Wow vilken runda på 9 mil jag fick idag på en spontan höstlovscykling i finaste 1 november väder. Svaga vindar och mest sol, ja tro det eller ej men desto härligare när den väl kommer. Inte ens en tung CX med dubbdäck och skärmar kändes tungtrampad idag och den nya positionen med riktigt lågt styre -17 grader och lång reach 13 cm styrstam var hur skön som helst och det kändes nästan som jag åkte på min kära Merckx racer.
Gick på i hyggligt tempo hela vägen pulsen klart högre än "vanligt" som en naturlig funktion av väsentligt mindre träning senaste månaden. Däremot helbra ben med lätt känsla. Börjar knäböjsövningarna redan ge resultat?
När jag kom på vägen mellan Brottby och Kårsta hade solen brutit igenom helt och det var bara så vackert i den fantastiska natur som är där. Inte en bil på vägen och bra musik i lurarna. Lyssnade på en Tom Petty influerad playlist från Spotify. Kul när man inte har en aning om vilka låtar som kommer men kan eller känner igen de flesta av dem. När det är som vackrast kommer en favorit jag inte hört på många år Tom Pettys King Of The Hill. Fick en runners high där av njutning samtidigt som man sörjer hans alltför tidiga bortgång. Petty var verkligen en av mina favoriter på 80 och 90 talet.
Direkt på den kommer American Pie originalet med Don Mc Lean. Minnen sköljer över mig, den här var vår signaturmelodi varje natt på barerna Kuta Beach Bali 1990 stod vårt något överförfriskade gäng på borden skrålade i allsång dyngsvettiga vevade stekarveven (20 år innan den uppfanns:-) i bara överkroppar med t shirtsen i handen. Vilka tider! En lång backpacker resa i sydostasien. A long long time ago som låten börjar. Ja det känns nästan som det inte hänt, som ett helt annat liv. Var det verkligen jag? Minns att en av killarna vi gjorde sällskap med ett tag strax därefter gick bort i en flygolycka med ett litet plan som störtade vid landning i Thailand. Sorgligt och skrämmande små marginaler det är i livet. Jag pendlar mellan skratt och gråt i alla tankar som dyker upp. Så otroligt tacksam för allt jag fått uppleva och för att jag nu snart 51 år mår så bra både fysiskt och psykiskt. Tacksam för min fru och döttrar, alla vänner och inte minst att jag på något märkligt sätt alltid haft turen på min sida när det varit close calls. Samtidigt undrar jag hur det är möjligt att jag råka ut för så galet många nära döden upplevelser. http://jblifecycling.blogspot.se/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html
Men idag händer ingenting och ser man till statistiken från inlägget ovan bör jag klara mig bra nu ända tills runt 2023 då får jag väl lägga mig i ett skyddsrum i ett år eller så:-).
Stannar och äter en macka i solen strax innan Närtunaby. Bedårande vackert.
Idyllen störs en smula av två arga hundar som bor i huset bredvid och springer fram till stängslet och är rejält förbannade. Stick härifrån! Här bor vi fattar du det cyklistfjant, skäller dom. Så jag äter upp min macka tar några kort (ovan) på den fantastiska naturen och cyklar hemåt.
Lite motvind nu men höjer trycket så farten bibehålls runt 31. Markimvägen hemåt "min" väg mot Lindholmen och sen vidare mot Vallentuna och hemåt. Tack för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar