Har skrivit en del inlägg om doping här (igår Singapore Everything is quite clean) och hur jag ser på problemet och potentiella åtgärder nu när allt mer erkännanden kommer fram i dager. Man behöver nog inte vara Einstein för att förstå hur illa det har varit i cyklingen. Men när jag tänker lite vidare och utanför cyklingen, hur är det i annan toppidrott? Tänk om det är så illa att i all prestationsbaserad idrott så är dopingen idag så utbredd att det inte är i undantaget utan normen för eliten?
Självklart skiljer sig kulturen åt mycket inom olika sporter. Nu går mediadrevet hårt åt cyklingen, nästa år kanske det är långdistanslöpare, fotbollsspelare eller sprinters? Eller varför inte NFL men där skyddas nog kulturen för mycket av politiker och pengarna i sporten som inte vill ha skandaler.
Lance Armstrong använde ofta ett uttryck när han såg extraordinära prestationer från sina konkurrenter. Han sa "not normal" (nästan galghumor, ska han säga..) och med det inför sin omgivning tydligt visade att nu är konkurrenten extra trimmad. Lance om någon borde ju ha rätt bra koll på vad som är "not normal".
Man kan ju fundera hur "not normal" det är inom marathonlöpningen att det inom världens 200 bästa tider någonsin kommer 188 från Kenya och Etiopien All time best marathon , undermåliga eller avsaknad av dopingtester på hemmaplan verkar ha skapat en "not normal" kultur i Kenya, läs Mathew Kisorio suspended
"Kisorio gave a long and detailed description of his blood doping and steroid regime, blaming medical staff behind the system and claiming many fellow Kenyans were using illegal performance-enhancing procedures."
Etiopien EPO avstängd marathonlöpare Hur är det möjligt att 100 tals löpare kan börja springa strömlopp mellan 2.04-.2.06. Not normal?
Sprinterlöparna? Vi kommer ihåg hur exceptionellt "not normal" vi alla tyckte Ben Johnson var när han sprang på 9.88. Sen Bolts Peking OS springer dom strömlopp under 9.80 och dom är många som gör det. Hur "not normal" är det? Usain Bolt & Yohan Blake. Först Bolts osannolika tider och nu senaste åren är Blake på nära samma nivå. Normal or not normal? Läs dom här länkarna och fundera själv Bolt on steroids? och från CBSChicago.com Bolt is probably doping and you know it
Fotboll? Hade Messi varit lika dominant utan tillväxthormon som han fick regekbundet under sin uppväxt i Barcelonas juniorlag. Nu fick han ju HGH tillväxthormon injicerat i benen för han behövde det och att inte riskera stanna i växten. Men är det orimligt att tro att behandlingen bidragit till den överlägsna fysiken han har med benstyrkan, snabbheten den låga tyngdpunkten som den korta kroppväxten ger? Det blir också intressant att se om det kommer fram fler länkar till fotbollsspelare från de spanska dopingläkarna i Operation Puerto, det verkar ju finnas kopplingar Barcelona denies link with Del Moral
Ja vill man vara misstänksam mot doping och fusk så är det inte svårt att hitta objekt idag. Se här en artikel från American College of Sports Medicin Dying to win där författaren dels skriver om EPO och dödsfall inom cykel. Men även tar upp de 7 svenska orienterare som dog 1989-1992 fortfarande oförklarat. Det spekulerades om Twar och annat. Författaren har sina misstankar mot EPO som då var i sin linda. Känns rätt orimligt att 7 svenska icke proffs inom orientering skulle varit försökskaniner för EPO användning i ett experiment som i så fall gick fruktansvärt fel. Men tänk om?
Slutligen om Minst 10 000 svenskar dopar sig sannolikt betydligt fler. Av dom kanske bara någon promille har någon ekonomisk eller tävlingsmässig vinst av det. Alla andra gör det av fåfänga, bättre resultat, bli snyggare och starkare. Är det inte då rimligt att tro att dom som verkligen har något att vinna på att dopa sig, dvs eliten också verkligen gör det lite oftare än vad vi trott hitills? I Sverige finns det fortfarande mycket av "inte här inte" våra idrottsmän är hederligt virke. Jag har också tillhört den skaran, men ju mer jag tar del av villkoren för elitidrott ju mer tvivlar jag.
Nej som jag skrev igår, gör som i Singapore ta i med hårdhandskarna "management by fear" nolltolerans det är det enda som hjälper i kampen mot doping. Alternativt mår man nog bäst av att ha en pragmatisk inställing och försöka njuta så gott det går av de fantastiska prestationer dessa idrottsmän och kvinnor gör, dopade eller odopade. Men det går inte att komma ifrån att man tycker extremt synd om dom elitidrottsmän som håller sig på rätt sida dopinglinjen och inte når fullt ut för att det finns så många som trampar över.
Vad tycker ni?
Det tragiska i det hela, iallafall beträffande lagidrotterna är väl mer att allmänheten/journalistiken tycks rycka på axlarna åt det faktum att storklubbar nu är länkade till dopingdoktorer. Hade det gällt en idividuell idrott hade drevet varit magnifikt, det är bara Armstrong ett exempel på (utan att jag försvarar honom, tvärtom). Men folk tycks tro som du skriver att doping i uppbyggnadsperiod inte ger någon ett övertag vilket ju är helt skevt. Alla vet men ingen tärs säga att alla som kommer över till NHL eller kanske t o m elitserien tokdopas i början av sin karriär i syfte att dunka på sig mer muskler. NHL har nu en skandalös dopingpolitik/kontroll så det är inga problem att göra så, ingen bryr sig, ingen ifrågasätter, för det är en lagsport... det stör mig... Men jag hoppas att många sitter och är nervösa för vad som ska komma fram för jag tror det finns många sporter med extremt mycket större spöken i garderoben än vad Armstrong-gate är för cykelsporten.
SvaraRaderaSwyzak är inne på rätt spår, journalister har alltid varit medvetna om att ALLA former av idrottare har dopat sig, men tyvärr så skriver de inte om det - Om det nu inte handlar om en cyklist, då kan man skriva "Ännu en cyklist fast...." ingen lyfter på ögonbrynen, utan konstaterar kallt "lägg ner det där, alla dopar ju sig bara" att sedan alla blundar för skidåkningens problem... eller nä at peka ut en sport är fel, alla sporter har problem, dock klarar de flesta sig från att få stora rubriker i media, om det inte är en cyklist.
SvaraRaderaGrymt tråkigt är det oavsett.
//Fritz
Ja vad man skulle vilja se är några iglar Janne Josefsson typer till journalister som ger sig på några sporter var och gräver, analyserar och lägger fram fakta och indicier. Det är som om man är livrädd att misstänkliggöra någon som inte är fälld. Tänk en stenhård analys mot friidrotten, intervjuer med forskare om vilka preparat som ger vilka konsekvenser, titta på vinnartider och individuella prestationsförändringar från säsong till säsong. I en länk till mitt inlägg finns citerad intervju med Angel Heredia (bytte senare namn till Hernandez) ökänd doping läkare. Han får frågan av Der Spiegel. Hur många av finalisterna i Peking på 100 m som är dopade. 8 will be doped säger han säkert. Det är ingen tvekan skillnaden på att springa 9.7 mot 10.0 är doping. Det finns en ovilja från media att lyfta fram sanningen (förutom som i cykling som du skriver Fritz).
Radera