VSM Tempo - Den Tionde Mannen

I Graham Greenes bok Den Tionde Mannen får tio krigsfångar dra lott om vem som ska avrättas under tyska ockupationen. Chavel förlorar men köper sig fri genom att erbjuda en annan fånge att offra sitt liv mot en stor summa pengar till sina efterlevande. En intressant psykologisk situation. Igår fick jag uppleva en annan tuff psykologisk situation under tempoloppet. Ok kanske inte på liv och död även om det kändes så mot slutet. Igår blev jag den Tionde Mannen på VSM tempo H 50. 10:a liksom på linjeloppet dagen innan. Jag tror inga pengar på ev. ny utomjordisk dyr utrustning ( om det finns någon jag inte redan har) hade kunnat ta mig så mycket högre upp i resultatlistan, och att försöka muta mina medtävlare såg jag heller inte som ett praktiskt genomförbart alternativ.

Det strulade rejält innan start, Gud så klantig jag var. Hade inte starttid förrän 15.08 så gott om tid med familjen att ta det lugnt på förmiddagen i Båstad där vi bodde på fina Riviera Strand. Hade gjort iordning en prework out drink från Fairing som innehåller lite olika "snabba" ingredienser som Kreatin, Beta Alanin och lite annat muskelpumpande. Brukar ta den 40 min innan tävling. Hade också lagt min aeroflaska till tempocykeln med sportdryck tillsammans med den andra i kylen på hotellrummet. 

Vi åkte sedan vid lunchtid till Halmstad och åt en lättare lunch nere på ett mysigt ställe som hette Tillsammans precis vid Nissan ån som rinner genom stan. 

Fortfarande gott om tid och när vi ska åka till tävlingsområdet kommer jag på att flaskorna är kvar i hotellrummet. Bra Jonas, way to go! Efter lite övervägande om för och nackdelar åkte vi tillbaka 4 mil till Båstad för att hämta dem. De hade flaskorna men städaren hade hällt ut innehållet. Perfekt då får jag köra bara på vatten.. Lätt jäktad tillbaka till Halmstad igen och istället för uppvärmning några mil på cykel och hinna hälsa på Mamma med kille som kört från Kalmar för att titta på blev det 8 mil till i bil. 

Stressad tillbaka på tävlingsområdet med 25 min till start. Nu ska cykel monteras och en supertight tempodräkt ska på en gammal halvtrasig öm kropp. Bara det är ett kapitel för sig med min fysiska status och vänsteraxel men Kajsa kunde som vanligt rädda och hjälpa mig bra. Tack min kära vad vore jag utan dig. Men inte ens du kunde se till att jag fick på mig mitt pulsband för det lyckades jag förstås också glömma. Vi lyckades däremot till slut få i luft i dischjulet bak där ventilen på latexslangen egentligen var en cm för lång för att få på och av munstycket. Ventilen böjde sig på toppen och gick inte att skruva på så fick lämna den öppen och hoppas att det skulle fungera.

Iväg på 10 min uppvärmning. Träffar på Stefan Ljungberg som precis kört klart i H 40 frågar kort om banan och berättar om strulet. Han tar av sig sitt pulsband och säger ta mitt jag hjälper dig på med det. Supertack men bara tanken på att dra av och på dräkten en gång till över axlarna i stressen gjorde att jag hellre körde "mätarlöst". Stefan hann också säga att det blåste en hel med sida medvind hem och i tuffa uppförsbacken mot slutet gick det att hålla hög fart upp mot 40 kmh. Ok nu åker vi.

Hade min Garmin inställd med bara aktuell fart kadens och puls för att slippa bli besviken över snittfarter och så. Tyvärr fungerar inte mitt nya Infocrank vevparti på tempocykeln då vevarmen på drivsidan går för nära kedjan på tyngsta växel. Så nu vare sig watt eller puls som input men det kanske var lika bra det intalade jag mig. Jag hade i alla fall lite vatten i min aeroflaska och jag hann ju till start..

Iväg och tyckte ganska omgående att de där benen hade nog tagit lite mer stryk av gårdagens linjelopp än jag hade hoppats. Kändes inget vidare i nerförsbacken i sida motvind och jag blev snabbt trött. Sedan fick jag en bättre period och höll ihop det rätt bra till vändning och det kändes som jag var klart över 40 mesta tiden trots tuff vind. Vid vändningen mötte jag Stefan Kuhl CRT ca 1 minut innan. Stefan hade startat 2 minuter före så då åkte jag jämnt , t om lite före honom så här långt vilket kändes förtroendeingivande. 

Nu är det "bara" 15 km lidande kvar, men det är medvind vilket lättade den mentala och psykiska stressen något. Jag fick bra fart och låg lunga stunder i 50 och över och började tro på ett bra lopp med bara 5 km kvar. Men nu var jag bra sliten och när långa uppförsbacken på ett par km kom där Stefan hade sagt att man kan gå på i 40 i medvinden då ville vare sig ben, hjärta eller hjärna vara med längre. Såg farten gå ner till 33, 31, 29 och 27 långa stunder och bara ville få slut på skiten. Hade inte mycket kvar och hann tänka "hoppas jag får punktering", fick nästan problem att klara de sista svängarna trots låg fart. Gav ändå inte helt upp och när jag utpumpad kom imål och stängde av klockan hade jag ändå en känsla av att det kanske är runt 44 fart i snitt. Såg då på displayen att jag varit ute i 41.54 vilket gav ett snitt på 42.7 över 29.8 km. Blev förbannat besviken trodde jag åkt fortare men det hade kostat mycket tid i sista uppförsbacken. Förstod direkt att det inte blir någon höjdarplacering och att det sannolikt fattas 1-2 minuter till topplaceringarna.

Sista 150 meter innan kampen var över för denna gång

Det blev alltså tillslut en 10 placering i ett mycket starkt startfält. Fjolårsmästaren och linjemästaren Torbjörn De Jager kom 5:a och silver från linjet Stefan Kuhl 7:a. Jag såg idag på Strava Compare att vi tre var i stort sett helt lika fram till sista 5 km. Sedan tappade jag 30-40 sek på dem hem när kraften tog slut. Nu såhär efteråt är jag inte lika besviken längre även om jag både hade hoppats och trott på både högre fart och bättre placering. Revansch  från den snöpliga missen på linjet fick värdigt och imponerande Peter Karlsson CK Bure som tog guldet med 27 sekunders marginal med tiden 39.37.

Kan konstatera att nivån är grym på veteraneliten på tempo nu. Ska man konkurrera måste man verkligen vara på topp. Gäller i alla klasser och inte minst i H 50. Min tid hade givit bättre placering i samtliga andra klasser såväl yngre som lite naturligare äldre. Hade t om räckt till guld i H 55. Något säger mig att när jag själv är 55 krävs betydligt snabbare tid för pallplats. H 50 är det nya 40 och det var även största startfält i linjeloppet vilket alltid H 40 varit i stor stil förut. H 50 loppet kördes också lika fort som H 40 om än 4 mil kortare vilket jag tycker är lite synd. 8 mil är klart mindre utslagsgivande än 12. Ändra på det nästa år SCF 50 är det nya 40. 

Häftigt med då många starka gubbar. Kajsa sa att speakern hade sagt att det är lite konstigt. Cyklisterna verkar cykla fortare och fortare ju äldre de blir när H45 och H 50 körde. Snabbast av alla igår vilket jag tyckte var jäkligt kul var CRT kompisen Niclas Näslund i H 45 som cyklade på helgrymma 39.12 och 46 kmh dagen efter han gått helt in i väggen efter en flera mil lång utbrytning under linjeloppet med för lite vätska. Han var så dålig i kroppen efter loppet att han knappt trodde sig kunna köra tempot dagen efter och så smäller han dit alla duktigt. Respekt och stort grattis Niclas fantastiskt imponerande och kul att se.

Jag summerar en lång helg med två placeringar lite sämre än jag trott och hoppats. Men sammantaget en höjdarhelg med familjen och att vara tillbaka i gamet igen. Jag kunde tävla igen och göra det riktigt hyggligt. Oerhört tight i toppen och hög kvalite. Med lite bättre förberedelser än brutna ben och långa sjukhusvistelser kanske det finns hopp om framtiden även för en gammal silverpil som mig.

Allt går och går det inte så går det ändå!

RR VSM linje H 50

Jag hade visualiserat sista kilometern gång på gång i huvudet sedan jag cyklat ett varv på banan kvällen innan. Ett riktigt tungt parti med branta backar både upp och ned med många svängar innan vi svänger sista höger upp i målbacken ca 200 meters uppförsspurt. 

Jag hade sett mig komma in i frontgrupp runt 5 plats för att sedan ta CRT killarna Torbjörn De Jager och Stefan Kuhls hjul upp i backen och är adrenalinet och kraften där kanske  det ändå fanns en chans att göra det där omöjliga. Ett lopp mot alla odds. 2.5 månad efter jag lämnade sjukhuset i Palma nyopererad med 9 brutna revben, brutet nyckelben och skulderblad och en punkterad lunga. Min sjukgymnast bara skakade på huvudet när jag för några veckor sedan berättade för honom att jag avsåg tävla i VSM i helgen. Nu i onsdags på sista behandlingen bara skrattade han och sa "det trodde jag aldrig". 

Men det trodde jag och nu var jag här. Tränat bra 1 månad. Ligger förstås fortfarande klart efter men kanske kanske kunde jag kompensera de fysiska tillkortakommanden med adrenalin och en "Liidnersk knäpp" på slutet och uppbåda krafter jag egentligen inte har. Det var så det kändes innan loppet och det var så det kändes efter incyklingen. Jag trodde på ett bra lopp.

Nu händer det. Vi är på sista varvet av 8 jag har efter en småseg början första timmen fått en allt bättre känsla och de de sista tre varven har jag varit med mycket i front på jakten av en soloutbrytning av Peter Karlsson CK Bure, mer om den längre fram. Vi är ifatt och det är Game On. Samlad stor klunga om ca 50 man in på sista halva varvet. Jag ligger där jag vill bland de 5-7 första 

när vi kommer in i sista tuffa partiet. Några km innan mål är det en brant tuff backe, det gasas men jag är med i täten upp över krönet. Några hundra meter plant innan högersväng och jättebrant backe ned innan tvär inbromsning och skarp vänsterkurva. Minns inte var det går fel, om jag missar det tuffa igångdraget efter kurvan eller om jag bromsade för mycket i slutet av nerförsbacken men jag får en lucka på 20 meter fram till de 7-8 första som jag nu snabbt måste täppa. Det går men det kostade, oj vad det kostade. Puls på max och benen fulla med mjölksyra. En uppförsknäpp kvar innan sista högersvängen in i målbacken. Jag är precis där jag hade visualiserat mig inför loppet. Det är nu jag ska "release hell" i en sista adrenalinfylld målspurt. Det finns bara ett problem. Jag har inget helvete att släppa lös inombords. Jag är slut, finito. Is no more. Stefan Kuhl drar igång med Torbjörn på hjul och jag tvingas inse slaget förlorat. Min klubbkamrat Crippa Nilsson har gjort ett kanonlopp och är med på hjulet framför mig för att dra upp spurten. Jag går om men sen är det slut, ett sista desperat försök mot plats 5-6 innan jag resignerar och ger upp sista 40 meter och blir omcyklad av några inkl Crippa som kommer in 9:a jag blir 10 i mål och är väldigt trött och besviken. Klubbkompisen Michael Bergman 11 så tre SCK i rad. 

Med en halvtimme kvar trodde jag att det fanns chans och jag brukar nästan alltid kunna avsluta starkt i korta backar uppför. Men vägen dit tog allt ur mig och när Torbjörn  och Stefan släppte sitt helvete löst blev vi andra statister. Torbjörn vinner med stor lucka 25-30 meter till Stefan som också har mycket luft till bronsmedaljör Håkan Pettersson grattis och grymt kört alla.

Laddad i startfållan 

Nu så här dagen efter och jag fått smälta intrycken gläder jag ändå mig att jag är där igen. Jag tävlar för första gången på över 10 månader. Det var kul, riktigt kul och jag var nära. Mina vänner och omgivning tycker det i sig är den största segern plus att ingen ny olycka hände. De har förstås rätt. Det blev ingen saga för Rekordmagasinet, men jag gjorde mitt bästa och är rätt nöjd med det. Med facit i hand borde jag åkt betydligt snålare sista tre varven men jag spände bågen högt. Idag om någon timme är det match igen tempolopp mot klockan 30 km. Vet inte alls vad jag ska förvänta mig känner mig lite sliten i kropp men det ska bli kul, i alla fall ett tag innan tröttheten och mjölksyran tar över..

Måste slutligen nämna vad som hände med soloutbrytaten urstarke Peter Karlsson. Elitcyklist toppklass under en massa år och som igår visade att en man född 1966 fortfarande kan cykla FORT. Han gick loss redan varv 1 eller om det var i början av varv 2 av 8. Han drog ifrån till 1 minut vilket han sedan höll hela vägen fram till sista varvning. 7 mil solo på en mycket tuff bana i 41 fart. Oerhört imponerande. Han hade nog gått mot en minst sagt värdig seger om han inte hade stannat efter mål med ett varv kvar. Pratade med honom efter och han hade varvat H 60 klungan strax innan målgång. De snabbaste i H 60 började sen spurta för sin målgång och körde då ikapp Peter igen. Han tror då att det är vi i hans egen klass som kört ikapp och spurtar med dem över mållinjen stannar kort därefter med H 60 gänget. När han inser sitt misstag och att det är ett varv kvar och att han spurtat med fel gäng så susar vi förbi ut på sista varvet. Han hoppar upp på cykeln och hänger med och kommer in på 7 plats. Otroligt surt och hade varit en minst sagt värdig vinnare efter den uppvisningen.

En bra känsla inför VSM linjelopp

Klockan är kvart i sju. Solen skiner och det är en frisk och vacker morgon. Perfekta förutsättningar för linjeloppet VSM H50 som startar kl 8 på Galgberget i Halmstad. Vi åker på E6 från Båstad där vi bor på fina Riviera, framme om en kvart för lite uppvärmning. 

Sara & Vera vid stranden utanför Riviera

Vi stannade till i Halmstad på vägen ner igår, hämtade nr lapp och cyklade varvet om en mil som vi ska köra 8 gånger. Fint, utför i början och sen uppför mot mål i en uppförsspurt som ser ut att kunna bli lite trång om många är med. Ca 80 startande hoppas det tunnas ut lite varefter varven går.

  

Har en bra känsla i kroppen och tror på ett bra race. Om några timmar är det över.

Några sekunder här? Några sekunder där? Marginal gains?

Den som söker skall finna? Eller? I ett försök att kapa några sekunder och hitta de så omtalade "marginal gains" har jag nu två nya vapen till Tempoloppet VSM i Halmstad nu på lördag. Ligger ju av skadeskäl lite efter så vad finns att finna i jakten på sekunder som jag inte redan använder eller känner till?

Hittade ett fysiskt potentiellt sekundgivande tillskott jag inte testat samt ett mekaniskt. Vi börjar med det fysiska. Det är så enkelt som ett bär både gott och hälsosamt dessutom växer det för fullt i vår trädgård och finns i överflöd. Det är svarta vinbär. Här kan du läsa om att svarta vinbär kan vara väl så effektivt som de betydligt mer omtalade rödbetorna. Dessutom bra mycket godare.Har käkat några grabbnävar bär om dagen nu och hoppas de ger någon sekund i helgen. http://www.presteramera.com/svarta-vinbar/. Anmärkningsvärda siffror och effekter i studien, blodkärl vidgas, betydligt mindre laktatnivåer och triatleter i studien kunde hålla 6% högre intensitet (mer watt) på intensitet 40-70% av max. Även högintensiv sprintlöpning på max testades och där kundede svarta vinbärs löparna springa hela 10% längre innan utmattning än gruppen utan Låter nästan lite för bra för att vara sant. Men nu växer de ju på tomten och är grymt goda så självklart att testa. Kajsa plockade en hel del bär och saftade och syltade så det stod härliga till häromdagen.

Snabba vinbär hemma

Änne mer snabb saft och sylt

Mitt andra vapen till tempoloppet är nya däck med ultralågt rullmotstånd. Vittoria Corsa Speed G+, hitech så det förslår med latexslang i för ännu lägre motstånd. De är tubelessready men sådana fälgar har jag inte. http://www.bicyclerollingresistance.com/road-bike-reviews/vittoria-corsa-graphene-2016 på sidan kan du knappa in och jämföra rullmotstånd för dina däck och andra. På bilden nedan ser du att Vittoria Corsa Speed (som dessutom innehåller hitechmaterialet Grapheme) har ca 5 w mindre motstånd än de väldokumenterat snabba Conti GP 4000 jag hade innan. Gick ner från 25 mm Conti både på Zipp disc bak samt 808 fram till nu 23 mm på Vittoria (finns endast i 23). Enligt den information jag kan hitta så ger 23 mm något mer rullmotstånd än 25 mm (med samma lufttryck) men är lite mer aerodynamiskt bättre på de fälgarna.

Provcyklade dessa nyheter idag i det sista korta men tuffa träningspasset inför fredagens linjelopp. Körde en tempoträning på Almungevägen från Vikskolan som så ofta förr. Cyklade 1,5 mil ut stannade i en korsning efter 15 km och drack lite sen cyklade jag tillbaka. Nära max hela tiden men med bra pacing så jag inte skulle gå in i väggen på utvägen i sida medvind. Gick ju ruggigt fort i början i medvind och hade 47 snitt efter 3-4 km hann tänka, shit jag flyger ju, innan vinden blev lite mer sida eller om det var jag som började tröttna? Troligen en kombination. Vände i alla fall med 45.5 snitt men med sämre självförtroende och började bli lite sliten. Det såg mörkt ut både på himlen och med motvinden tillbaka. Gick ändå bättre än vad jag trott, inget regn och det var mycket sida mot så jag kunde segla lite med Zipp hjulen. Kom bra trött in på 42.9 snitt. Måste jag ju vara jäkligt nöjd med (hade jag inte tippat när jag låg på intensiven första veckan i maj med hela överkroppen trasig). 

En dryg kmh snabbare än de senaste tempoträningarna. Har helvilat nu två dagar och det gav nog lite effekt idag. Kändes dock inte SUPER i benen.Tippar att det fattas 1-2 kmh för att kriga om topplaceringar i ett stentuffa startfält i helgen. Oj vad veterancykling har exploderat förra året och i år. Riktigt kul. Någon dag vila till och en taggad tävlingssitutation kanske kan kriga fram ytterligare lite fart och kraft? Helnöjd med känslan i däcken, inte lika kul att upptäcka att det blev pyspunka första passet på discen bak. Hände samma allra första passet med 808 bak men då med Contidäck. Vad är oddsen för det? Får oerhört sällan punka och så två gånger i rad med nya grejer. Hoppas de har en latexslang till med rätt ventillängd nu på Sigge Cykel i Vällingby (tack Hachim, Niklas och ni andra på Sigge Cykel för alltid lika grym, snabb och bra hjälp). Ska dit och hämta nylimmat tubhjul till linjecykeln imorgon. Efter många tankevändor fram o tillbaka har jag bestämt mig för att köra linjeloppet på Reynolds 32 tubhjul, superlätta dryga kilot som jag tävlat mycket på och känner mig bekväm med. Det var iofs de jag vurpade in i berget med på Mallis men det tänker vi inte på nu.

Tar med mig Kajsa och två av tjejerna ner till Halmstad på lite fin minisemester. Fanns inget boende I Halmstad så vi har bokat några nätter på Riviera Strandhotell i Båstad. Ser fint ut. Snart åker vi..

Hur fan ska det här gå?

Idag slutar touren. EM festen tog slut för några veckor sedan. British Open förra helgen och OS börjar inte förrän 5 Augusti. Utsatt läge.

Hur fan ska det här gå?

What more can a man ask for?

Haft en fantastisk vecka med familjen på Smidö. Kanonväder, mycket bad, god mat och en hel del cykel. Efter en del oklarheter i kropp och ben häromdagen med seghet och ont både i höft från höstens krasch och vänster sidan från vårens dito så kändes det bättre både igår med lite tempoträning och idag 10 mil racer varav två hårda intervaller på dryga halvtimmen styck runt Skokloster och Slottskogen. Samma runda 17 km som Smack linje Skokloster körs. Kul kuperat varv med bra fart stundtals, i alla fall i nedförsbackarna:-). Första varvet med reservkraft kvar gick med 139 pulssnitt och 37 fart. 2 varvet cyklade jag i stort sett på max med 149 snittpuls. Trots det ökade bara farten 1 kmh, inte mycket betalt för att bli så trött.. Men bra träning hoppas jag. Saknar helt tryck i uppförsbackarna och får snabbt växla ner till lilla klingan och tappar all fart vilket är en upplevelse jag snarast vill bli av med. Sammantaget i alla fall ett stort steg i rätt riktning. Provade också att spurta på målrakan båda varven, men det gick inget vidare.

Bra varmt och fick fylla på vattenflaskorna en gång till vid badet uppe vid starten av varvet innan jag sakta rullade hem till Smidö i medvinden.

Kort stopp strax innan Bro en mil innan Smidö för dagens enda energitillskott som bestod av 3 salta lakritsbalkar, jäklar vad gott och välbehövligt det var.

Imorgon tar jag tempocykeln och cyklar hem till Landsnora vanliga omvägen över Sigtuna för 65 km. Då har jag cyklat 150 mil sedan första comebacktur måndag 27 juni (fattar knappt hur det gått till så fort efter 11 frakturer och punkterad lunga den 30 april). 

Jag har förberett mig på bästa möjliga sätt hoppas jag för att kunna göra ett hyggligt VSM givet mina förutsättningar. Efter imorgon blir det lätt tapering och återhämtning med endast ett par korta lätta pass fram till linjeloppet i Halmstad nästa fredag. Blir tufft att konkurrera riktigt högt upp men om stjärnorna står rätt kan det räcka en bit på väg.

Sommar på Smidö idag. Nere till höger kan man skymta Kajsa måla om lilla huset. Vet att ni som känner mig tvivlar på om jag hjälpte till men tro det eller ej det gjorde jag, ett par timmar i all fall:-)

Med Vera på bryggan igår

Kubb ikväll 

Fick dra på mig "skyddsdräkten" inkl cykelhjälm med visir som kom väl till pass igår för att utrota ett stort getingbo i boden. Ett lyckat och adrenalinfyllt uppdrag.

Snart kommer liemannen och tar hem er.

Solnedgång på Smidö

Solodistans på landet

Fin och varm dag idag ute på landet Smidö. Inte lika soligt som utlovat men bra skönt. Tjejerna tog svärmor med sig och åkte till Kolmården idag men jag passade delfinshow, Giraffer och Lemurer och tog istället den längsta cykelrundan sedan skadan. Var ute i prick 4 timmar och kom 135 km på fina väga runt Bro-Bålsta- Skokloster- Örsundsby och hemåt till Smidö igen. Träffade på min klubbkompis Calle Mölleborn när jag kört ett varv runt linjebanan vid Skokloster. Gjorde sällskap några mil innan Calle vek av hemåt Bålsta igen. Kul att träffa Calle igen. Sist vi sågs var vid starten på Mallorca 312 30 april. Vi sågs även en skymt när han cyklade förbi mig efter kraschen i bergen någon timme senare..

Efter en macka jag hade med cyklade jag till Örsundsbro, har aldrig varit där och hade passande slut på dricka. Hittade en godisaffär och fick lite vatten påfyllt och några saltlakrits, de satt rätt gott efter nära tre timmar i värmen.

Billigt godis i Örsundsbro

Både nöjd och missnöjd med cyklingen just nu. Nöjd för att bara kunna cykla och att jag gjort ca 120 mil på en knapp månad sedan nypremiären och nöjd att sista 2 timmarna idag nästan kändes lättare än första två men missnöjd för att jag helt klart saknar mycket fart och kraft mot vad jag har i hygglig form. Rent logiskt är det ju fullt förståeligt men man hoppas ju på någon form av mirakel och att kroppen skall hinna ifatt till VSM 28-29 juli. Det lär inte ske, jag hade tänkt köra hårt nu senaste dagarna men kände både i ben och axelparti igår att jag behövde vila så gjorde det helt igår. Trodde på pigga starka ben idag men det var halvsegt även idag. Lite rådvill nu träna mer eller mindre nu sista veckan? Ska vara nogrann med att släppa upp kroppen och vila ordentligt nästa vecka men denna vecka ville jag träna hårt. Käände tyvärr idag att jag hade svårt att köra hårt och höll mig oftast under 140 i puls. Provade några spurter med klent resultat. Får sätta min förhoppning på mycket vila sista veckan och tävlingssituationen tar fram lite fart och kraft igen till SM.

En vansinnigt fin dag var det i alla fall och kunde njuta av både cyklingen samt bad och lite relax på bryggan efter. Det kunde trots allt varit ganska mycket värre..

Hjultest Zipp 808 NSW - TEC Infindo - Reynolds 32 - Ett förvånande resultat

I min serie av oumbärliga konsumenttest var det idag dags för ett stort hjultest med 3 helt olika hjulset. Förra året testade jag skillnad mellan racer och tempocykel (tempocykel ca 2.5 kmh snabbare samt skillnad mellan olika framhjul på tempocykeln (ingen signifikant skillnad på tre olika hjultyper).

Samma sträcka som tidigare tester drygt 8 km ut på Almungevägen från Crossbanan vid Vik skolan och sen tillbaka för 16.3 km med 77 m stigning. Jag skulle testa 3 olika hjulset för att dels få lite beslutsunderlag för hjulval till VSM om 2 veckor sen förstås mycket av nyfikenhet för att få svaret på hur snabba var egentligen de där nya prestigehjulen ZIPP 808 NSW jämfört med 30-40 mm grafithjul av 2 olika stilar. Ett lättvikts smalt och en bred tyngre.

Dagens testkit Crescent Exa med 3 olika hjulset.

Med målsättning att hålla så jämn kraft som möjligt utan att det skulle slita för mycket mellan första och tredje varv siktade jag på "pulsschema" om ca 80% av max första varv sedan höja med ett par slag per varv typ 141-143-145 på respektive varv. Växlande molnighet 19 grader och rätt kraftig vind sida / med ut och sida / mot hem. Uppvärmning 1 dryg mil.

Varv 1 ZIPP 808 NSW kanttråd 82 mm djup och av den nyare breda profilen med 27 mm vidd, Inga lättviktare 1810 gram för setet. Däck nya Conti GP 4000 25 mm både fram o bak med 7 bar tryck. med högt tryck i allén uppför backen. Pulsen snabbt upp mot 140 och sen höll jag den där. Gick i 38-39 första 5 och jag kände att både fart och kraft var klart lägre än vad jag hoppats på / brukar ha i form. Snart motvind hem det här kommer inte bli bra tänkte jag när jag vände på 39.2. Pausade Garmin vid en stolpe och vände 50 m senare i lugn och ro för att slå på datorn vid stolpen igen för att inte olika snabba vändningar skulle göra skillnad.

Hem i tung vind och dito känsla. Snittfarten gick snabbt ned i motvinden och jag tänkte hur illa ska det inte bli med lågprofilshjulen? Rullade ganska besviken in med 36.4 kmh i snittfart 141 i pulssnitt och Ibike visade 265 w / 275 npw. 

Förra året körde jag samma teststräcka med samma puls veckan innan VSM i liknande vind och hade då 38.9 kmh och 316 w / 326 npw. Stor skillnad och en bra bit dit och konstigt vore det väl kanske annars efter vad jag varit med om? Hade iofs varit skadad innan även då, men inte lika allvarligt och hade hunnit träna några veckor mer. Är nu inne i början av tredje tunga träningsveckan och får sätta mitt hopp till att en sista lugn taperingvecka innan VSM kan få fart på benen.

Garmin ZIPP data

Okej upp med huvudet och påt igen. Bytte till TEC Infindo grafit kanttråd ca 40 mm ca samma bredd som ZIPP hjulen och trots bara halva djupet ca lika tunga. Likadana hjul nya Conti GP 4000 25 mm med lika tryck 7 bar i. Hur mycket skulle jag tappa nu i fart vs ZIPP?

Tog det lite lugnare uppför allén men hittade sen in i ett bra tempo. Såg ganska snart efter kilometrarna gick att tusan det här går ju inte långsammare än med ZIPP hjulen, tvärtom lite fortare. Är allting med NSW bara en stor marknadsföringshype? Vände på 39.5 fart och kunde hålla farten hem och kom in 10 sekunder fortare med 36.8 fart pulsen 143 snitt 2 slag högre som planerat och kadensen var samma 90 rpm. Glömde sätta på kadensmagnet så tyvärr ingen Ibike wattdata för TEC. Minst sagt förvånande resultat.

Garmin TEC Infondo data

Sista hjulparet ut mina superlätta klättrarhjul Reynolds 32 mm tubhjul som väger in på 1040 gram. Profil av den tunnare "gamla" skolan ca 20 mm bredd. Däck Conti Attack bak 24 mm och Conti Sprinter fram 22 mm nåda hjulen lite halvslitna. Efter det mycket förvånande resultatet visste jag inte vad jag skulle vänta mig nu? 

Började lite snabbare ut men det kostade på hemvägen då pulsen inte ville lägga sig under 146-148 snittet blev 146 ett högre än planerat farten var samma som ZIPP 36.4 och även watten nästan lika (hade Ibike igång igen) 265 w 272 npw och 2 lägre i kadens 88.

Reynolds 32 data

Vet faktiskt inte vad jag ska tro om det här? Var ganska övertygad om att ZIPP hjulen skulle vara klart snabbast kanske 1-1.5 kmh snabbare än de andra. Nu var det nära exakt samma fart på ZIPP och Reynolds och bara 3 watt skillnad, dessutom lägre watt på Reynolds och ändå samma fart. På dessa hjul som båda nästan är ytterligheter i respektive kategori. 

Mycket märkligt och än märkligare är att "budgethjulen" TEC Infindo var snabbast och slog de båda svindyra paren med 10 sekunder. Ev hade jag lite bättre kropp varv 2 och helt enkelt lite mer tryck och bättre pacing men eftersom alla tre varv var direkt på varandra med enbart 5 min hjulbyte emellan och jag följde pulsschemat så är det för mig ytterst förvånande. 

När GCN testade 808 NSW fick de en ordentligt stor skillnad och över 30 w skillnad i lägre effektförbrukning i samma fart (41 fart) mot ett par basic aluclincher. För att dra nytta av ZIPP 808 NSW kanske det krävs farter högre än jag mäktade med idag? Eller också var aluclinchern en kass modell? Har du någon tes om varför skillnaderna var så små och det på pappret klart snabbaste hjulet inte alls var det så återkoppla gärna. Tycker ändå mitt test ger ett tydligt besked. Det skiljer inte så mycket som man av reklamen (och priset:-( skulle kunna tro mellan bra hjul av hyggligt modern sort.

Efter att ha pustat ut från de tre testerna satte jag på de nyvunna favoriterna TEC Infindo igen och slutade med ett varv runt Fysingen 2 mil. Började lugnt för att öka kontinuerligt. Körde hårt hem i motvinden och var rätt sliten när jag trots allt ganska nöjd loggade ut från dagens träning med en selfie För dagen i tröja från mitt "otursrace" Mallorca 312 men idag lyckades jag hålla mig på hjulen.

Lite rådvill nu för val av hjul till VSM. Reynolds hjulen med byte till nya tubhjul kanske ändå ligger närmast gör en rappare lättare känsla. Får fundera lite.

10 mil plus 10 x Kalmarsandbacken

Varit på Smidö och landet några dagar. Nu är solen framme igen och efter ett bra träningspass, bad med barnen softar jag på altanen och kollar / lyssnar på Vacchi O Adamsson med ett par mil kvar av Mount Ventoux etappen. Livet är rättvist (igen:-). Blåser för mycket för att cykla ända upp idag så de lägger målet vid trädgränsen och kortar ned etappen.

Precis tränat nära 12 mil varav 10 lugn distans plus backintervaller 10 x Kalmarsandsbacken på ca 1 km. Det klart längsta jag cyklat sedan skadan. Kändes bra idag med ganska lätta ben hela tiden och snabb återhämtning mellan och efter intervallerna. 

Maxade sista intervallen men för riktig fantomtid krävs medvind vilket det var de första intervallerna men inte på slutet

Ganska mycket cykel nu senaste 2 veckorna och tog en skön och välbehövlig vilodag igår. Åker hem ikväll och imorgon blir det nog lite tempoträning. 

Spurtträning med De Jager & Ljungberg

OMG these guys are fast. Igår hade jag glädjen att cykla med Stfean Ljungberg & Torbjörn De Jager två goda kamrater och "hyggligt" snabba cykelvänner. Ni som följer cykling lite mer har inte kunnat undgå att se deras framfart på tävlingarna i år och förra året. Torbjörn har väl vunnit i stort sett alla lopp i H 50 senaste 2 säsonger utom Masters VM där vi kamperade ihop då han "bara" kom 5:a förra året, fan vad dåligt Tobbe, skärpning:-). Och Stefan har sopat hem nästan samtliga linjelopp han kört i år både i träningsserierna i Stockholm med många elitkillar samt några H 40 lopp ute i landet. De är båda väldigt åkstarka men har ett vapen som är i absolut toppklass oavsett åldersklass, nämligen spurten. Igår var jag och tränade lite spurter med de här monstren och oj vad fort det gick.

Smiling sprint monsters

Vi cyklade det för många stockholmscyklister så välbekanta FRA varvet ute på Ekerö precis efter Drottningholms slott. Ett varv på knappa 5 km där speciellt slutkilometern lämpar sig för spurtträning med en svag utförslutning och långa raksträckor med god sikt. Torbjörn hade lite strul med vattenläcka hemma så Stefan och jag hann med en 5-6 varv som uppvärmning. Uppvärmning och uppvärmning, redan varv 2 så höjde Stefan farten och det gick långa stunder över 50 och snittet över 45 på varvet utan hårdkörning hela varvet. Jag hade fullt sjå med att ligga på hjul trots hans gigantiska kroppshydda om 95 stenhårda kilo. Mäktig fartupplevelse och en 5 minuters förning på 500 w av Stefan. Ja du läste rätt 500 watt. Inte varit med om en så imponerande förning sedan Anundsloppet 2014 när jag låg på Alexander Gingsjös hjul i 10 minuter och han själv körde ikapp en stark utbrytargrupp. Häftiga upplevelser.

När Tobbe kom så körde vi 3 varv till inkluderat med ca 30 sekunders sprinter på slutet varje varv. Jag hade i förväg trott att det var uteslutet att kunna spurta pga för mycket känningar i axel och revben men kände under varven med Stefan att jag kunde cykla hårt på slutet varje varv så jag tänkte att jag försöker hålla deras hjul så länge jag kan när de drar igång. Lätt adrenalinfylld i koncentration när farten skruvas upp sen PANG kickar de till och jag hinner inte med, det blir en liten lucka fram men jag får ändå lite kontakt i suget och maxar det jag har utan att tappa mer men att gå om eller komma upp jämsides är
inte aktuellt om vi säger så.. Jag kom upp i maxfart 65,2 tror Stefan toppade 69,1 kmh. Det är 1%
nedförslut men en ganska respektingivande fart utan klunga. Stefan berättade att han toppade 1975 watt i 2 sekunder häromdagen så nära en drömgräns nu som ytterst få cyklister i världen ens drömmer om. 

Fortcykling på FRA igår

Det är maxkraft som ine bara är exceptionella i seniorklasser i Sverige utan även exceptionella i världen och jag undrar om någon proffscyklist inklusive Kittel och Greipel matchar den peaken? Kanske bara de främsta bancyklisterna som matchar det. Nu väger ju Kittel och Greipel 15-20 kg mindre och tar nog inte 250 kg i benböj heller..

Se här vad Cavendish säger om peakpower

Övning ger färdighet. Stefan har lärt sig av Torbjörn att bryta ner en cykelspurt i molekyler och tänka och träna på varje detalj. I en serie på tre delar har han via CRT Racing Team fb sida delat med sig vad som ligger bakom hans exceptionella utveckling på kort tid. Ni hittar länk Cykloteket Racing Team facebook där Stefans artiklar finns tillsammans med myckat annat läsvärt. Jag klipper här nedan ut avsnittet som handlar om cykelspurter. Det är lite kul. Jag har glädjande ofta fått höra att cyklister och motionärer blivit inspirerade och motiverade av min träningsblogg och den utveckling jag själv haft i mogen ålder. Stefan var en av dem och vi har haft många samtal om cykling och träning samt många hårda duster förra året. Då kunde jag hålla honom bakom mig precis men den utveckling han själv haft i år är extraordinär. Nu är det jag som blir inspirerad av Stefan och Torbjörns  approach, inställning och genomförande för att förbättra sig. PRACTICE MAKES GOOD! Läs inlägget nedan så ser du att killarna inte lämnar så mycket åt slumpen. Stefan har också en makalös idrottskarriär bakom sig innan cyklingen med dubbla SM guld i basket samt kontraktsförare i supermotard bikeracing. Sa någon vinnartyp?

För mig var det här ett kanonbesked. Jag kunde cykla fort igen, fortfarande en bra bit kvar till superedge och jag känner av gårdagen i hela vänstersidan idag men ändå ett stort steg framåt. Nu ska jag träna hårt ett par veckor till och förhoppningsvis kunna ta ett par steg till för att kunna tävla i VSM i månadsskiftet. Allt går och går det inte så går det ändå. Kör hårt!

Stefan Ljungberg berättar vad har har gjort för att utvecklas som cyklist. I denna del berättar Stefan bl.a. om sina bästa spurttips. Del 2 av 3.

Vi som cyklar blir lätt besatta över att få cykla mycket mil och gärna köra hårt. För att inte bli sliten och få en positiv utveckling är det viktigt med ett genomtänkt träningsprogram. Själv lägger jag upp träningen i 3 veckors cykler. Där jag var tredje vecka kör lite lättare för att få återhämtning. Finns många idéer om periodisering och det här tror jag verkligen på. Det är ofta lockande att maxa den där stravasträckan varje pass du är ute men och då gäller det att hålla emot. Att köra max så ofta blev helt förödande för mig, så här fick jag ta mig i kragen och tänka om.

Ett pass, som jag kallar för Tobbepasset , som vi i CRT kör på tisdagar är förmodligen starkt bidragande till att jag vunnit så många tävlingar i år. Vi kör 4st korta intervaller på ca 2,5 minuter högt över tröskelwatt. Efter det kör vi 4st spurter med uppdrag. Max i ca 20-30 sekunder. Mycket vila mellan varje intervall (minst 5 min). Att fått träna med/mot Tobbe som är en av Stockholms bästa spurtare oavsett klass har varit helt grymt. Fått tekniktips, sparring och pepp. Det har varit jättekul och givande för alla som varit med.

När man gör något ofta och har en referens som Torbjörn de Jager så är det ett perfekt klimat för att Lära-Testa-Utvärdera. I början fick jag inte i växlarna och märkte att jag kunde växla snabbare med knogarna om jag flyttade reglagen, växlingen blev ett mindre störande moment. Men hade ett annat problem. Kändes som om hela cykeln skulle vika sig i början när jag maxade vilket gjorde att jag blev osäker och spände mig i onödan. Provade olika styrstammar men insåg att det var kolfiberstyret som var boven. Köpte ett Deda Zero 100 i aluminium och det blev helt grymt. Cykeln kändes bergfast och stabil och de extra 40 grammen var lätta att leva med. Provade även flera olika bredder på styren och kom på att jag spurtar bättre med ett smalare styre (kör med 42cm centrum till centrum). Istället för att dra så mycket i styret och hoppa med huvudet upp och ner så flippar jag cykeln mer i sidled och försöker hålla överkroppen mer stilla. Jag slappnar då av mer i överkroppen och kan hålla ut längre i tid plus att jag får ut mer watt.

Har även insett att jag har lite för hög position och tar för mycket vind. Tycker det är lättare att producera watt men när det går över 60 km/h blir det en markant skillnad i luftmotstånd. Har gjort tester sittandes jämfört med stående och med 400watt mindre når jag samma maxfart. Så en lägre position med huvudet när jag står kanske ger lite mindre watt men det går fortare och det är ju det som räknas. Har även experimenterat mycket med kicken i igångdraget som är så viktig. På 30 sekunderstestet (winnegate) som Aktivitus utför hade jag jättebra peak från start. Men när vi spurtade hade jag inte lika bra igångdrag som t.e.x. Tobbe. Försökte förstå vad det berodde på och kom till slut på att det hade att göra med kadensen jag hade precis innan igångdraget. Min optimala kadens för att ha en kick uppskattar jag till ca 110 rpm. Ligger jag på 100 rpm så får jag inte alls samma acceleration. Så nu har jag kadensmätaren aktiverad på min Garmin som jag brukar kika på innan det är dags. Utöver detta har jag köpt in elektroniska växlar med spurtknappar på styret. Det är ju så sjukt bra. Borde sitta på cyklarna som standard. Har du elektroniska växlar idag utan spurtknappar så säger jag bara gå och köp. Grymma i spurten men lika bra när du nedre i bocken i tex en utbrytning eller trampvillig klunga.

En annan sak jag insett är att innan spurten går så försöker jag trycka så lite som möjligt på pedalerna för att spara de muskelgrupperna. Jag försöker istället dra benen uppåt extra mycket. Det gör att jag känner mig mycket explosivare utan så mycket mjölksyra i låren. Att simultant dra och trycka med höger respektive vänster ben är även mitt bästa tips för att skapa ett effektivt rundtramp. Min tanke är om jag kan gör det exakt samtidigt så ödslas inte någon kraft åt att lyfta det andra benet. Tittar ofta på wattmätaren och pulsens reaktion när jag provar olika rundtrampstekniker. Här finns mycket att hämta för oss nyblivna cyklister.

Del 3 publiceras på Cykloteket Racing Team Landsväng den 30 juni

Säljes Pro-Lite 90 mm tub framhjul

Ett mycket snabbt framhjul för seriösa tempo eller tricyklister. Nyskick inga märken. Pro-Lite Vicenza 90 mm tubular. Ett handbygget kvalitetshjul vikt 950 gram. Följer med ett Continental Sprinter 22 mm samt hjulväska. Nypris 9000 kr säljes 3000 kr.

Jag tänkte ställa upp i VSM om tre veckor

Det går fort i hockey som Hegerfors & Parmström brukade säga när de kommenterade förr. Hastigt och lustigt, faktiskt fullt med lust känner jag mig så pass återhämtad att jag beslutat mig för att ställa upp i VSM i både linje den 29 och tempo den 30 juli i Halmstad.

Det har gått drygt 2 månader sedan jag slog mig sönder och samman in i en bergvägg på Mallorca. Återhämtningen har gått över all förväntan, practice makes good:-) De 9 brutna revbenen känns allt mindre, lite mer kämpigt med vänster axelparti och frakturerna där. Jobbat mycket med sjukgymnast, rehabövningar och även kiropraktor med laserbehandling. Har ett område ca knytnävsstort som är utan känsel fortfarande och klart begränsad rörlighet och en del smärta.  Det blir dock glädjande bättre och bättre och kan nu även simträna i nya poolen (tack för det underbara vädret denna vecka).

Roligast av allt jag kan cykla ute nu och har hunnit med 55 mil på lite olika pass i stort sett dagligen sedan comebacken förra måndagen. Ett pass på tempocykeln resten med Crescenten och de nya Zipp 808 NSW på. Riktiga höjdarhjul och helkul och snabba att cykla med.

Har en bra bit kvar till riktigt bra form och enligt expertis skulle det ta ca 3 månader till full kapacitet igen efter den punkterade lungan. Men det har gått så pass bra nu på träning och jag känner att kroppen svarar och återhämtar sig så bra att jag tror att ett par veckors träning följt av en lugn tapering vecka kan göra mig någorlunda konkurrenskraftig på VSM i min H 50 debut till månadsskiftet.

Hade inte olyckan skett hade målet varit givet. Medalj i både linje och tempo. Nu känns det som en seger att bara kunna och vilja ställa sig på startlinjen. Jag känner mig själv och vet liksom en del av er att när jag väl står där på startlinjen om några veckor så kommer målet vara högre än att bara delta.
This is what i'm made of. Samtidigt måste man vara lite realist och det är helt enkelt orimligt att
hoppas på topplaceringar. Jag kan inte ens stå upp och spurta än pga axeln. Då är det svårt att konkurrera t ex med Torbjörn De Jager som oavsett åldersklass är en spurtare i absolut toppklass och nu vunnit tror jag alla lopp han kört i H 50 snart 2 säsonger i rad. 

Det ska hur som helst bli jäkligt kul och vi åker hela familjen på en liten minisemester och bor i Båstad på Riviera Strandhotell över helgen. Tävlingarna går ju i Halmstad men det är bara knappa 4 mil dit.

Många av mina kompisar och en del i min närhet tycker jag borde sluta med cykel, åtminstone med tävlingscykel nu efter allt elände sista året med tre allvarliga olyckor och långa sjukhusvistelser. Jag kan verkligen förstå det. Priset har varit högt, alltför högt och jag tänkte lite i de banorna på intensiven när smärtorna var som värst. Men i takt med en kropp som läker ihop och vill röra på sig kände även huvudet ganska snabbt en längtan ut till friheten på vägen. Jag har haft mitt andra Annus
Horribilis nu. De verkar ju komma med drygt 8 års mellanrum. Med en kuslig precision som jag
skrivit tidigare om http://jblifecycling.blogspot.se/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html Nu är det således dags för drygt 8 goda år innan jag får gräva ned mig i en bunker eller så runt 2024-2025.

Det var en helt otrolig lyckokänsla att komma ut och cykla igen förra veckan. Jag skulle ju kunna nöja mig med det, motionsträning och bli en solskenscyklist, men jag känner att jag vill mer. Jag vill tävla, jag vill prestera, det är mitt DNA This is what i'm made of. 

Utanför Lunda Livs häromdagen

Löjligt bra färgmatchning på bromssträckan Zipp 808 NSW och Crescenten

Luftad igen

Lata dagar i solen vid poolen

Lite rehabsimning

KOM till mig du härliga Sälnaväg

66 gånger (med Strava plus en hel del gånger även utan) har jag cyklat den lilla fina Sälnavägens knappa 4 km som förbinder Upplands Väsby, Vallentunavägen med Markimvägen och tänk aldrig har jag cyklat den fortare än idag, ingen annan heller med Strava:-). Hjälpt av vinden, nylagd asfalt och peppande klubbmusik. The lord works in mysterious ways. Höga odds för det för 2 månader sedan på intensiven på Clinico Rotger sjukhuset i Palma.

Körde verkligen hårt idag hela vägen 75 km. Började med en stenhård 5 minuters intervall från Hagby ner till rondellen vid Gudbyvägen min 3:e snabbaste tid och bara 10 sek från KOM.

Bra medvind ut mot Arlanda, varmt och härligt. Hade tänkt att ta det lite lugnare efter första timmen som gick i 38 fart och 290 npw men efter ett 5 min fikastopp och en macka cyklade jag på igen och höll trycket bort mot Odensala.

Vinden ökade hela tiden och motvinden var galen hela vägen hem från Odensala 3.5 mil. Peppad av en bra låtlista med house / klubbmusik och grymma ben fortsatte jag med hög intensitet och försökte tänka på rundtrampet, inga döda punkter, runt runt. Vindmätaren på min Ibike visade 20-25 kmh motvind och fick verkligen slita hårt men återhämtningen var bra och fick vila vid många rödljusstopp på hemvägen som jag tog över Upplands Väsby och KOM köpcentrum (bra namn:-).

269 w /293 npw över 134 minuter är ju LÅNGT över vad jag kunnat förvänta mig. Får ofta höra att jag verkar hämta mig exceptionellt fort från skador och idag måste jag nästan säga att jag är lite imponerad av mig själv. Det var sån sinnessjuk motvind och orkade hem med 31 fart sista 3 milen trots en lika hård timme i kroppen innan. 

Lite ont i revbenen och axeln men en Treo innan och en till i första drickaflaskan hjälpte bra. Helt fantastiskt underbart att kunna vara ute och cykla igen. Citius Altius Fortius!

Nu afterbike / aftergardening drink med Kajsas favorit Aperol spritzer. Skål!