Kompiskampen november försök 2 Laleh & Guldbröllop

Fortsätt simma fortsätt simma.. Ända in i kaklet ända in i kaklet.. Efter att jag i ett psyksvagt ögonblick avbröt förra försöket efter 10 minuter var det bara en sak som inte fick hända igår. Att bryta och etablera failure som beteende. Valde därför en något defensivare start än sist med 85 kadens a 4 kg för 340 w ackompanjerad av den fantastiska liveinspelningen med Bruce & The E Street band från Hammersmith London 1975 (efter att Born To Run just kommit ut, nästan orimligt bra så här 41 år senare). På HÖG volym så kändes det hyggligt lätt första 10 låg lite över 340 w men ville inte göra repris på förra gångens allför offensiva öppning med 357 w första 10 för att sen bryta så  höll emot lite. Det var nog en jäkla tur det för jag orkade inte hela vägen hem i det tempot, tappade ner mot 82-83 kadens och pulsen var på 96-98% med topp 169 sista 5 min men benen var ganska bra, efter några dagars vila och fulla med kolhydrater. Kanske lite väl vinmarinerade då det varit mycket halv eller helfestliga tillfällen senaste dagarna. Men det är ju energi i vin också..

Nu bara 3 min kvar hela vägen hem nu tillsammans med den grymma Lost in the Flood. Ökade sista minuten upp mot 400 w och det är en svårslagen känsla när man kan kasta sig ner över styret och pusta ut och smärtan är över för denna gång. 

Vimmelkantig men väldigt nöjd, en arbetsseger. Det kändes faktiskt klart bättre och lättare i kroppen förra försöket för en dryg vecka sedan. Synd jag blev psyksvag då och bröt. Hade nog gjort lite  bättre resultat då om jag kört klart eller disponerat lite bättre. 

Nu blev resultatet 340 w snitt på 72 kg ger 4.72 w/ kg och med pulssnitt ca 93% fanns inget mer att få ut idag. Klart nöjd och ett bra resultat för en halt H 50 gubbe:-). Nära 20 min personbästa på Monark som är 350 w. Monarkwatten är ju också ca 5-8% "tyngre än utewatt". Långt skönt hett bubbelbad ute i den gnistrande solen med vy över Edsviken och det är svårt att toppa det välbefinnande och klara känslan i kropp och huvud man kan få efter ett hårt pass när man ändå känner en snabb återhämtning efter. De här passen är oftast hemska mentalt men oj så sköna efteråt.

I fredags var också en skön känsla och underbar kväll vi var på Globen hela familjen och tittade på Laleh. Det var Veras (vår yngsta dotter 10 år) första konsert. Vera liksom vi andra älskar Laleh, och vilken konsert det var magiskt vackert med stor symfoniorkester. Har skrivit det förut. Laleh är inte en på miljonen snarare en på 7 miljarder finns ingen liknande tjej med sån känsla, röst, låtskrivartalang och inte minst otrolig kompetens. Hon spelar alla instrument och producerar hela skivor själv. När hela fullsatta Globen står upp i eufori till Vårens Sista Dagi i en helt enormt mäktig kraft bara kommer tårarna hejdlöst. Så många minnen till den låten, har ofta haft den i lurarna när jag cyklar "Låt mig finnas, låt mig finnas, lite mer, jag är inte beredd att dö än". SVT spelade tydligen in konserten som kommer på TV så småningon, dont miss!

Sedan igår eftermidag kom Kajsas mamma och pappa, syster med man och deras barn på finmiddag. Vi firade Sam & Birgittas guldbröllop. De gifte sig i Bromma Kyrka (gjorde Kajsa o jag med 1997) den 12 november 1966. Fantastiskt 50 år som gifta det är rätt mäktigt. Sam har nyss fyllt 86 och har väl om vi ska vara helt ärliga inte riktigt klippet i fotbollsbenen kvar från förr. Men han lever upp som få när det är fest och trivs som bäst med alla i familjen samlade.

Har skrytit många gånger över Kajsa, allt hon kan och har koll på. Inte minst hennes matlagning och jag fortsätter göra det. Löjrom och andra små fina tapas till förrätt följdes upp av en klassisk Biff Rydberg och hemgjord Apfelstrudel med vaniljsås. 30 1/2 år kvar till vårt guldbröllop nu Kajsa. Ser fram mot dem. Vi kompletterar varandra bra enligt 80/20 regeln som gäller för det mesta. Kajsa kan 80% och jag resterande 20%. Tillsammans blir vi 100%.

100% liksom gårdagens Biff Rydberg