Mina tjejer med välkomstchampgne hemma i soffan maj 2016
AND THE HEALING HAS BEGUN (låten en favorit från tonåren med Van Morisson) Jag började läka bra och jag läkte fort. Redan efter en dryg vecka hemma tog jag de första försiktiga tramptagen på Monarken. Med en punkterad lunga som skulle ta minst tre månader att någorlunda få tillbaka kapacitet i samt all chock och sängliggande i nära en månad var det verkligen som att börja om helt från scratch. Men oj så kul att se så mycket och snabb förbättring pass efter pass. Jag gick på kontinuerlig sjukgymnastik och jobbade bra med rehaben. Knappt två månader efter olyckan kunde jag inte hålla mig längre och gav jag mig ut på racercykeln. Euforisk av att vara ute på vägen igen körde jag en 4 milsrunda i ganska hög fart.
Wow det fungerade visst kändes det ordentligt av alla brutna ben på vänstersidan men bättre rehab fanns inte, såvida jag inte skulle köra omkull förstås.. men det gjorde jag inte som tur va.
Efter några pass så kom tanken. Det är VSM i Halmstad om tre veckor kanske kan jag ändå vara med? Jag frågade sjukgymnasten vad han trodde om den idén. Han bara skakade på huvudet och sa du är galen. De flesta med en skada av den här kalibern har knappt lämnat sjukhuset än och du pratar om att köra SM på cykel? Men jag hade fått vittring, jag började tro på att det var möjligt. Självklart skulle jag inte ifatt eller tillbaka till full kapacitet prestandamässigt, men det gick så pass bra med tre veckor kvar att jag gjorde bedömningen att jag kanske skulle kunna vara med och tävla om det i H 50 debuten i linjelopp om jag får några veckor till att läka och träna på. Jag anmälde mig både till linjeloppet och tempoloppet, varningarna till trots.
I slutet av juli står jag på startlinjen för linjeloppet 8 mil på en tuff 1 mils varvbana 80 startande. Efter en lite seg start blir jag allt aktivare de sista tre varven. Jag känner att jag är med i gamet och börjar tro på en chans att konkurrera. Det blir ett stenhårt sista varv och jag får slita max för att ta mig i rätt position inför slutbacken. Men jag är där precis där jag vill vara topp 5 med koll på Stefan Kuhl som jag vet kommer dra upp spurten för sin klubbkamrat då i CRT spurtfantomenTorbjörn De Jager. Jag körde då i SCK och numer är vi bästa cykelkompisar och klubbkamrater och alla tre i Cellexir Cycling. Stefan drar igång med Torbjörn efter. Jag försöker gå med men det finns inget kvar. Jag är slut, finito, is no more. Jag ser Torbjörn explodera till klar seger, lika klart silver till Stefan och jag resignerar i backen helt slut sätter mig på sadeln blir omcyklad av 4-5 st och slutar 10. Först extrem besvikelse. Jag var ju där, varför kunde jag inte positionerat mig lite bättre inför avslutet? Sedan mer och mer en stor tillfredställelse. För mindre än tre månader sedan låg jag svårt skadad på intensiven Mallorca med 11 benbrott och en punkterad lunga och nu krigade jag om topplaceringar på VSM. Det var en stor seger för mig själv. Jag gjorde det mot alla odds från läkare och sjukgymnaster och jag gjorde det ganska bra. Dagen efter körde jag tempoloppet, sliten och i hård konkurrens men lyckades i alla fall klara en topp 10 placering och var mycket nöjd med helgen.
Inför starten på tempoloppet
Jag fortsatte att träna på hyggligt bra och återhämtningen efter de svåra skadorna var än bättre. På avslutande Smacktempoloppet Fysingen Runt slog jag ett persrekord som det skulle ta till augusti 2019 innan jag kunde bättra. Faktum var att redan under hösten så hade jag mer problem av höftbrottet ett halvår innan kraschen mot bergväggen i slutet av april. Jag hade en nervvärk av titaniumimplantatet och svårt att gå ordentligt med en haltande Zeb Macahan gång. På cykelsadeln kändes det bättre men jag kände att det här kommer aldrig bli bättre om jag inte får operera bort all "skrot". Efter dialog med en först lite ovillig sjukvård som tyckte att vi vill helst inte operera bort implantatet (mest av ek skäl skulle jag gissa) fick jag dem ändå att förstå att en "idrottsman i sina bästa år" inte vill gå och halta resten av livet så i januari fick jag operationstid på Danderyd att operera ut titanplattan om 250 gram. Jag skulle också operera ut hela plattan på vänster nyckelben när vi ändå var igång.
Ja fatta själv hur skönt det var att få bort det här ur kroppen
Hela mitt Annus Horribilis april 15 till april 16 med de tre mycket svåra skadorna ledde till mycket både erfarenhet o funderingar. Den största tacksamhet att värdesätta en frisk funktionell kropp. Något som inte är en självklar rätt och som väldigt många saknar pga olyckor eller sjukdomar. Jag hade också noterat en anmärkningsvärd snabb återhämtning från alla skadorna. Mycket säkert en funktion av en positiv tanke och hög motivation av att komma tillbaka. Men under 2016 kunde jag inte bortse från tron och övertygelsen att mitt Project Benjamin Button 20 månader senare som jag började jan 2015 efter att läst en bok om att försena ja t om reversera delar av kroppens åldrandeprocesser faktiskt redan började visa resultat. Det ledde till en idé kunde man effektivisera och förbilliga administrationen av de naturliga tillskott jag tog för att stärka kroppens celler och mitkondriefunktionen?
Det här ledde till starten av ett helt nytt företag Cellexir - Vår historia och nu ett par år senare har vi haft en fantastisk tillväxt med tusentals nöjda kunder och precis lanserat en state of the art performance formula för konditionsidrott Cellexir Endurance - Varför? där ledande idrottsfysiolog Dr Mikael Mattsson gjort formulan tillsammans med mig. Jag hade ett antal prestationshöjande bevisade tillskott jag brukade ta innan tävling - Koffein, L Cittrulin, Nitrat, Rosenrot & Taurin som en pre competion formula. Det här borde kunna göras bättre och effektivare tänkte jag, med samma tanke som Cellexir One i stället för att ta dessa singeltillskott var och en för sig så fick Mikael fria händer att designa ett tillskott för ökad fysisk och mental prestation i samband med uthållighetsidrott. Resultatet är nu klart och vi är så spända på att höra ert mottagande. Jag har tävlat hela 2019 med en provbatch med grymt positiva resultat. Ja t om direkt avgörande för att klara Vätternrundan 6.37 förra sommaren.
Hela denna resa hade kanske aldrig blivit gjord utan dessa svåra skador? Och den hade definitivt aldrig blivit gjord om jag inte börjat cykla och fastnat så hårt i det där runt 2010. Tack för det du underbara cykling. Det är att vara på väg som är hela grejen. Eller på vägen när det gäller just cykling:-) Få har väl beskrivit det bättre än Karin Boye i sin klassiska - I rörelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar