Smack Karby Tempo - Mind over matter

Inte helt hundra på vädertjänsterna YR och SMHI nu. Idag var det uppehåll "utlovat" till 18 tiden så jag stack ut vid 10.30 tiden för en runda i lugnt tempo på några timmar. Det tog 5 minuter så började det regna, vände om från Fresta hållet tillbaka hemåt för att försöka lura molnen. Cyklade mot Danderyd där det såg lite ljusare ut. Nej gick inte regnet tilltog vände tillbaka igen och var nu så blöt att jag struntade i molnen och bara körde en stund samtidigt som jag lyssnade på Nisse Hellbergs sommarprogram. Det var 13 grader och lite småkallt  i blötan när triumfen blev total med säsongens första punktering i Väsbytrakten. Ja ja ska inte klaga över punktering. Den har jag tjänat ihop till. Kan inte fatta varför jag nästan aldrig får punktering typ 1 per 1000 mil eller så och ALDRIG på tävling så här långt sedan jag började tävla 2012. Man får vara glad för det lilla nu när vädret inte är på vår sida. När jag fått ordning på punkteringen så körde jag hemåt och "firade" med att köra Rotsundabacken vid KOM köpcentrum 5 gånger så det blev lite mer än bara regnrull.

Ännu mer irriterande var vädertjänsterna igår när de båda sa halvklart och lite sol till kvällens Smacklopp vid Brottby och Vallentuna. Åkte dit i god tid för att värma upp ordentligt. Hade 8 hårda snabba mil i benen från dagen innan och ville vara ordentligt uppvärmd inför det drygt 18 km långa (eller snarare korta) tempoloppet. Det verkliga vädret trotsade prognosen och det formligen vräkte ned hela vägen från Sollentuna till Vallentuna. Uppdaterade prognoserna om och om igen när jag kom fram. De sa fortfarande 0 mm och lite sol "men jag har bara regn hos mig". Så istället för en lång bra uppvärmning satt jag i bilen och funderade hur det kan komma 11 mm på en timme utan att modern teknik och prognosservice kan notera det?

Först på parkeringen igår en lång timme i bilen.

Dålig korrelation mellan prognos och verklighet

Efter ett NM häromdagen i 3,5 timme spöregn var jag inte helt sugen att ge mig ut ouppvärmd för 25 minuters tempoplåga på max i samma skitväder. Men mind over matter nu är jag här ta det som träning och kör lite lugnt i början och se det som en knapp halvtimme på det du precis behöver träna på, belastning kring 90%. Är nästan lite förbluffad. Strax innan NM gjorde jag ett test för att se hur mycket fart det skiljer om jag håller ca 3-4 timmars tempo med dryga 140 pulsslag jämfört med 30-60 minuters tempo kring 90-95% av max runt 153 puls. Cyklade en teststräcka jag har på Almungevägen från Vikskolan på 16 km ut och hem. Första sträckan peggade jag pulsen på 142 och det kändes helbra. Inget ont eller obehag, mycket kraft och hög fart utan att bli trött. Så när jag efter ett par minuter skulle cykla samma sträcka nära max trodde jag på "rekordtid". Åkte iväg och satte hög fart, men bara efter någon minut började det bli obehagligt och göra ont i benen. Mjölksyra på g och ett jäkla flåsande. De 16 km blev mest en pina och vet ni hur mycket fortare det gick när jag höjde pulsen med 11 slag i snitt från 142 till 153 och nära maxlopp? 1 km/ timme. Det är ju för bedrövligt. Hur kan man få så extremt lite betalt för den mycket stora skillnaden i ansträngning? Jag begriper faktiskt inte det. Det vore ju en sak om jag aldrig tränade på de nivåerna med ansträngning kring eller >90% men herregud jag gjorde ju inget annat hela våren på GIH med totalt 50 intervaller på max under 6 veckor. Däremot så verkar min uthållighetströskel för snabbfart på långa pass vara bättre än någonsin. Det är väl därför jag klarar snabb fart i många timmar och blir relativt bättre jämfört andra ju längre loppen går. Jag väljer att försöka se det som en styrka istället för en svaghet. Jag kan cykla fort under många timmar. Men saknar helt klart en del av den där 30 minuters toppkraften man behöver för riktigt bra tempocykling. Därför tänkte jag det kunde vara ett bra träningstillfälle igår. Blev en lång förklaring till varför jag till slut klev ur bilen i spöregnet. Uppvärmning sket jag dock i. Någon måtta för det ju ändå vara på seriositeten.

Loppet igår blev mycket märkligt. Cykling är som mycket annat här i livet ett mentalt spel med dina känslor och tron och ibland icketron på din kapacitet. Igår fick jag verkligen känna på hur "mind over matter" kan övervinna fysisk eller mental trötthet. Jag började säkert lite för fort som vanligt eftersom jag var ouppvärmd. Men tappade tyvärr ganska snart i fart och kände att nej inte nu igen. En pina in i mål. Det gör ont överallt, jag gav mentalt upp och tänkte att jag bara cyklar igenom det och tar ner nivån och skiter i resultatet. Det var läskigt också med dålig sikt skulle jag först förbi en stor avverkningsmaskin som tog upp mer än 3/4 delar av båda körfälten. Efter det kom en bil som körde om mig mitt i en jättepöl så jag blev helt översköljd och trodde jag var i en biltvätt några sekunder. Med kanske 2 km kvar till vändning kommer Staffan Arvidsson Uppsala (7:a på SM tempo) och kör om mig. Han hade startat 30 sekunder efter mig vilket jag inte visste och i mitt halvdeppiga tillstånd tänkte jag han startade säkert 1 minut efter? Men så hände något jag fick för mig jag ska se hur länge jag orkar ligga 20 meter bakom Staffan? Det var det enda jag tänkte på och koncentrerade mig på. Skit i puls och fart håll dig 20 meter bakom så länge du orkar. Det gick bra ned till vändningen och efter vändningen så tänkte jag att nu ökar han säkert men i några av uppförsbackarna fick jag snarare hålla igen lite för att inte komma in i draftingzon. På platten gick det också bra och jag upplevde att all smärta var borta. Det blev lätt och helskönt att cykla och jag började hoppas att Staffan skulle öka lite sista biten då min känsla var att jag hade mycket mer att ge. Men ville ändå inte köra om på slutet, tyckte det skulle kännas lite dumt på något sätt. Staffan gick inte för fullt förstod jag och vilket han sa även efter men med hans kapacitet gick det rätt fort ändå hade en 5.km hem med 46,9 i snitt. Rullade i mål en sekund efter Staffan och 31 totalt på 25.42. Snabbast för dagen var Edvard Wendelin på 25 blankt. Snabbaste H 45 tempoåkare i landet Niclas Näslund var också med däremellan på 3 plats med 25.18 så en ny 4 plats blev det, vilken i ordning vet jag knappt längre. Men när dessa tre, regionens bästa ex Gingsjö är med så känns nästan 4 plats som en seger:-) och så här nära var länge sen jag var så pass nära täten i tempo. Men det som gladde mest var känslan att det gick så lätt och det var kul att cykla tempo igen. Det var riktigt länge sen jag kände så. Smack Karby tempo resultat

När jag laddade upp Garmin hemma blev jag ännu mer överraskad. Var helt övertygad om att pulsen gick ner på hemvägen då det kändes så lätt och jag fick hålla igen i backarna för att inte komma "för nära". Men pulskurvan sa något annat jag hade snarare en ökande trend och puls mellan 153-160 på hemvägen (snitt 154 över loppet). Det var som om något motstånd bara lossnat i kroppen och allt kändes lätt när jag bara fokuserade på att hålla 20 meters avstånd. Ingen trötthet, lätt snabbt rundtramp på hög kadens och en positiv tanke. Mind over matter som sagt. Men nu kan jag tänka mig en cykeltur utan regn snart..