Orsakerna till det är många och tyvärr naturligt mänskliga. En kombination av tydliga prestandafördelar av doping och en exceptionellt grym och nedslitande sport attraherar och kommer alltid attrahera till att ta bästa möjliga "treatment". Doping är ju inte heller unik för cyklingen, även om media gärna gör den vinklingen. All friidrott och alla konditionssporter har ett mycket mörkt förflutet och även i nutid existerar förstås en utbredd doping. Tror ni det förekommer steroider i amerikansk fotboll och NHL hockeyn? Tror ni skyttar tar betablockerare? Dricker Dartspelare starköl:-)
En sett ur dopingperspektiv alldeles för stor andel av tävlingsidrottare har ALLTID tagit alla medel till buds för att maximera sina chanser till ära, rikedom och berömmelse. Så kommer det också att förbli. Vi är människor helt enkelt och det är vår natur. Så länge fördelar och chanser kalkyleras överväga risker och nackdelar kommer det fortgå.
Vad ska man göra då? Tror inte det finns något riktigt bra svar på det. I grunden måste männikors värderingar kring doping förändras, det kanske kan ske till viss del, men aldrig fullt ut. Släppa det helt fritt? Nej blir nog heller inte så bra, kommer bli många tragiska idrottsöden som skulle få Marco Pantanis liv att framstå som modest. Det jag tror på är att växla upp till en stenhård stans, på ledningsnivå förbund och arbetsgivarnivå, anställningskontrakt etc utdöma stenhårda straff ekonomiskt och livstids avstängning vid positiva dopingprov. Det i kombination med oanmälda tester av allt vassare kvalite' skulle kunna få samma effekt som Singapore har statuerat med knarkhandel, kriminalitet och nedskräpning. Dvs de existerar knappt, straffen är för hårda, dödsstraff för knarkhandel och så hårda straff generellt gör att ingen vågar. Nackdelen är att det i praktiken blir oerhört dyrt och svåradministrerat. Och var drar man gränserna för "misstagsdoping" ? Inte så kul att bli livstidsavstängd om man druckit en klunk av en hostmedicin eller någon lagt kokain i drinken på krogen.
För den härvan som nu är i cykel så är ju risken uppenbar att det dyker upp en ny Rasmussen varje vecka under överskådlig tid. En cyklist som hamnade i systemet och inte vill leva med sitt förnekande och lögn längre. Gissar att det finns bra många kandidater för det, inklusive svenska namn. Nej jag tycker UCI skulle ta till drastiska åtgärder och ge full amnesti för erkännande till alla inblandade nu så alla som vill kan komma upp till ytan och deklarera att vi levt med doping som dominerande kultur på i elitnivå i över 50 år Nu är den tiden över, lansera ett program som alla Team gemensamt ställer sig bakom, inte som Team Sky gjorde genom ett iofs hedervärt syfte, stänga ute alla som på något sätt kunde länkas till doping. Iden var bra men sämre i praktiken då Sky åkare och anställda i många fall fått fortsätta att leva i lögn i rädslan att bli av med jobbet. Istället med utbildning och nolltolerans visa att nu är det nya tider. Att fortsätta smådutta så här tycker jag bara blir löjligt och saknar trovärdighet.
Bilden är från tunnelbanan i Singapore "Everything is quite clean"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar