Viktigt med så stora hål i benen efter skruvarna att inte ramla eller råka ut för något första månaderna innan benvävnad växt till sig och fyllt igen hålen. Så köpte ett par mtb brallor med höftskydd att ha över cykelbrallorna för säkerhets skull. Kör fortfarande med dem på vinterpendlingen:-). Jag skulle även opererat bort plattan på nyckelbenet från den senaste Mallorca kraschen då i januari men de hade resursbrist på Danderyd så den operationen fick skjutas till mars, lite segt men den gick också smidigt så i mitten av mars var jag inte PlåtNiklas längre. De lämnade en liten skruv i nyckelbenet som satt djupt. Jag ser den som ett minne från ett tufft år fortfarande när jag känner den genom huden.
Träningen gick fortsatt toppen och några av huvudmålen var för året var tävlingsdebuten i den s.k Stockholms helgen med 4 tävlingar bl.a Falken och Nationaldagsloppet nu i H 50. Jag var också med i Stockholm SUB 7 i ett nytt initiativ till att klara Vättern under 7 timmar igen. Sen var det Masters SM uppe i Örnsköldsvik / Gottne som var huvudmålen.
Men först var det Roslagsvåren motionslopp över 13 mil som jag inte kört sedan 2013. Det är ju ingen tävling men de många cyklister som kör i första snabbgruppen sätter naturligt en prestige att försöka komma först över linjen tillbaka vid Vik skolan och det hade jag gjort både våren och hösten 2013 och lyckades göra det igen nu 4 år senare i en liten spurtduell över H 50 tempokungen från Östersund Roger Claesson som var nere och gästade. Härligt jag kände mig tillbaka och allt starkare i kroppen.
Sen var det dags för Stockholmshelgen med placering 2-7-2 i de 3 första loppen som gick ganska bra var det dags för nationaldagsloppet på mitt "älskade" Markimvarv i skogarna mellan Väsby o Vallentuna. Ett 31 km varv som jag cyklat så oerhört många gånger på träning, träningsrace och en hel del tävlingar. Ett varv som jag kan utantill och alltid gjort bra resultat på. Det här loppet blev mycket speciellt för mig och jag tycker även jag fick till rapporteringen från det nästan lika bra som spurten om jag får säga det själv:-) Nationaldagsloppet - Med guds försyn Det var min tur nu vinden hade vänt.
Spurten med 50 meter till linjen
Prispallen Nationaldagsloppet med Torbjörn De Jager och Carl Johan Paulin
Vidare till en lika solig dag till på Vätternrundan. Årets dittills finaste dagar vädermässigt var just Nationaldagsloppet och sen VR och loppet blev lika soligt som vi hade hoppats. STHLM Sub 7 ett hopplock på knappa 40 starka mestadels masterscyklister körde in på fin fina 6.52 samtidigt tillsammans med Team Bianchi Mustach i mål. De båda grupperna hade startat tillsammans sedan växelvis kört förbi varandra i samband med depåstopp. När det var 5 mil kvar och vi börjat inse att det här kommer gå galant under 7 h kom Bianchi ifatt oss efter de stoppat 2 ggr vi hade bara ett stopp. De gick om oss eftersom de cyklade lite snabbare då. Lite besvikelse först mentalt att ligga på rulle bakom dem de sista milen in mot Motala. Ni som cyklat i snabba grupper vet ju om att det är en STOR skillnad i kraftbehov att göra jobbet själv eller att ligga bakom på rulle. Även om det förstås inte bara är att lägga upp fötterna på styret och rulla med:-) Hur som helst vi klarade vårt mål väldigt snyggt tillsammans och det var riktigt kul.
Glädje precis efter mållinjen efter SUB 7 nr 2 avklarad
Med Roger Claesson och Torbjörn De Jager efter tempot
Efter linjeloppet med champ TDJ och brons Staffan Andersson Fredrikshof
På hösten var det som att någon högre makt tycktes gripa in för att skapa lite jämvikt igen. Nu har det gått lite för bra och det är sol nästan jämt när jag cyklar. Så kan vi inte ha det sa Gud ner på jorden med dig och lid lite. Solen byttes ut mot regn mest hela tiden och för första gången någon sin fick jag punktering i ett lopp och sen ett till och ett till. Det var helt galet 3-4 gånger nästan i rad efter att ALDRIG hänt sedan jag började tävla i Cykel 2012. Mest irriterande punkteringen kom på stora Velothon som samlat en stor del av svenska eliten. Jag hade sökt och fått dispens att tävla i elitklass (får man inte efter 50 utan) och kände mig grymt taggad och i rätt position långt fram nära täten i en fortfarande ganska stor klunga efter 13 mil av 15. Då exploderar mitt bakhjul i en nerförsbacke när det går över 50. Blir förstås några hemska sekunder men lyckas får stopp på cykeln utan att krascha men ser förtvivlat gruppen försvinna bort mot Globen och vidare in till målet på Ringvägen söder. Jag fick ganska snabbt hjälp med ett nytt bakhjul och försökte gå en 5-7 km delvis bakom en bil för att i ett långsökt försök jaga ifatt. Men det var dödsdömt, jag slog av och rullade till stor besvikelse in solo 5 min efter klungan. Jäklar vad jag hade velat kriga om placeringarna den dagen.
Hunting mode på Velothon 2017 solo efter däcksexplosion med två mil kvar. Inte gett upp än där som ni ser..
Men vilket comebackår jag fick efter alla svåra skador, helt fantastiskt men allra gladast var jag förstås för att jag nu var helt återställd. Det trodde jag nästan aldrig där året innan. Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar