Mitt decennium med cykling kapitel 10 2018 upp och ner och upp igen

Efter ett väldigt lyckat 2017 blev det full fart in i 2018 med klubbyte från SCK till ett mindre tight gäng med några av landets vassaste cyklister i CRT. Kul nu att tävla och ibland träna ihop med några av de killar jag redan åren innan krigat mot i tävlingar men även kamperat ihop med på olika mästerskap och framförallt lärt känna som gedigna och härliga personligheter och trots den vinnarmentalitet de har alltid med laget före jaget och sätter stor vikt i att dela med sig av erfarenheter strategier och idéer. Helt enkelt good guys! Snabba sådana också..

CRT Mallorca våren 2018

Vi hade en härlig träningsvecka på Mallorca ihop i laget och några gånger körde vi så hårt och fort tillsammans att vi krigade ner KOM med proffs som Niki Terpstra och andra efter på listorna. Mycket garv och roligt tugg förstås i gänget. Det gav tydligen eko på hemmaplan:-) för när vi landade på Arlanda halva styrkan några dagar för den andra hälften så stod dopingpolisen där och tog in de 4 av oss som nyss landat. WTF? Har någon misstänkliggjort oss? Tipsat dopingpolisen, sug in de där gubbarna, de verkar skumma, eller? Ja vad vet jag? Men desto bättre att kunna påvisa att vi är några av få testade masterscyklister i landet. Välkomnar verkligen fler tester men har aldrig sett någon på tävling. Klart det kostar väldigt mycket pengar med testverksamhet och fokus skall förstås läggas på elitidrott där problemet är störst men bra att det existerar viss kontroll även i veteranidrott.

Jag blev än en gång inlockad i en SUB 7 satsning (är tydligen inte så svårflirtad:-) Nu med SAP Stockholm Allied Powers en mix av mestadels starka elitmotionärer från Stockholmstrakten. Tränade lite på våren med dem och förstod att allt måste klaffa 100% för att det skall gå SUB 7 men helt klart så fanns chansen där. Innan Vättern så hade jag siktet inställt på två tuffa hårda linjelopp på hemmaplan. Jag hade fått dispens som +50 att köra i elitklass och ville på två av mina favoritbanor under "Stockholmshelgen" med 4 tävlingar testa mina krafter mot ungdomarna och svenska eliten. Jag ställde upp i Falkenloppet Nynäshamn och några dagar senare Nationaldagsloppet hemma på Markimbanan en stenhård 15,5 mils tävling och 5 varv runt skogarna i Vallentuna Arlanda trakten. Jag hade tränat bra och hade som målsättning att vara i översta kvartilen om allt stämde kanske topp 10 i något av loppen. Falken gick bra hela vägen de 13 milen men det drog ihop sig till en stor klungspurt, hade mycket kraft kvar till den och kände mig verkligen "in contension" men där blev spårval helt fel och fastnade frustrerat och fick rulla i mål som 21. I främre tredjedelen av det starka fältet men ändå en besvikelse.

Nationaldagsloppet med stort startfält 90 av landets bästa cyklister blev en riktig holmgång mellan hopp och förtvivlan. Körde väldigt offensivt på varv två och och var loss en stund i en stark grupp. Sen går det av och på sen tokhårt på varv 3 och jag kommer med en grupp om ca 15 cyklister och vi har bra lucka till den stora klungan men med 3 man loss framför oss. Känner ändå att det kan finnas bra chans att kriga om de främsta platserna bakom de 3. Tyvärr blir det stillastående i vår grupp på sista varvet och stora klungan kommer ifatt med 5 k kvar. Surt när det var så kort kvar. Gör ett ok avslut från det läget ändå och slutar på 13 plats. Helt ok placering, but no cigar..

Sen dags för Vätternrundan. Det är på håret mest hela tiden och marginalerna mot klockan för SUB 7 är tighta väldigt länge. Som så ofta förr dock på sista 5 milen så blir det stort manfall i laget för dragjobbet så jag inser att nej det här kommer inte att gå. Har personligen som alla år tidigare på VR en sista väldigt stark timme och kan dra tåget långa stunder sista 3 milen när vi sedan länge är nere på ett led och vi kommer ändå fint in på 7.03. För mig gjorde det inte så mycket då jag klarat det två gånger innan men synd för killarna i laget där de flesta inte hade gjort det innan. I år 2020 har många av dem målet igen och SAP gör en ny satsning men nu med den längre sträckningen så blir väl 7.30 eller strax därunder mer rimligt.

Anför SAP klungan vid Happyrides klassiska fotoplats någon mil från mål

Bara ett par dagar efter VR var det Masters SM i Båstad. Jag brukar få en formtopp efter VR men nu när partempot kom direkt redan på tisdagen efetr VR så blev det tvärnit i kroppen och ett av de tyngsta ögonblicken under mitt cykeldecennium när jag totalt slut i styv kuling ja extrem hård vind förgäves försökte få något skydd bakom Niclas "Slaktarn" Näslund hela Masters Sveriges tempogigant, dessutom i sitt livs form, och slaktade mig gjorde han med besked. En hemsk upplevelse på alla plan. Jag var överfull med mjölksyra redan efter min första förning och hade sen inte en chans att hämta mig när Niclas hela tiden sträckte ut meter på meter fick jag ropa slå av för helvete. Efter en stund kunde jag inte ens ropa längre. Hade 173 i puls innan vändning jag har maxpuls 172 ja ni fattar vilken skärseld. Vårt kassaskåpssäkra guld (trodde nog både vi och de flesta andra) blev en 4 plats och jag har sällan upplevt ett större personligt nederlag. Hämtade mig inte efter det här under resten av SM veckan och på linjeloppet på söndagen var det dessutom regn och skitväder uppe på Hallandsåsen. Nej nu skiter jag i det här sa jag till mig själv där uppe på åsen i 10 grader spöregn och isande vind. Jag hade lovat mig själv och inte minst mina tjejer att inte tävla i branta utförslöpor i skitväder efter mina hemska olyckor och denna gång höll jag mitt löfte och bröt efter ett varv.

Roligare sen blev NM utanför Oslo. jag åkte dit med min klubbkompis Stefan Kuhl och vi fick en härlig helg. Stefan var i toppform och tog silver i tempo H 55 och sedan guld i linje. Helt otroligt. Jag var också i toppform men hade valt att helt folusera på linjet så körde inte tempoloppet. Kanske en miss då jag såg resultatlistan och tiderna men jag var nu helt fräsch till linjeloppet. Kanske lite för fräsch jag gick redan under första varvet av tre  i en utbrytning och snabbt släppte min utbrytarkompis en dansk men jag fortsatte i över 3 mil solo i hög fart. hade en dryg minut som mest. Förstod såklart att det troligen var ett dödsdömt försök men var i så bra form att jag körde på rätt bra och tänkte att kommer det upp en bryggning så kanske det kan bi ett andra försök och nu med hjälp. Precis det hände en grupp på 4 slet sig loss från klungan när de närmade sig mig och jag fick nytt hopp när vår grupp om 5 jagade vidare sista varvet mot mål. Stenhårt med hela loppet i utbrytning varav 1/3 solo lyckas jag ändå vara med på ganska rätt ställe in på upploppet. Men där tar mina krafter slut 100 meter för tidigt i spets och jag blir omcyklad av en grymt stark dansk och en dito norrman. Jag tog brons först jäkligt besviken när jag haft en sån toppform men sedan ändå alltmer nöjd när Stefan och jag åkte hem i bilen med 3 medaljer.

Starka Tommy Flognfeldt gratulerar Stefan Kuhl som precis följt upp sitt silver i tempo med GULD i linje:-)

Följde upp med några få bra tävlingar till mot slutet av säsongen och vann mitt enda lopp jag körde i Swecup för året i tempo H 50 i Odensala samt kom 2: i Anundsloppet Seniorklass linje när vi hade ett stort lag från CRT på starlinjen. Jag kom loss i en utbrytning med två andra och trodde nog på seger sista varven som det kändes i förningarna. Borde försökt avgöra med ryck där mot slutet, men blev lite för självsäker och sen får jag inte till avslutet och slutade 2:a både till mitt eget och mina lagkamraters förtret. "Kan du inte ens vinna med det läget så hade vi ju lika gärna kunna kört in er vi har de 4 bästa spurtarna i laget. Ingen mer utbrytning för dig.. man får bara en chans.." En hård men hjärtlig humor i laget:-)

Swecup tempo H 50 Odensala med Stefan Lindskog & Jonas Thoren

I utbrytning på Anundsloppet