lördag 18 juli 2015

Bilister i Knivsta varför är ni så arga?

Begriper faktiskt ingenting av det som hände strax innan min och min granne Lasse G:s fikastopp på Statoil vid Knivsta iigår. Vi kom västerifrån på gott humör och efter att ha klarat av en tufff motvind i kallt väder de 5 milen från Sollentuna hade vi nu fått sida med och såg fram mot en kaffe och bulle på macken för att sen cykla hem sydost i medvind. 

Vad händer då? På de 10 minuterna genom Sigtuna så tutar 4-5 bilar argt åt oss. Någon gör fingret, en annan kör upp jämsides vevar ned rutan och börjar gorma något om att det "minsann inte är han som skadar sig om han kör på oss". 

Vad är det för fel på er? Varför är ni så arga? Vi är två minst sagt vana cyklister och dessutom stifullt klädda i samma dress:-) på rad, långt ut på högersidan av vägen. Vi ligger inte ens i bredd, även om trafikregler säger att det också är helt ok. Ändå visar dessa Knivstabilister oss en sån avsky? Vad är det för hillblllys som körde bil i Knivsta igår strax innan 12? 

Det är väldigt många cyklister som skrivit om det här problemet med hätsk och hotfull stämning från bilister mot cyklister, inte minst i Stockholmstrakten. Jag har aldrig gjort det tidigare. Visst har jag blivit drabbad av en och annan under de senaste 4 åren när jag cyklat mycket. Jag har blivit nedsprutad med spolarvätska några gånger, fått fingret någon mer gång och blivit tutad argt på ännu några fler gånger. 

Men med tanke på hur mycket jag cyklat så tycker jag ändå det varit mer undantag än en regel. Men idag var det nästan som jag undrade om det var dolda kameran? Vad tusan är det frågan om? Nu får ni  skärpa er bilister. Vad har Lasse och jag gjort er? Det var väldigt glest med trafik denna "härliga" sommardag med 12 grader, stark vind och regnet som hängde i luften. Ni behövde max hålla ut en meter och omkörningen sinkade er kanske tre sekunder, inte ens det om ni hade givit fanken i att irritera er och tuta, ge fingret, veva ned rutan och hota.

Kommer nyss hem från en vecka i Gardasjön, det kryllar av bilister och cyklister på den smala vägen runt sjön. Ändå kändes det bra mycket tryggare att cykla där jämfört med genom Knivsta idag. Vackert var det också.


Det fungerar på Mallorca. Det fungerar i Italien där det är mycket fler cyklister. Varför fungerar det inte här hemma?

Nej någonting är rejält fel och det är helt klart att det är så många frustrerade och arga bilister (åtminstone i Knivsta) som nu mer eller mindre går i krig mot alla som cyklar oavsett hur snyggt och stilfullt de gör det:-)

Skämt åsido klart jag fattar att det finns två sidor av myntet och att en del av deras frustration beror på att det också finns många av oss som cyklar med dåligt trafikvett. Det är illa och vi måste också tänka på hur vi beter oss. Men för att en bilist eventuellt har råkat se någon eller några cyklister som beter sig tokigt rättfärdigar väl inte att hota alla i grupp? 

Lite extra tragikomiskt blev det på macken när vi fikade. Jag såg då löpsedeln på Upsala Nya Tidning "Cyklisterna en ren vinst för samhället" 


Lasse och jag skrattade gott. In your face bilister i Knivsta. Det här borde ni läsa istället för att åka runt och vara arga. Men det är kanske lite mycket begärt av begåvningsreserven bakom ratten igår?

Vi cyklade sen i alla fall hem de 5 milen till Landsnora och tänka sig inte en enda arg bilist på hela hemvägen. Man får vara glad för det lilla..

Väl hemma var både Lasse och jag nöjda med ett bra pass på 10 mil trots skitvädret och debaclet i Knivsta. Det gör något bra ändå med humöret det där att röra på sig..


När jag tog kortet på Lasse såg jag på mobilen ett SMS från en god vän att han sannolikt fått en allvarlig blodsjukdom. Dessutom oberoende av det hade hans ena lunga kollapsat. Killen är en urkraft och bland de starkaste jag känner. Bräckligt. Bräckligt är vad det är liv och hälsa. På ett ögonblick kan livet förändras eller t om ta slut. Lasse berättar sen att ordförande i kommunstyrelsen i Sollentuna gått bort i en olycka i onsdags i simhallen här hemma. Ofattbart en 48 årig familjefar precis som jag själv mitt i livet som tagit sina barn till simhallen. Borta. Is no more. Cease to exist. 

Nej kära Knivstabilister. Livet är för kort för att åka runt och vara arga. Nu gräver vi ner stridsyxan. Jag förlåter er och så samsas vi framöver i trafiken istället. Ok eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar