag tror jag har alla delar som behövs för chans till en bra placering eller t om medalj om allt stämmer.

Jag citerar en av mina favoriter Håkan Hellström från "världens bästa låt" Du är snart där "Jag tror när vi går genom livet har allt det bästa inte hänt än".

Det är det jag tror. Du är snart där Jonas.

Efter loppet hade vi en fin båttur hem med en kanonmiddag i finrestaurangen ( bra val när man såg buffekön har lite svårt för sånt) och tro det eller ej men innan det när vi tog det första glaset vin på akterdäck så tittade solen fram.:-)

Vera och Sara gör tummen upp för insatsen (eller var det kanske wienerbrödet och bullarna?) på Fazer kafe innan vi åkte hem

Hann ju förstås med att fira med lite Champagne innan oxfilen

Ibike data hela loppet

Sista 75 km

Spurten

NM med finansministern

Allt klart för linjeloppet imorgon.

13.5 mil med start 09.05 prognosen säger spöregn hela vägen. Men bara de timmar vi cyklar:-) Verkar bli som på Siljan Runt kanonväder dagen innan (idag) sen en perfekt tajmad 4 timmarsskur. Men det gör inget allt känns kanon inför loppet imorgon och suveränt att vi fick en sån fin dag idag i Helsingfors och inte minst båtturen över igår kväll. Stockholms skärgård var magisk i den ljumma kvällssolen. Vi hade några sköna timmar i lä på akterdäck.

Har glädjade med mig Kajsa och två av tre döttrar som hejaklack och de har regnjackan och gummistövlar beredda.

Lite kul idag när jag var på tävlingscentret och hämtade nr lapp. Tyckte jag kände igen killen i ögonvrån som kom upp bakom mig till sekreteriatet och visst var det Finlands nuvarande finansminister och nyligen avträdda statsminister Alexander Stubb. Bytte några ord med honom och frågade om han skulle köra linjet imorgon eller enbart tempot idag. Nej det blir bara tempot sa Alexander som är ett par år yngre än mig och också kör i H 45. Synd det hade varit kul att spöa honom imorgon..Cool kille måste jag säga. Statsminister och toppolitiker i Europa som samtidigt kör Triathlon och cykel på hög nivå. Respekt.

Strax efter Quintana körde ifrån Froome idag uppför Alpe D Huez träffades vi något mer bedagade H45:or som ska representera Sverige imorgon på NM. Stefan Lindskog, grattis snyggt silver på tempo idag, Erik Greijus, Axel Rinaldo och jag. Vi har lagt upp taktiken och kämpar tillsammans för att en blågul (säkert rätt så blöt och tung tröja) ska komma först över linjen imorgon. Nu är det lite tokigt för H 40 som bara är drygt 20 cyklister har de nu lagt för samstart med nästan dubbelt så stora H 45. Med konekvensen att man teoretiskt kan komma en bit ned i fältet men ända vinna H45 eller H 40. Men vi sa det att det är bara att se det som en klass och se till att någon av oss är först över linjen. Svårare behöver det inte vara..

Imorgon åker vi.

Froome powerdata och kan han verkligen vara ren?

Det har varit stor debatt senaste dagarna och misstänksamhet kring Froome och hans relativa överlägsenhet hittills i TDF. Kan han verkligen vara ren? Belackarna säger självklart NEJ. Klart han är dopad det är ju alla bra cyklister?

Låt oss titta lite på data och fakta kring den etapp nr 10 när han attackerade och gick ifrån Quintana och konkurrenterna. Sen var debatten igång och för den prestationen fick Froome sen en mugg med kiss hälld över sig. Det är ju bara för vedervärdigt att bli behandlad så. Helt utan bevis eller indikation på doping annat än att "han är bäst alltså är han dopad, det är sen gammalt i cykling" 

Vad säger datan? Här är siffrorna från Team SKY Froome powerdata stage 10

Oerhört imponerande siffror men långt ifrån siffror som Lance kallade "Not normal" när han misstänkte att konkurrenter var lika bra dopade som han själv. Värden runt 6.4 w/kg eller över menar experter är nivåer som tyder på doping. Bilden nedan är från attacken och det är verkligen galet starka 8 minuter och 24 sekunder men ligger de bortom sannolikhetens gräns för vad som kan uppnås ren? Jag tror inte det.

Jag tror att det är möjligt att göra det som Froome gör ren. Nu är han dessutom riktigt vass utför. Extremt imponerande igår när han ganska lätt hängde en Nibali och Valverde som försökte gå ifrån den långa utförslöpan innan sista backen. I datan ovan från SKY från klättringen etapp 10 där någon "specialist" hävdat att han hade 7.1 w/kg verklighetens SRM visade ett snitt sista 41 min klättring på 414 w som ska justeras ner 6% enligt SKY för Osymetric klingor. Det ger 5.7 w/ kg. Not normal? Jag tror inte det. Froome är ett unikum på många plan och personligen tror jag på honom och SKY fullt ut. UTAN att vara naiv till sportens stora drog och dopingproblem i övrigt. Han är fortfarande bra mycket långsammare uppför alla berg än på Armstrongs och Pantanis tid. En tid när ett dussin åkare skulle kört åttor även runt Froome. En "fullpreppad" Froome tror jag satt rekord i Pantani klass i alla backar. Det talar för att sporten till väsentligt större del är renare idag även om förstås tråkiga historier finns och säkert alltid kommer finnas. Liksom i all toppidrott.

Jag tycker väldigt synd om Christopher Froome. En av världens absolut bästa idrottare som personligen får ta så mycket skit och misstänkliggörs för cyklingens solkiga dopinghistoria. Froome är inte min personliga favorit med sin yviga stil och ibland tokiga beslut. Som häromdagen när han ganska osnyggt attackerade Quintana i spurten för att öka sitt försprång med 1 sekund från 3.09 till 3.10 efter att legat på hans hjul sista kilometerarna. Sånt ökar ju inte direkt  hans popularitetspoäng. Men jag tycker han ger ett ödmjukt och sympatiskt intryck i övrigt, och framförallt vilken extrem fysik han har och vilken cyklist han är. Inte bara bäst uppför. Världklass på tempo och nu även grym utför. Han ser för hemsk ut närmast undernärd.  Men det är nog priset och en av de kostnader för de "marginal gains"

som han och Team SKY så detaljerat jobbat efter senaste 4-5 åren där inget lämnas åt slumpen för att bli bäst.

Slutligen en print från en fb tråd där en journalist jämför Armstrong mot Froome och indikationer kring doping. Ganska talande.

Practice + Rest & Recovery = Progress

SÅ ROLIGT! Wild card till Masters VM finalen i Ålborg

YES vad kul. Har fått ett wild card av cykelförbundet att representera Sverige i UCI Masters VM finalen herrar 45-49 den 6 september i Ålborg i linjelopp över 165 km.

Hade som huvudmål i år att försöka ta mig dit men när jag bröt nyckelbenet och missade kvaltävlingschans och inte lyckades ta den direktplats som seger i VSM hade givit så såg det mörkt ut för deltagande. Men idag fick jag mail att jag fått en av de wild cards förbundet delar ut så nu är jag med. Ser verkligen fram mot en härlig upplevelse och att få cykla VM final i Sveriges färger. Men först NM på söndag i Helsingfors inte så dumt det heller:-)

UWCT Final Denmark

Banan över 165 km ett varv med 1335 höjdmeter ser kuperad ut för att vara i Danmark. Såg på deras hemsida att det är deltagare anmälda från 27 länder hittills så det lär nog bli tufft värre. Men det ska det väl vara i en VM final.

Bilister i Knivsta varför är ni så arga?

Begriper faktiskt ingenting av det som hände strax innan min och min granne Lasse G:s fikastopp på Statoil vid Knivsta iigår. Vi kom västerifrån på gott humör och efter att ha klarat av en tufff motvind i kallt väder de 5 milen från Sollentuna hade vi nu fått sida med och såg fram mot en kaffe och bulle på macken för att sen cykla hem sydost i medvind. 

Vad händer då? På de 10 minuterna genom Sigtuna så tutar 4-5 bilar argt åt oss. Någon gör fingret, en annan kör upp jämsides vevar ned rutan och börjar gorma något om att det "minsann inte är han som skadar sig om han kör på oss". 

Vad är det för fel på er? Varför är ni så arga? Vi är två minst sagt vana cyklister och dessutom stifullt klädda i samma dress:-) på rad, långt ut på högersidan av vägen. Vi ligger inte ens i bredd, även om trafikregler säger att det också är helt ok. Ändå visar dessa Knivstabilister oss en sån avsky? Vad är det för hillblllys som körde bil i Knivsta igår strax innan 12? 

Det är väldigt många cyklister som skrivit om det här problemet med hätsk och hotfull stämning från bilister mot cyklister, inte minst i Stockholmstrakten. Jag har aldrig gjort det tidigare. Visst har jag blivit drabbad av en och annan under de senaste 4 åren när jag cyklat mycket. Jag har blivit nedsprutad med spolarvätska några gånger, fått fingret någon mer gång och blivit tutad argt på ännu några fler gånger. 

Men med tanke på hur mycket jag cyklat så tycker jag ändå det varit mer undantag än en regel. Men idag var det nästan som jag undrade om det var dolda kameran? Vad tusan är det frågan om? Nu får ni  skärpa er bilister. Vad har Lasse och jag gjort er? Det var väldigt glest med trafik denna "härliga" sommardag med 12 grader, stark vind och regnet som hängde i luften. Ni behövde max hålla ut en meter och omkörningen sinkade er kanske tre sekunder, inte ens det om ni hade givit fanken i att irritera er och tuta, ge fingret, veva ned rutan och hota.

Kommer nyss hem från en vecka i Gardasjön, det kryllar av bilister och cyklister på den smala vägen runt sjön. Ändå kändes det bra mycket tryggare att cykla där jämfört med genom Knivsta idag. Vackert var det också.

Det fungerar på Mallorca. Det fungerar i Italien där det är mycket fler cyklister. Varför fungerar det inte här hemma?

Nej någonting är rejält fel och det är helt klart att det är så många frustrerade och arga bilister (åtminstone i Knivsta) som nu mer eller mindre går i krig mot alla som cyklar oavsett hur snyggt och stilfullt de gör det:-)

Skämt åsido klart jag fattar att det finns två sidor av myntet och att en del av deras frustration beror på att det också finns många av oss som cyklar med dåligt trafikvett. Det är illa och vi måste också tänka på hur vi beter oss. Men för att en bilist eventuellt har råkat se någon eller några cyklister som beter sig tokigt rättfärdigar väl inte att hota alla i grupp? 

Lite extra tragikomiskt blev det på macken när vi fikade. Jag såg då löpsedeln på Upsala Nya Tidning "Cyklisterna en ren vinst för samhället" 

Lasse och jag skrattade gott. In your face bilister i Knivsta. Det här borde ni läsa istället för att åka runt och vara arga. Men det är kanske lite mycket begärt av begåvningsreserven bakom ratten igår?

Vi cyklade sen i alla fall hem de 5 milen till Landsnora och tänka sig inte en enda arg bilist på hela hemvägen. Man får vara glad för det lilla..

Väl hemma var både Lasse och jag nöjda med ett bra pass på 10 mil trots skitvädret och debaclet i Knivsta. Det gör något bra ändå med humöret det där att röra på sig..

När jag tog kortet på Lasse såg jag på mobilen ett SMS från en god vän att han sannolikt fått en allvarlig blodsjukdom. Dessutom oberoende av det hade hans ena lunga kollapsat. Killen är en urkraft och bland de starkaste jag känner. Bräckligt. Bräckligt är vad det är liv och hälsa. På ett ögonblick kan livet förändras eller t om ta slut. Lasse berättar sen att ordförande i kommunstyrelsen i Sollentuna gått bort i en olycka i onsdags i simhallen här hemma. Ofattbart en 48 årig familjefar precis som jag själv mitt i livet som tagit sina barn till simhallen. Borta. Is no more. Cease to exist. 

Nej kära Knivstabilister. Livet är för kort för att åka runt och vara arga. Nu gräver vi ner stridsyxan. Jag förlåter er och så samsas vi framöver i trafiken istället. Ok eller?

NM för Sverige i Helsingfors nästa helg

Kul, jag har blivit uttagen i landslaget H 45 till NM som går i Helsingfors nästa helg. Jag cyklar linjeloppet över 13,5 mil på söndag och får glädjande med mig fru och två av döttrarna som hejaklack. Det ska bli kanonkul att få ta på sig landslagströja igen. Jag var med i H 45 laget för tre år sedan då NM gick i Järvsö. Var i stort ren nybörjare då och fick plats för jag var bäst placerade H 45 med brons i H 40 klassen på VSM. Det var en smått surrealistisk känsla då min första tävlingssäsong minns jag att ta på sig en landslagströja i cykling, jag som då bara tränat ordentligt i 1,5 år eller så. Själva NM loppet gick bra och jag var loss i utbrytning med en norrman ganska länge tidigt. Lite orutinerat kanske men man måste ju försöka, Det gick ihop och på sista varvet kom tre svenskar iväg varav en i landslaget. En pigg kropp minns jag fick då avvakta och invänta spurt eftersom vare sig norrmän eller andra ville köra ifatt utbrytarna. Spurten tog Torbjörn de Jager och jag kom 4 för en 8 plats så lyckat för laget med 1,4 och 8.

Sedan det loppet i NM 2012 har jag inte cyklat i veteranklass förrän nu på VSM häromveckan så ser verkligen fram mot "comeback". Är sista års H 45 så lite handikapp kanske, men å andra sidan tycker jag att jag är klart mycket bättre nu och lärt mig en del om cykellopp sedan 2012. Tusan vore det väl annars när man cyklat över 1500 mil per år och mer än ett varv runt jorden på tre år. Formen känns god och fått några bra pass sedan hemkomst från Gardasjön i förrgår med 12 mil igår och drygt 8 idag. Några träningar till sedan ordentlig vila. Söndag den 26 juli ska jag sälja mig dyrt.

Besegrad av Punta Veleno the mother of all badass climbs?

Dra åt hel... vad brant. Rätt in i en vägg med 17% lutning. Jag trampar i löpardojor och vintage pedaler med rem för allt jag kan med lättaste växel 39/25 på hyrcykeln från Malcesine. Men känner efter 4-5 svängar av 19 och bara kanske 1.5-2 km av backens närmast osannolikt tuffa 5 km inledning med 17% hela vägen att det här kommer jag inte levande tillbaka nerifrån igen. Jag stannar cykeln i en kurva pustar ut och tänker. Den som klarar att cykla upp här är rätt så jäkla vass. Jag gör det inte. I alla fall inte i löparskor, badbyxor och 30 gradig värme sista dagen på en semestervecka i Garda och Malcesine. Kanske skulle det gå med optimala förutsättningar. Lättare utväxling, riktiga skor, lite svalare, om man inte druckit sig tung av öl och vin en vecka osv. Men jäkligt kul att testa en extremernas extrem och nu fattar jag vad brant är. Alla TDF klättringar för att inte tala om bergen på Mallorca som jag cyklat ganska mycket i är ju ett skämt i jämförelse.
Punta Veleno Giro del Trentino 2012

Början av klättringen var "årsbästa" och 15 allover men sen var jag kokt.

Innan Punta Veleno upplevelsen hade jag cyklat ett par mil och en hård 5 k klättring men av mer normal karaktär 6% lutning på den otroligt vackra Panoramica från Malcesine upp till mellanstationen av linbanan upp till mäktiga Monte Baldo 1800 möh. Cyklade klättringen ganska hårt runt 85% och fick en hedrande 42 plats på Strava

Cyklar glad och ovetandes vad jag har framför mig i förmiddags från hotellet. Kolla outfitten, svårt pro med linne, badbrallor och löparskor. Nu kör vi.

Lyckades hitta en riktigt fin Cervelo S2 att hyra i Malcesine. Synd att man inte hade skor med sig men vi hittade en ok kompromiss med ett par old school pedaler från 53 som de monterade dit. Gick bättre än jag trott med löpardojor. Men sista två milen av dagens 7 gjorde det lite ont, både i fötterna och i häcken med veckiga badbrallor och ovan sadel. 

Vintage pedaler

Efter att jag blivit besegrad av Punta Veleno åkte jag ner och cyklade norrut någon mil till änden av Gardasjön och Riva Del Garda. Jättefin scenisk cykling på bra väg och skönt att vara nere på platten efter 1350 höjdmeter på kort tid. 

Tillbaka vid tvåtiden för lunch med familjen. En stor risotto, cola vatten och en öl och cappucino senare mår man ganska bra här nu vid poolen sista timmarna innan middag och packning imorgon.

Garda har verkligen överträffat mina ganska högt ställda förväntningar. Första gången här och kommer gärna tillbaka både till hotellet med den här balkongen och..

Monte Baldo som också var häftigt med linbana upp till toppen

Uppe på Monte Baldo

Alice tittar ner mot Malcesine 1700 meter ner

Den fantastisk vackra omgivningen och all god mat, italienska viner och glass i massor. Allt i 30 graders värme hela veckan.

MEN inte minst jag har något ouppklarat med Punta Veleno ca 6 km eller så. Next time im gonna get you badass climb.

Vacanza Lago di Garda

Verkar varit ett synnerligen vältajmat val av semestervecka när vi åkte till Gardasjön i onsdags. Såg någon som skrev om 10 grader hemma. Här är det styva 30, klarblåhimmel och gudabenådat vackert. Vi bor tre nätter i byn Garda på ostsidan och åker imorgon vidare för tre till i Malcesine ett par mil upp längs sjön. Det är 14 mil runt Gardasjön. Har inte sett hela än men gud så vackert det är överallt. Igår åkte vi ned till Sirmione på sydsidan som har en lite tunga med gamla fästningar bygga på 5-600 talet, häftigt om än några för många turistbussar för min smak.

Oh nej pappa inte ett kort till..

En massa cyklister är det också längs vägarna. Det vore ett fint dagspass att cykla runt sjön men det är lite för mycket trafik och smala vägar för att bli riktigt lockande. Kanske hyr en mountainbike i Malcesine istället och försöker cykla lite stigning uppför berget Monte Baldo istället.

Sol bad, mycket mat och dryck är melodin såhär långt. Och så ännu mycket mer italiensk delikatessglass några gånger om dagen.

Don JB

Istället för cykelträning så tog jag idag första joggingpasset sen september då jag sprang 5 k med killarna och tjejerna i Triklubben Terrible Tuesday i deras Duathlon KM. Då gick det bra med 19.35 efter 5 veckors träning från scratch. Idag var det förstås tillbaka på ruta noll igen. Ganska lugn jogg 4 km innan det började hugga ordentligt i låren. Bara att sluta och gå hem sista biten annars kan jag inte gå imorgon, eller kanske gick jag över gränsen ändå. Verkligen helt otroligt att man kan vara så känslig för en ny rörelse i bara 20 minuter när man ändå tränar benen så mycket i cykel. Jag är på något konstigt sätt extremt otränad och tränad på en och samma gång.

Idag har jag förtjänat tapperhetsmedalj då jag gick med 4 shoppingsugna tjejer halva förmiddagen bland 300 stånd på Garda marknad. Trångt och varmt och ganska mycket krims krams om du frågar mig. Tjejerna trivdes i alla fall och hittade lite fina kläder.

Då trivdes jag bättre på eftermiddagen då vi tog hyrbilen bort 10 minuter till nästa by den kända vinodlarbyn och distriktet Bardolini. Vi åkte till familjen Zeni:s vinmuseum som var fint värre med sin gamla historia och nu toppmoderna produktionslina. Provsmaka fick vi också göra, i mängder och det var inte lätt att välja bland alla kanonviner men vi kom därifrån med två fina trepack Ripasso och Amarone. 

Vera var lite sugen på en 18 liters men jag sa nej..

Nu en skön seneftermiddagstimme vid poolkanten med en Peroni innan det är dags för middag igen. Arrividerci!