Efter femettan på 9 milscyklingen Sala Silverman i lördags fick jag några dagar rejäl svacka och tog helt ledigt från träning i 3 dagar. Vet inte om infektionen i bröstet och penicillinkuren jag tog på något sätt påverkade (slutade med den igår). Blev också halvförkyld i söndags så var allt annat än träningssugen där några dagar. I onsdags kändes det glädjande bättre och skarvade en 6 milsrunda efter pendlingen med ett ganska snabbt varv runt Fysingen på Madonen. Sen igår ville jag köra ett lite längre genrep inför det 15 mil långa linjeloppet i H 50 VM Poznan på söndag. Siktade på en ganska tuff genomkörare på jämn effekt men inte gå så högt i puls så man blir sliten, zon 2-3 mestadels men med jämn effekt.
Körde den klassiska Roslagstempobanan med Madonen 13 mil solodistans från Vikskolan Upplands Väsby till Almunge, Knutby, Edsbro, Rimbo, Vallentuna och tillbaka till till Väsby och Vikskolan. Sida medvind upp till Almunge, kantvind till Edsbro, sen övervägande mot hem men bättre på slutet med lite medvind från Vallentuna till Väsby. Kände ganska omgående att jag inte hade det för att gå upp på hög puls och alltför hög intensitet igår. Men det blev väldigt bra "bang for the buck" ändå med bra vridmoment i min (får jag säga det utan att det tas som skryt?) ganska väloljade dieselmotor. Hade styvt 270 w efter ett par timmar i snitt och under 130 i puls ca 73% av max. Efter en banan och macka i Rimbo köpte jag en Thailändsk förlaga till Redbull (har hört att de fick idén till Redbull från den Thailändska lilla flaskan med energidryck smakar nästan lika också) på den lilla lokala Thaisyltan bredvid macken som jag brukar stanna på ibland och fylla på vatten när jag cyklar förbi. Fick bra energi sen tillsammans med Cellexir Endurance att hålla kraften hela vägen hem på samma nivå även om pulsen gick upp 10 slag sista timmen. Bra ben hela vägen och fina 38.8 i snittfart 130 km 3 h 21 min är ju ett bra besked om att åkstyrkan finns där. Ifrånkörd i en klunga tror jag inte att jag blir men sen är det så himla mycket som måste stämma falla rätt om slutresultat ska bli riktigt bra.
63.5% zon 2 resten zon 3 plus en liten slutspurt sista minuten i zon 4
Kul grej också häromdagen när jag lyssnade på Jonas Coltings podd https://play.acast.com/s/coltingsnaknasanning/44121bb9-7884-4d90-9ef3-485bfd00fd01 senaste avsnitt. Jonas är ju ambassadör till oss på Cellexir https://cellexir.se/pages/ambassadorer och kom snyggt 2:a i SM H 45 medeldistans utan triatlon träningsfokus. Vi träffades på Sala Silverman och hann snacka lite. I podden efter 57 minuter kreddar han min cykling från helgen så jag nästan rodnar. Men det är väldigt kul att få ett sånt erkännande från Jonas som verkligen vet vad han talar om. Inte minst när man tränat så hårt och målmedvetet i nära 10 år nu och kunna visa att det faktiskt går att trots snart 53 år fortfarande bli bättre och utvecklas. Fart och resultat kommer ju liksom inte helt av sig självt..
Vad som inte var lika kul var på kvällen senare igår då jag blev supertäppt från ingenstans, genomförkyld typ, jäkla värdelös natt blev det med kass sömn och rinnande näsa. Känns nästan som något allergiskt, frågan är vad? Har tagit antihistamin nu och hoppas det lättar till imorgon. Jag och Stefan Ljungberg åker till Poznan imorgon bitti med Ryan Air (cross my fingers) men fanns ingen annan vettig förbindelse.
Ja på söndag väntar årets mest spännande utmaning. VM H 50 linjelopp 15 mil i Poznan Polen. Ett startfält med ca 300 av de bästa gubbarna i världen. En utmaning som heter duga. Jag har glädjande fått ett wild card av förbundet till en startplats och det kommer bli jäkligt kul och lika spännande att dra på sig mitt nya fina Sverige ställ från Verge och se hur lång det räcker. Jag är i lysande form, ja om vi bortser från en infektion och svullnad i vänster bröst, troligen från en bakterie från pulsband som letat sig in. Äter penicillin sen i torsdags och svullnade har gått ner men inte helt. Ska på återbesök på vårdcentralen imorgon. Har känt känt mig väldigt svag igår och idag också efter den stenhårda insatsen i lördags så ingen träning de här dagarna.
Har också tävlat mycket sparsamt i linje i år, också en grej på minussidan tillsammans med problemet ett sånt här jättefält till start medför. Det blir lite av ett lotteri eller den som har vassast armbågar att ta sig fram nära spets de första milen. Det kan vara helt avgörande att vara där första 30 min om en större stark grupp går iväg. Det kommer troligen bli en väldig strid om platserna och mycket stor risk för krascher och tillbud första timmen. Men det är vad det är och jag åker dit helt utan krav eller specifika målsättningar med vetskap om hur lotteribetonat det kan vara första delen. Jag hoppas och tror däremot att om jag är med på rätt ställe efter halva loppet då har jag goda möjligheter om att kunna konkurrera om fina placeringar. har varit med på ett VM 2015 i Danmark som äldst i H 45 gruppen. Då gjorde jag ett starkt lopp och kom 22.a men hamnade inte tillräckligt långt fram första halvtimmen och missade en stor stark grupp som höll. Jag kom 2:a av de som inte var med i den bland 250 så jag kände att jag kan konkurrera och jag tror inte jag är sämre nu, snarare tvärtom. http://jblifecycling.blogspot.com/2015/09/vm-h-45-linje-taget-gick-tidigt.html Dessutom tävlar jag ju nu i en klass högre H 50. Men i linjelopp kan så oerhört mycket hända så man får ta det lite som det kommer. Ett spännande äventyr blir det i alla fall.
Jag åker med min klubbkamrat Stefan Ljungberg som tävlar i H 40 där även Daniel Godman Cellexir är med. De båda har också fått Wild Card av förbundet. Banan är mycket platt så den lär passa dessa båda superspurtare men tror den kommer passa mig också bra. Hoppas loppet blir stenhårt, ju hårdare desto bättre chans för mig, bara jag kan ta mig tillräckligt lång fram.
För snart 4 år sedan efter mitt deltagande i VM 2015 och tyvärr efter en svår olycka med bruten höft september 15 skrev jag det här inlägget : http://jblifecycling.blogspot.com/2015/12/drommen-om-regnbagen.html Drömmen om regnbågen. Nu vaknade drömmen till liv igen. Alla stjärnor måste stå rätt och precis allt måste klaffa om jag ska ha en chans att komma nära den men om inte jag tror på att drömmen kan bli sann. Vem ska då göra det?
Sällsynt lyckad dag igår i Sala. Bästa sensommarväder och fin inramning och dito arrangemang vid Måns Ols bad i Sala. Mycket triatleter på plats ca 400 kanske som skulle göra upp om SM guldet på meddeldistans (halv IM) plus alla agegroup klasser dam och herr.. Jag var ditbjuden som cyklist av tävlingsledaren Åke Lantz i ett stafettlag med lokal simmare Peter Fange samt superlöparen Fredrik Uhrbom Stockholm. 42 år med både SM guld i Maraton samt många internationella framgångar. Fredrik genrepade med 5000 m på stadion i veckan a 14.40. Frågor på det?
Vår simmare Peter är i 50 års åldern och kul med ett stafettlag av oldboys karaktär som på pappret även såg ut att kunna ge landets bästa triatleter en match om att vara snabbast i mål. Nu skulle vi ju "bara" göra en sträcka var och det är förstås en stor skillnad mot att köra alla tre men ändå kul att se vilka splittider och totalt vi skulle klara vs triatlerna. I stafettklassen var det 8 lag och kanske lite mer av motionsklass så där såg oddsen bra ut för en seger.
Laget Peter Fange jag & Fredrik Uhrbom
Jag frågade Peter vad han trodde om sin simning 1900 m? ca 28-29 minuter kanske trodde han så jag kommer vara en bit efter sa han. Bara bra sa jag desto roligare med lite ryggar att jaga på cykelsträckans tre varv a 29 km styck totalt 87 km. Jag hade inte kört banan men fått höra att den var fin snabb och utan krångel, kändes klart inspirerande och jag trodde på ett starkt lopp, trots penicillin och inflammation i vänster bröst som jag fick på onsdagen då det svullnade upp kraftigt i runt vänster bröstvårta. Blev klart orolig men lite lugnare när förklaringen troligen var en infektion av bakterie från pulsband som gnidit sig in. Svullnaden hade nu gått ner ganska bra och jag kände mig inte påverkad av det så full fart på cykeln var planen. Ja mesta möjliga fart och kraft runt de ca 2 timmar som jag bedömde det skulle ta. Det gäller att disponera klokt på nära 9 mil cykel. Min plan var att gå ut kring 315 watt första varvet och sedan försöka hålla det i jämnt tempo så länge som möjligt. Hade också en positiv känsla av de förändringar jag gjort i sittställning som tydligt givit högre fart på de sista tempoträningarna. Satte ett prydligt per på onsdagens genrep träning med 43.9 fart över 8 mil tempo och kanske kanske skulle det gå att göra om idag?
De första simmarna kommer ur vattnet med en sträcktid på bara drygt 22 minuter galet fort. Robert Kallin och Oskar Djärv och ger sig ut på cykeln, simmare efter simmare kommer och vid 27-28 minuter är det ganska många på väg ut på cykeln. Nu får jag att jaga så det räcker kom nu Peter tänkte jag och där kom han efter knappa 29 minuter så på med chipet runt ankeln i växling, springa ur växlingsområdet och iväg på cykeln. Lite adrenalin i början och hög kraft men hittade ganska snabbt ner mot målwatt. Härlig fartkänsla och kroppen kändes bra. Börjar fort att cykla om triatleter en efter en med en stor fartskillnad. Det ger en nästan rusig känsla. Jag flyger fram och efter en mil är farten nära 45 innan ett lite långsammare parti väntar. Håller ändå planen bra och pulsen på 151-152 där ligger den fint strax under 90% tänker jag. Det ska ju hålla i två timmar. Kör om grymma Sara Svensk som sen vinner damklassen stort på fantastiska 3.52 med endast 5 herrar framför sig. Imponerande är ett understatement. Där är starke Adam Stenman och redan där Jonas Colting som var flera minuter före efter simningen. Det här går ju helbra.. Banan cyklas på fina vägar 29 km i en trekantsliknande formation runt Sala- På vägen in mot Sla igen med 4-5 k till varvning så får jag upp farten igen lite högre och känner wow 44.2 och nu är det snart varvning. Kan jag hålla det här tempot blir det t om klart under 2 timmar. Kul att cykla genom varvningen och målområdet mycket folk som hejar och härlig inramning jag har kört om nästan alla framför mig nu utom de allra snabbaste efter simningen, en av killarna jag körde om för en kort stund sen närmar sig och hänger sig fast 12-20 meter bakom. Är det jag som tröttnar? Nej watten och farten ligger kvar. I triatlon är draftingavståndet bara 12 meter vilket faktiskt ger en klar fördel aerodynamiskt förutom den inspiration det också kan ge om man kan hålla hjulet bra på en stark farthållare. Men han ligger nu oftare 20-30 meter bakom men hänger med länge innan han släpper en bra bit in på andra varvet. Klockar andra varvet med samma snitt 44.2 upp mot varvning och börjar förstå att även om det är tre mil kvar så kan bara en olycka eller punktering stoppa mig från en kanontid. Grym känsla i solen och är inte heller olidligt slut eller trött.
Kan jag göra en farthöjning sista varvet? Försöker mobilisera en lite tempoväxling stundtals men hamnar tillbaka och snarare tappar en smula och får nöja mig med att sikta på styvt 44 som målsättning. Kan faktiskt njuta ändå sista 3-km på det snabba partiet är nu på gränsen till sliten men ännu nöjdare än vad tröttheten tar ifrån mig så lyckas jag höja farten och cykla i mål på 1.56.44 och 44.1 i fart. Det visar sig sedan vara dagen andra bästa cykelsplit med dryga 3 minuters marginal till 3 bästa cykelsplit. Det är jag faktiskt förbannat nöjd och t om stolt över. Det är ännu en gång i år ett klart personligt rekord. Nästan smått otroligt efter de senaste 10 åren med så mycket cykelträning att nu som snart 53 kunna höja nivån ytterligare och faktiskt bli snabbare. Allt går och går det inte så går det ändå!
Kallin kör inte Strava😉
Växlar över till Fredrik Uhrbom som ger sig iväg på sin halvmara. Får höra att Robert Kallin är nära 9 minuter före. Hur är det möjligt tänker jag? Han har alltså simmat på dryga 22 minuter sedan drar han iväg 86 km på cykeln med 45.2 fart och cyklar på 1.54.34 det är inget annat än ren världsklass. Jag pratade med honom efter och denna extremtalang tillhör (från initerade källa) redan de absolut bästa i världen på en halv Ironman. Han cyklade med 350 w i nära två timmar sen gör han halvmaran på 1.19 för att komma in på makalösa 3.38 (4 km kort cykling men ändå helt insane stark 23 åring).
Robert Kallin får vi säkert höra talas mer om
Skulle vår superlöpare Uhrbom ha en chans att plocka in det här? Kändes avlägset men man vet aldrig och Kallin kunde ju ta slut. Fredrik plockar in stabilt på varv 1 och varv 2 men med tre km kvar är Kallin fortfarande två minuter före. Fredrik ger upp tanken på en dödssatsning för att försöka komma ifatt i tron han är för långt efter. Nu tröttnade Kallin dramatiskt sista 2 och Uhrbom är bara 20 sekunder efter i mål efter en urstark halvmara på 1.11. Hade det varit 30 meter till hade han spurtat om. Men det spelade ju ingen större roll grymt kul för Kallin att gå först i mål och våra 3.38.22 är ju ett klart godkänt resultat av ett Oldboys gäng eller vad tycker ni? Nästa stafettlag kommer in 37 minuter senare. och tvåan i elitklass senior 7 minuter senare. Vi är nöjda och glada över den lyckade dagen och får hänga någon timme i parken där i solen innan det blir prisutdelningar i alla klasser.
Uhrbom o jag nöjda med dagsverket
Prisutdelning supertack Åke Lantz och IFK Sala för en toppendag och dito arrangemang i solen
Kul att snacka med massa triatleter och folk, många som kommer fram och grattar och många som som hälsar och tackar för bloggen och inspiration därifrån, väldigt kul att höra. Talar en stund med vår Cellexir ambassadör Jonas Colting och Niklas från podden. Jonas är helnöjd med dagen där han kommer 2 i H 45 på starka 4.08 utan att vara spefikt tri tränad.
Jonas Colting och ”pod” Niklas
Åker efter en lång skön dag i Sala hem i solen nedcabbat underbar sensommarkväll sen hemma med utemiddag Kajsas bästa Lasagne och Amaronevin efter kaffet kände jag mig värd en bättre kubansk segercigarr och en Sambuca att runda av middagen med
innan vi gick till en granne som hade inflyttningsfest. Idag är det ingen cykel utan en slapp skön dag vid poolen. men imorgon startar de sista förberedelserna för nästa helgs stora äventyr och hela säsongens höjdpunkt. men mer om det imorgon eller nåt.
The quest for speed. The search for the holy grail. Håller min jakt för att hitta högre fart att bli som en drog? Ja snudd på nästan, senaste tiden. Jag har blivit inspirerad och intresserad av utmaningen att få ut mer fart på tempocykeln. Det är något rent, något absolut och mycket mätbart i det hela. Du och din cykel ensam mot elementen, vägen, vädret och framförallt vinden. Det handlar förstås om en kombination av kraft & aerodynamik, den senare extremt viktig och helt avgörande för tempocykling i högre fart. Jag har i flera år känt att jag inte får ut min potential på tempocykling relativt racern. Skillnaden i fart har "bara" varit ca 2-2,5 kmh och jag borde kunna öka farten lite på tempocykeln om jag kan hitta en mer aerodynamisk position som jag klarar att sitta i. Men jag har inte hittat hur? Jag har inte lyckats komma ner med huvudet, minska gapet in mot magen, minska frontal arean mot vinden. Men när jag såg den färska europamästaren 19 åriga närmast utomjordiske Remco Evenepoel som körde med nätta 54 kmh på EM.. (kan bli största cyklisten sedan Eddy Merckx?) fick jag en aha upplevelse.
Ja ni fattar ju att det här går undan..
Det är ju åt det hållet jag behöver försöka gå. Bak med armbågarna, fram med överkroppen, ned med huvudet, stäng gapet. Jag och Stefan Ljungberg pratade om det på vägen till Jönköping och tempo MSM i fredags. Jag beslöt mig för att trotsa allt sunt förnuft och byta position dagen innan ett mästerskap. Jag sköt tillbaka styret så långt det gick och istället för att som både jag själv trott och många andra att man skall ligga så lång fram med armarna som möjligt för en mer utsträckt låg position nu det motsatta krypa ihop mer som en boll med knän som nästan slår i armbågar i tramptagen. Samtidigt försöka få ner huvud och få fram överkroppen ner mot armarna. Ovant när jag testade och betydligt lättare sagt än gjort för en stel orörlig gammal silverpil, men kändes ändå klart lovande. Svårt att se vägen när man ligger i bra position och man får försöka tänka gamnacke och skjuta fram hakan. Klarar nog inte av att hålla positionen så länge eller bra men det blev ändå det var en fullträff under MSM med silver och ett starkt lopp där jag tog över en minut på de flesta starka jämfört med NM på Åland bara två veckor tidigare. Så grymt lyckat drag att våga byta bara dagen innan SM.
”Gamla” positionen
Nya positionen
I måndags bara två dagar efter SM tömningen provade jag åter (för 68 gången på Strava) Fysingen Runt 19 km och körde starkt med 45.3 (2 s från pers) utan en total tömning. Jag får positiv feedback på att mer fart är här och det känns mycket inspirerande. På lördag är jag bjuden av tävlingsledningen till Sala Silverman och SM i medeldistans Triathlon. Tävlingsledaren Åke Lantz kontaktade mig och undrade om jag inte ville komma och cykla stafettsträckan 9 mil i Tristafetten som går samtidigt med elitklasss SM. Han har fixat ett starkt lag med superlöparen Fredrik Uhrbom som avslutar med halvmaraton. Han gjorde häromdagen 14.40 på 5000 m och är 42 år. Pretty impressive stuff! Uhrbom sprang halvmaran 2016 på EM med 1.07 så bättre avslutare är nog svårt att hitta.
Igår ville jag testa ett längre tempolopp som genrep inför lördagens tuffa utmaning. Jag brukar varje år försöka hinna med någon lång hård ca 10 milare tempo på max. 2013 gjorde jag den på 2.24, 2015 på 2.23 och 2017 på 2.22 med 42.1 out & back Vikskolan - Knutby. Igår kväll hann jag inte med 10 mil men väl 8 och tog bilen som så många gånger förr till Vikskolan. Det var en fin kväll med västlig vind och sida med övervägande uppåt mot Almunge. Var lite het och hade tänkt börja med 315-320 w men hamnade ganska snabbt på 330 w. Körde ifatt en annan tempocyklist eller triatlet redan efter en dryg kilometer. Han tog mitt hjul och där höll han sig fast. Det gick på snabbt och snittfarten gick upp mot 45-46 ganska fort och jag blev lite peppad av att han låg med. Hur länge skulle han ligga kvar? Det kändes bra i kroppen men kraften alldeles för hög för ca 2 timmars hårt jobb och pulsen redan över 150. Men hade liksom svårt att dra ner lite lätt rusig över att farten nu var över 47 i snitt. Killen bakom med på hjul fortfarande. Jag hade musik i öronen och omständligheterna gjorde att jag aldrig pratade med honom eller kollade bakåt vem det var. Men det gav lite inspiration ändå på något sätt. Ända bort till Långhundrarondellen efter 26 km var han med. Gissar att han var ganska nöjd med den 25 km förningen och tackade för draghjälpen. Långhundra efter 26 km med 47,2 i fart en tid bara slagen av mig själv med ca 35 sek från ett KOM tidigare i år i betydligt starkare medvind än den vind som nu var. Jag fortsatte upp mot Almunge nu i mer kantvind och fick slå av lite på kraften då 330 w efter 40 min var ohållbart kände jag. Hamnade på ca 300 w och hittade in i ett tempo som jag bedömde kunde fungera resten av sträckan. Uppe i Almunge med snabba 46.4 och ett snyggt 4 mils KOM från Vikskolan.
Rundade korsningen utan att stanna och nu var det bara 4 mil hem:-). Hemvägen var förstås tuff då den lite övermodiga starten inte gjorde dispositionen optimal, men kunde ändå hålla farten ganska bra och kraften på ca 300 w. Såg på min skugga att jag tenderar att komma upp lite för ofta i "gamla" positionen men jobbade med det och farten var ju fortfarande långt över gamla toppnivåer på längre tempo. Så lite bättre har nog positionen helt klart blivit.
Snittet ner mot 45 tillbaka vid Långhundra nu 2,5 mil kvar sida motvind, men det fanns även glädjande några partier som kändes rätt snabba även hem. Vid Lunda Livs fattade jag att det här kommer bli en stor höjning av gamla fartrekordet på 10 mil med 42.1 nu förvisso på "bara" 8 mil men ändå. Sista milen jäkligt trött men när snittet gick ner under 44 för första gången till 43.9 och sedan till 43.8 lyckades jag stärkt av lika delar eufori, Maurten sportdryck samt Cellexir Endurance jag haft och druckit under tiden i min Camelbak innanför magen höja tempot i en sista tömning och nådde tillbaka till Vikskolan efter 81 km på 1.51 och 43.9 i snittfart. Lycka och exceptionell tillfredsställelse.
Puls och kraftkurva Garmin
Så här skrev jag på min blogg 2017 efter förra toppnoteringen.
Jag är så jäkla nöjd att jag knappt kan fatta hur det var möjligt att göra en så stor förbättring vid 52 års ålder? Jag har ändå tränat väldigt hårt nu sedan 2010 och att fortfarande kunna utvecklas är ju fullständigt underbart. Cellexir verkar ju inte gör någon skada i alla fall, det kan vi kanske vara överens om:-).
Ganska medtagen efteråt får jag medge och började frysa innan jag kom in i bilen med värme. Men så oerhört nöjd och vilket genrep inför lördagens stora utmaning i Sala. Hade dock ett kraftigt orosmoln i huvudet. Jag hade på morgonen upptäckt att mitt vänstra bröst var svullet, ömt och rött några cm runt bröstvårtan. Någon form av inflammation och det kändes inget kul alls. Ingen aning om hur / vad inget sår eller synbart yttre men klart obehagligt och den maxinsatsen kanske inte var optimal med inflammation i kroppen. Var skakig efteråt men det kändes lite bättre när jag fick mat i magen sent hemma. Svullnaden var inte sämre i morse men heller inte bättre så var på vårdcentralen och de första 2 läkarna som tittade var lite förbryllade, tredje läkaren mer senior kom dock med en teori jag ser och hoppas som förklaringen. Bakterie från mitt pulsband som kan ha skavt letat sig in i huden och orsakat inflammation. Fick penicillin och ska äta nu en vecka hoppas verkligen inte de behöver göra mammografi som annars blir av efter tisdagens återbesök om ej lagt sig. Vi som tränar mycket ska nog vara lite försiktiga med pulsband och se till att de är rena, slarvar ibland och bara sköljer av med vatten eller lite diskmedel men ska nu koka bandet regelbundet och byta det oftare.
Varför? Jag bara frågar mig varför? Varför måste regnet vräka ned? Varför utsätter jag mig för den här pressen? Varför måste jag ha en klump i magen? Jag står inne på macken i Lekeryd strax utanför Jönköping tillsammans med mina suveräna teammates i Cellexir Cycling Niclas Näslund och Stefan Kuhl. Vår fjärde lagkamrat Stefan "Hulken " Ljungberg är nu mitt ute på banan i sitt lopp i H 40 klassen. Klockan är snart 13 om en drygt en timme är det min tur. Ut i regnet och cykla tempo MSM 32 km på en lurig kuperad bana som har en 5 km del med bucklig ojämn asfalt och många svängar på smal väg. Ljungberg och jag cyklade i banan på kvällen innan och då kändes det bra men jag vet att när det spöregnar och underlaget är sämre och banan är teknisk då spänner jag mig lätt efter mina olyckor och den där olustkänslan infinner sig. Jag har svårt att lita på underlaget när det är blött. Varför regn just nu varför kunde inte banan vara som den är på de sista 7 km på större väg med fin asfalt? Inget fel på bansträckning en rolig kuperad och väldigt utslagsgivande bana med två ganska rejäla backar följt av en extremt snabb avslutning i lite nedförslut sista 5 km. Bara det inte regnade så förbannat..
Vi är alla tre inne på macken spända och växlar nervösa halvt hysterisk skrattanfall och skämt med kloka råd om hur vi ska hantera situation dispositionen och farthållningen under loppet. Det är alltid en anspänning inför stora tävlingar men idag känns den lite värre än vanligt för mig. Regnet börjar nu avta lite och det känns genast lite bättre. Det är sällan stimulerande att ge sig ut och "värma upp" i spöregn. Jag samlar mod till mig och bestämmer mig mentalt för att nej nu är jag här för att tävla och nu ska jag göra det bra och säkert. Hellre tappa någon sekund i de tekniska partierna då än att ta några risker. På 32 km hinner man nog bli lite trött ändå skulle jag tro..
Bort till bilen för att byta om till tempodräkt och där kommer han vår alldeles färska Hulk till guldmedaljör. Stefan Ljungberg, han har precis kommit i mål efter ett superlopp en stor del i spöregn där han krossar H 40 startfältet och vinner med 1.30. Han berättar att han kört på 44.17 och jag tänker att det får bli mitt mentala benchmark att matcha mot. Vi är ganska jämnstarka på tempo och Stefan är mycket nöjd med sitt lopp. Vi kramas alla 4 och det är så jäkla kul. Stefan har verkligen tagit ett jättekliv i tempo i år och följde upp sitt silver från NM för någon vecka sedan med guld nu. 1 down 3 to go. Vi hade ett internt mål i laget att alla 4 deltagare skulle ta hem varsin medalj och bättre start kunde vi ju inte få. Nu är det jag o Niclas i H 50 och Stefan Kuhl i H 55 kvar.
Regnet avtar i styrka och jag gör min uppvärmning utan att bli genomblöt, vilket känns bra. Snart dags jag startar först av alla i h 50 då jag efteranmält mig. Är spänd på hur nya sittställningen skall fungera. Mot alla råd gjorde jag en större förändring i min sittställning bara dagen innan loppet ( se bild innan och efter nere). Jag flyttade bak styret max så att knäna nästa går mot armbågarna. Jag har stört mig på att jag inte kommer ner, blir kompakt utan får för stort vindfång mellan ett för högt huvud och in mot kroppen. I tempocykling handlar det otroligt mycket om aerodynamik och med Stefans hjälp labbade vi fram en position på incyklingen som kändes mycket lovande och inte minst såg vansinnigt mycket bättre ut på bild än den förra. Jag var rejält peppad på att få reda på hur det skulle fungera. Skulle jag kunna hålla ned huvudet bättre och vad blir det för skillnad i fart / kraft i den stenhårda konkurrensen i H 50.
Jag tog brons på NM Åland nyligen bakom tempogiganter sedan många år Stefan Lindskog och Stefan Stengård. Båda dessa var med nu igen därtill en handfull starka åkare till hemmaåkare Jonas Thorén, CK Sundets Jonas Gartman men framförallt vår egen Niclas Näslund som dominerat H 45 i flera år och nu gått upp i H 50 som storfavorit. I min egen bok var ett silver bakom Niclas ett drömmål, men då måste allt stämma.
Iväg ut på första varvet av två. Det jag alla år haft så svårt för att paca / planera kraft känns helt plötsligt ganska lätt. Vi har pratat en hel del om det i laget och hur disponera första / andra hälft och jag hade nu satt upp ett delmål första varvet jag får inte ha över 340 watt i snitt efter första varvet för att i den bästa av världar kunna få en negativ split och kunna öka lite andra halvan. Alltså inte tokköra i första hårda långa backen som kommer direkt 200 meter efter start. Följde planen bra gick planerat lite över i backen men inte mycket och lät snittet komma ner mot 340 ganska snabbt och försökte hålla det där. Kändes tyvärr lite sämre i benen än under incyklingen och jag tappade lite kraft i det tekniska partiet kanske mest för att det var några partier lite lätt utför kurvigt då jag inte trampade utan tog det lugnt. Men bra med lite mikrovila försökte jag intala mig. Ut på den stora vägen tryckte jag på hårdare och fick en härlig fartkänsla ner mot varvningen och målet.
Men oj vad klockan har tickat på ser vid varvning att jag har ca 22.30 vilket betyder att jag måste öka för att kunna matcha Ljungbergs tid. Känns lite tufft där när jag går in i backen efter varvning. Kraften är lite lägre än vad jag hoppats 330 w i snitt och jag känner mig hundra på g. Inte helt slut än men just där och då såg jag inte en fartökning under andra varvet. Nu har det i alla fall torkat upp på vägen uppe på höjden och genast känns det bättre. Jag vågar gå på lite mer och jag kan höja effekten någon liten procent. Gruvligt tuff motvind där upp och stundtals känns det som jag står still. Tur jag inte har någon hastighetsmätare inställd på race mode på cykeldatorn. Visar bara watt, puls, tid och cyklade kilometer. Den input jag vill ha behöver utan att bli stressad av fart etc.
Kommer ut på den stora vägen till slut och nu är det "bara" sista 6 km kvar men ser att klockan har gått nära 38 minuter vilket betyder att jag måste hålla 60 kmh för 44 minuter sluttid. Inser att det kommer inte gå men jag ska tusan trampa som aldrig förr hem. Och det är precis vad jag gör. Jag cyklar de sista 5 (tillsammans med någon till) snabbast av alla i alla klasser under dagen med över 54 i snittfart sista 1,5 km går med 65 kmh och toppfart 73.8 kmh. Jag trampar som en vild furie. Jag ska tusan in på tid som Ljungberg och faktiskt motsatt vad jag trott var möjligt under loppet så går det med en tömning och slutspurt och jag kommer helt slut och väldigt nära att kräkas precis efter mållinjen in på 44.14 (Ljungbergs tid är klart starkare relativt då han hade grisväder). Jag får en negativ split kör fortare på andra varvet lyckas höja både fart och kraft och jag gör det på sista 5 k där jag är 13 sekunder snabbare än varv 1. Är så jäkla nöjd efter loppet. Det var tuffa förhållanden med blöta vägar och tuff vind och jag lyckades disponera mitt lopp perfekt. Frågan var bara hur långt skulle det räcka? Jag startade ju först och det var 20 minuter till Niclas och alla skulle komma i mål.
Ser Stefan Kuhl på på starten i H 55 och åker snabbt dit för att önska lycka till. Åker tillbaka mot mål och kommer på att Stengård startade 2 min efter han borde nästan varit i mål nu? Men det tar ytterligare en halv minut innan han kommer in på strax över 45 minuter och de 6 sekunder jag var efter på NM byttes nu till ett försprång på 50 sekunder underbart! Får höra lite varvtider och inser att det här kan nog räcka till medalj kanske t om silver bakom "omöjlige" Niclas som leder betryggande efter ett varv. Ljungberg och jag står och tittar vid mål. Åkare efter åkare kommer in alla är på säkert avstånd och när vi får höra att Niclas är på g in mot mål som klar svensk mästare blir lyckan total. Vi tar guld och silver den där dubbeln vi talat och drömt om. Niclas kör in på supersnabba 42.55 och slår mig med 1.19 ( i de officiella tiderna har alla 10 sek för mycket de hade tydligen en missmatch med start och målklockan som de inte fixat i resultatlistan). Bronset går till NM vinnaren Stefan Lindskog han var då ca 45 sek före mig nu är jag 44 sek före honom. Det känns mer än bra. Chansningen med ny tightare position gick hem. Tror jag vann en hel del på den. Ser även när jag jämför med andra klasser starkaste cyklister att jag tagit ett jättekliv jämfört med NM.
Så otroligt kul att kunna vända klumpen i magen till en silvermedalj och den skönaste känsla. Där är svaret på frågan varför? Vi utsätter oss för det här lidandet både fysiskt och mentalt för den obeskrivliga belöningen och tillfredställelsen det ger när man besegrar sina demoner och når sina högt ställda mål. Yes we fuc... did it Stefan Niclas och jag kramas och skrattar. 3 down 1 to go. Nu är det bara Stefan Kuhl kvar. Han har varvat och slåss om medaljerna bakom nyblivna H 55 Roger Claesson som var dominerande i H 50 några år och som troligen bara en olycka kan stoppa från nytt guld, men kan Stefan ta medalj bakom? Ljungberg och jag behöver packa in oss i bilen hem för kräftskiva och annat. Vi ringer de andra så snart vi kan och de gått i mål. Hur gick det? SILVER 3 sekunder för Thomas Nyberg. Otroligt HIGH FIVANDE i bilarna på högtalartelefon. Cellexir Cycling åker 4 gubbar på MSM vi kan maximalt åka hem med 3 guld och 1 silver vi kommer hem med 2 guld + 2 silver. 4 down mission completed. Makalöst facit för vår nya klubb och vilket gäng vi är.
Framgång föder framgång. Kan du kan jag. Vi lär av varandra. vi inspirerar varandra och vi supportar varandra, mycket i medgång ännu lite mer i motgång. Laget är större än jaget i ett gäng fullt av vinnarskallar och det är fantastiskt kul. Stefan och jag spelar peppande låtar på vägen hem på full volym. Här ett smakprov från den helt fantastiska Netflix serien Case de Papel med Bella Ciao! Har du inte sett den GÖR DET!
Om jag förstod rätt så vinner vi nu bästa masterklubb på linje och tempo SM. Richard Lööw har ju sopat hem i stort sett allt vad gäller linje i H 45 i år med både SM och NM vinst. ja som initiativtagare till Callexir Cyling så är ju vår debutsäsong nästan overkligt bra och att få vara med om det här gör mig stolt.
Men vi har en riktig kronjuvel kvar den här säsongen mer om den snart. Kör hårt!
Ja precis som Winnerbäck sjunger i Elden. Den vinner som är trägen den förlorar som ger upp. Igår cyklade jag Fysingen Runt för 67 gången enligt Strava (har nog ett gäng gånger till utan loggning). Cyklat varvet 22 gånger bara i år. Det är min vanligaste träningsbana för tempo eller racer knappa 2 mil runt fina Fysingen Väsby Rosersberg Almungevägen tillbaka mot Väsby. Banan cyklas också traditionsenligt på Smacktempo varje år. Jag kan varenda meter runt sjön och kämpat och slitit mig till utmattningens rand (och förbi) så många gånger där på vägen till målet strax efter Vik skolan att jag tappat räkningen för länge sedan (tur man har Strava då). Men aldrig har jag gjort det så fort som igår. Det mina vänner det skänker en väldigt stor tillfredställelse. Allt slit ger återbäring som heter duga. Elden brinner! Och ja det gick att bli bättre trots snart 53 år i passet.
Mitt tidigare pers (förutom partempo med Niclas Näslund på 24.42 men det räknas inte) var 25.25 och 44.8 i fart. Jag gjorde något lopp redan 2013 med 45 i snittfart solo med tempocykeln (inte på den banan) men har sedan dess aldrig kommit över den gränsen. Men igår gjorde jag det. I stark sydlig vind gick det undan värre bort mot Rosersberg med 3 KOM på vägen innan det blev väsentligt tuffare hemåt i först kantvind sen ren hård motvind tillbaka mot Väsby och Vikskolan. Min Garmin visar pace mot tidigare pers 24.42 och 45.9 fart (partempo) och jag var före ända upp mot 30 sekunder men gick snabbt ner till 20 innan högersvängen mot Väsby på Almungevägen och trodde jag skulle bli helt krossad i motvinden där sista 6 km hem. Men lyckades hålla farten riktigt bra och var t om före med bara 2 km kvar men sista biten var vidrig, ackompanjerad av en visserligen halvt extatisk hjärna som vädrade toppresultat men med en än mer utpumpad kropp så tappade nog en halv minut i motvindsväggen sista biten. Kom helt slut in på 25.01 och 45.3 snitt. Det är jag vansinnigt nöjd och glad för. Jag la mig i gräset och pustade ut i den ganska fina kvällen, knöt näven - Yes det gick +45 kmh Its never too late!
På lördag är det VSM i tempo i Jönköping 32 km på tuff kuperad bana, hinner med något pass till inför det men onekligen ett bra genrep igår.
Långt bra pass med Madonen idag. Hann hem också precis innan regnet kom. Blåsigt men ändå rätt skönt cykelväder. Körde 5 första milen med 4 Trikillar som skall köra köra Kalmar IM nästa helg. De körde lugn tapering så jag tog merpartenav förningarna de 5 första i ganska lugn tskt runt33.5. Höjde farten lite sen solo men höll mig i zon 2 för 120 pulssnitt över rundan. Gick lätt och bra med ganska pigga ben, trots ett par dagars hårdkörning backintervaller i förrgår plus TT runt Fysingen igår plus dubbla golfrundor torsdag fredag. Tävlingen i fredags gick lysande med 40 poäng och rejäl hcp sänkning till 12.8 kul.
Laddade inför Kalmar IM
Körde sen lite spontana vägval i medvind ända till Knivsta. Tog en kaffe på macken där innan motvinden hem 4 mil väntade. Men de rullade på ganska fint de med. Skönt besked att kunna cykla nåra 15 mil så pass lätt och ändå med hygglig fart. Kör hårt
Fortsätter min nya semestervana med att dubblera golf och cykel på dagarna. Idag en ny runda på Bro Hof med en kollega. Vi spelade Castle Course gillar den skarpt och nu börja slagen stundtals bli klart godkända 37 poäng. Ojämt men sista 10 hålen med 7 par lovar gott inför morgondagens företagstävling på Sollentuna GK. Får bra ont i fötterna efter en runda, ovan att gå eller är jag bara gammal kanske.. Så var inte heller idag jättesugen på att cykla efter rundan, men stora tävlingar på g, så bit ihop och kom igen.
Körde en gammal "favorit" efter golfen 10 varv runt Fresta loop totalt 34 km med 20 backintervaller upp och ned för den branta Fresta backen samt den lite mer sugande knäppan upp mot Hagbyrondellen. Varje varv 3,4 km har 37 höjdmeter. 10 varv nonstop ett ganska tufft pass som jag brukar ge mig på en gång per år och mitt PR var lite drygt 38 kmh i snittfart för alla 10 varven. Idag gick det toppen och klart bättre än vad jag hade gissat efter golfen och en lite sliten känsla de senaste dagarnas cykelpass, inte så konstigt efter NM tömningen iofs. Bra ben hela vägen och höll pulsen på zon 3&4 med relativt låga 142 som snitt (83% av max). Men ansträngningen kändes lite mer än vad pulsen var hög. Farten blev fina 38.7 i snitt trots alla lågfartsvändningar uppe vid backslutet vilket är klart PR riktigt kul att sätta pers:-)
De sista 15 kilometer igår på linjeloppet blev fyllda av de starkaste känslor jag upplevt på en cykelsadel - krigarhjärta - smärta - mjölksyra - lycka - enorm tillfredsställelse - hopp & förtvivlan. Så här skrev jag på facebook på färjan hem igår kväll.
Har nästan svårt att sätta ord på dagens linjelopp NM Åland H 50. Känns inte bra alls i kroppen efter gårdagens totala tömning på tempoloppet som sitter hårt i kroppen. Har stundtals svårt att klara av alla attacker första hälften av loppet och hänga med. Önskar nästan en punktering så jag får slut på eländet. Kommer som ofta mer och mer igång sista hälften och kör in en utbrytning med en svensk och norrman (men inte Bellman😉) med 1.5 mil kvar. Jag stöter själv där bra varm i kläderna. Får en lucka på 75 m och bestämmer mig för att gå all in. Trampar som aldrig förr med full frenesi på samma väg där jag tog slut igår. Jag kör långa stunder i 50 och 400 w och luckan växer. Finns det ändå en chans? Det är 12 långa km kvar och har nästan hela klungan intakt jagandes bakom och med norrmän svenskar och finnar (men fortfarande ingen Bellman:-) och alla kör ju mot mig då jag ensam representerar min klubb Cellexir Cycling på loppet och inte landslaget. Tankarna pendlar mellan ”det går aldrig” och ”nu jävlar är det mitt” och jag förnimmer den där solosegern jag drömt om efter en lång soloutbrytning. De närmar sig. Jag borrar ner huvudet och kämpar allt jag har med puls på 97%. Jag lyckas gräva ännu lite djupare och öka avståndet igen. 5 k kvar det kan hålla. Min lucka är 3-400 m. Yes you can do it. KRIGA! Jag har fortfarande några hundra meters lucka når jag svänger in höger på sista vägen 2 km mot mål. Vänder mig där om och blir euforisk av lycka mitt i all mjölksyra och fysisk smärta. YES självmordsuppdraget kommer lyckas, jag kommer vinna NM. Solo precis på det sätt jag drömt om trots en urdålig första hälft där jag bara ville få skiten överstökat. Har fortfarande en rejäl lucka nu bara 1 km kvar men det är grym motvind och klungan har nu dragit igång sin långspurt och närmar sig otäckt snabbt. En liten uppförsbacke sen dryga 100 meter till linjen har fortfarande klar lucka över krönet och ner med 150 kvar men jag är nu helt slut och de kommer bakom med dubbla farten. Slaget är förlorat med 50 meter kvar till linjen forsar de om och jag sätter mig ner slutar trampa och rullar in på 12 plats 5 sekunder efter. 50 meter kortare och det hade varit ett guldlopp och kanske mitt livs prestation. Helt slut ramlar jag ihop i gräset och undrar va fan vad det som hände sista 400 m. Segern var ju min😱. Epilog dagen efter: Idrott kan vara grymt i allmänhet och kanske linjelopp i Cykel i synnerhet. Vi har många sett hur en heroisk utbrytning blir omkörd precis innan mållinjen i de stora etapploppen och lidit med cyklisterna. Igår fick jag uppleva det. Jag fick ingen guldmedalj eller bra placering i resultatlistan. Men jag är otroligt nöjd med min insats och kunde inte få ut mer ur kroppen. Det fattades 3-4 sekunder och 50 meter till vinst. I nerförsbacken innan sista högersvängen 1,5 km kvar är det en rondell. När jag kommer där i hög fart står 3 bilar framför mig i rondellen nästan helt still och blockerar svängen jag tvingas sakta ner rejält innan jag kommer igenom kurvan. Där är de 3-4 sekunderna. Det är extremt små marginaler och igår hade jag inte turen på min sida. Men det är cykel och sport och en stor del av tjusningen. Det är så många parametrar som påverkar slututfallet. Ett svårt ja nästan omöjligt uppdrag att själv cykla ifrån en klunga sista 15 km solo när det inte gått alltför hårt och många i klungan har stora lag och relativt pigga ben fortfarande. Men jag satsade och även om jag inte vann guldet så vann jag en stor mental guldmedalj till mitt hjärta och hjärna som vågade ge mig den här upplevelsen. Nu vet jag hur det känns att vinna ett mästerskap solo, i alla fall känslomässigt:-) Lördagens brons på tempoloppet var min 6 mästerskapsmedalj på VSM / NM i min sent påbörjade cykelsatsning. Inget guld 2 silver 4 brons. Det har varit SÅ nära flera gånger och igår när jag trodde segern var min så var det helt överväldigande. Men jag säger som Håkan Hellström i den vackra Du är snart där: "För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än". Nästa gång! Nöjda klubbkompisar på väg på färjan med 4 medaljer Stefan Ljungberg silver H40 tempo Stefan Kuhl brons H 55 linje Richard Lööw guld H 45 linje och jag brons tempo H 50. Cellexir Cyclings första säsong är fantastisk framgångsrik. Sweet taste of medals efter tempoloppens prisutdelning Stefarna Kuhl & Ljungberg värmer upp Fredrik Wikström Stefan Ljungberg Richard Lööw
Sista 15 km solo i tuff vind med snabbaste tid för dagen inkl alla klasser H 30 och uppåtSista 1.6 km från svängen i HÅRD nordan motvind trots 41.6 och 329 w till absolut utmattning räckte det inte Statistik för hela linjeloppet
Pulskurvan med skaplig höjning sista dryga 20 min Watt & puls under solokörningen 1066 watt i attacken för att komma loss första 5 km solo går med 44 fart
Medaljörerna H 50 silver Staffan Andersson guld Tage Solberg Norge brons Michael Bergman
