Det strulade rejält innan start, Gud så klantig jag var. Hade inte starttid förrän 15.08 så gott om tid med familjen att ta det lugnt på förmiddagen i Båstad där vi bodde på fina Riviera Strand. Hade gjort iordning en prework out drink från Fairing som innehåller lite olika "snabba" ingredienser som Kreatin, Beta Alanin och lite annat muskelpumpande. Brukar ta den 40 min innan tävling. Hade också lagt min aeroflaska till tempocykeln med sportdryck tillsammans med den andra i kylen på hotellrummet.
Vi åkte sedan vid lunchtid till Halmstad och åt en lättare lunch nere på ett mysigt ställe som hette Tillsammans precis vid Nissan ån som rinner genom stan.
Fortfarande gott om tid och när vi ska åka till tävlingsområdet kommer jag på att flaskorna är kvar i hotellrummet. Bra Jonas, way to go! Efter lite övervägande om för och nackdelar åkte vi tillbaka 4 mil till Båstad för att hämta dem. De hade flaskorna men städaren hade hällt ut innehållet. Perfekt då får jag köra bara på vatten.. Lätt jäktad tillbaka till Halmstad igen och istället för uppvärmning några mil på cykel och hinna hälsa på Mamma med kille som kört från Kalmar för att titta på blev det 8 mil till i bil.
Stressad tillbaka på tävlingsområdet med 25 min till start. Nu ska cykel monteras och en supertight tempodräkt ska på en gammal halvtrasig öm kropp. Bara det är ett kapitel för sig med min fysiska status och vänsteraxel men Kajsa kunde som vanligt rädda och hjälpa mig bra. Tack min kära vad vore jag utan dig. Men inte ens du kunde se till att jag fick på mig mitt pulsband för det lyckades jag förstås också glömma. Vi lyckades däremot till slut få i luft i dischjulet bak där ventilen på latexslangen egentligen var en cm för lång för att få på och av munstycket. Ventilen böjde sig på toppen och gick inte att skruva på så fick lämna den öppen och hoppas att det skulle fungera.
Iväg på 10 min uppvärmning. Träffar på Stefan Ljungberg som precis kört klart i H 40 frågar kort om banan och berättar om strulet. Han tar av sig sitt pulsband och säger ta mitt jag hjälper dig på med det. Supertack men bara tanken på att dra av och på dräkten en gång till över axlarna i stressen gjorde att jag hellre körde "mätarlöst". Stefan hann också säga att det blåste en hel med sida medvind hem och i tuffa uppförsbacken mot slutet gick det att hålla hög fart upp mot 40 kmh. Ok nu åker vi.
Hade min Garmin inställd med bara aktuell fart kadens och puls för att slippa bli besviken över snittfarter och så. Tyvärr fungerar inte mitt nya Infocrank vevparti på tempocykeln då vevarmen på drivsidan går för nära kedjan på tyngsta växel. Så nu vare sig watt eller puls som input men det kanske var lika bra det intalade jag mig. Jag hade i alla fall lite vatten i min aeroflaska och jag hann ju till start..
Iväg och tyckte ganska omgående att de där benen hade nog tagit lite mer stryk av gårdagens linjelopp än jag hade hoppats. Kändes inget vidare i nerförsbacken i sida motvind och jag blev snabbt trött. Sedan fick jag en bättre period och höll ihop det rätt bra till vändning och det kändes som jag var klart över 40 mesta tiden trots tuff vind. Vid vändningen mötte jag Stefan Kuhl CRT ca 1 minut innan. Stefan hade startat 2 minuter före så då åkte jag jämnt , t om lite före honom så här långt vilket kändes förtroendeingivande.
Nu är det "bara" 15 km lidande kvar, men det är medvind vilket lättade den mentala och psykiska stressen något. Jag fick bra fart och låg lunga stunder i 50 och över och började tro på ett bra lopp med bara 5 km kvar. Men nu var jag bra sliten och när långa uppförsbacken på ett par km kom där Stefan hade sagt att man kan gå på i 40 i medvinden då ville vare sig ben, hjärta eller hjärna vara med längre. Såg farten gå ner till 33, 31, 29 och 27 långa stunder och bara ville få slut på skiten. Hade inte mycket kvar och hann tänka "hoppas jag får punktering", fick nästan problem att klara de sista svängarna trots låg fart. Gav ändå inte helt upp och när jag utpumpad kom imål och stängde av klockan hade jag ändå en känsla av att det kanske är runt 44 fart i snitt. Såg då på displayen att jag varit ute i 41.54 vilket gav ett snitt på 42.7 över 29.8 km. Blev förbannat besviken trodde jag åkt fortare men det hade kostat mycket tid i sista uppförsbacken. Förstod direkt att det inte blir någon höjdarplacering och att det sannolikt fattas 1-2 minuter till topplaceringarna.
Sista 150 meter innan kampen var över för denna gång
Det blev alltså tillslut en 10 placering i ett mycket starkt startfält. Fjolårsmästaren och linjemästaren Torbjörn De Jager kom 5:a och silver från linjet Stefan Kuhl 7:a. Jag såg idag på Strava Compare att vi tre var i stort sett helt lika fram till sista 5 km. Sedan tappade jag 30-40 sek på dem hem när kraften tog slut. Nu såhär efteråt är jag inte lika besviken längre även om jag både hade hoppats och trott på både högre fart och bättre placering. Revansch från den snöpliga missen på linjet fick värdigt och imponerande Peter Karlsson CK Bure som tog guldet med 27 sekunders marginal med tiden 39.37.
Kan konstatera att nivån är grym på veteraneliten på tempo nu. Ska man konkurrera måste man verkligen vara på topp. Gäller i alla klasser och inte minst i H 50. Min tid hade givit bättre placering i samtliga andra klasser såväl yngre som lite naturligare äldre. Hade t om räckt till guld i H 55. Något säger mig att när jag själv är 55 krävs betydligt snabbare tid för pallplats. H 50 är det nya 40 och det var även största startfält i linjeloppet vilket alltid H 40 varit i stor stil förut. H 50 loppet kördes också lika fort som H 40 om än 4 mil kortare vilket jag tycker är lite synd. 8 mil är klart mindre utslagsgivande än 12. Ändra på det nästa år SCF 50 är det nya 40.
Häftigt med då många starka gubbar. Kajsa sa att speakern hade sagt att det är lite konstigt. Cyklisterna verkar cykla fortare och fortare ju äldre de blir när H45 och H 50 körde. Snabbast av alla igår vilket jag tyckte var jäkligt kul var CRT kompisen Niclas Näslund i H 45 som cyklade på helgrymma 39.12 och 46 kmh dagen efter han gått helt in i väggen efter en flera mil lång utbrytning under linjeloppet med för lite vätska. Han var så dålig i kroppen efter loppet att han knappt trodde sig kunna köra tempot dagen efter och så smäller han dit alla duktigt. Respekt och stort grattis Niclas fantastiskt imponerande och kul att se.
Jag summerar en lång helg med två placeringar lite sämre än jag trott och hoppats. Men sammantaget en höjdarhelg med familjen och att vara tillbaka i gamet igen. Jag kunde tävla igen och göra det riktigt hyggligt. Oerhört tight i toppen och hög kvalite. Med lite bättre förberedelser än brutna ben och långa sjukhusvistelser kanske det finns hopp om framtiden även för en gammal silverpil som mig.
Allt går och går det inte så går det ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar