MAF träning - Att flytta trösklar uppåt - Aerob och Anaerob träning

Att försöka flytta trösklar uppåt något har varit min mentala målbild nu de senaste månaderna. Jag menar då trösklar i form av aerob kapacitet innan mjölksyra och smärtsam trötthet tar vid. En skön träningsform och inte alltför slitsam. Jag har också försökt att finslipa lite på trampteknik med den fina Wattbike datan man får som feedback. Har nu högre PES siffror än tifdigare och allt oftare 50/50 balans i kraft. Träningen har jag gjort genom många pass med s.k MAF träning som jag har har varit en stor anhängare av nu sedan jag började träna cykling lite mer ordentligt runt 2011. Jag fick inspirationen till det från boken THE BIG BOOK OF ENDURANCE TRAINING AND RACING - Phil Maffetone. En lysande bok!

Under åren som gått har jag lärt mig en del om konditionsträning och jag håller än idag råden från boken mycket högt. Huvuddragen är att man bör utveckla den aeroba basen väl INNAN man stressar kroppen med för mycket högintensiva inslag som de populära och ofta mycket effektiva HIIT intervallerna. Jag tror mycket på dessa intervaller och vet hur mycket bättre man kan bli av dem. MEN om man inte har en bra utvecklad aerob bas och kör hårt med dessa intervaller är det betydligt större risker för att den anaeroba kvalitén utvecklas på bekostnad av aerob bas. Något som dramatiskt försämrar uthållighet och gör också många mycket känsligare för infektioner sjukdomar etc. 

Jag är förtjust i att träna runt 75-80% av min maxpuls och att ofta följa MAF formeln (Maximum Aerobic Function) utvecklad av Dr Maffetone. https://philmaffetone.com/the-180-review/. Jag tycker den enkla formeln och dess test på lysande sätt ger mig besked och kvitto på var jag står med den aeroba kvalitén. När jag är i bra form kan jag cykla timmar kring den pulsen med mycket lite krafttapp. Kör många solopass på det sättet i 2-3 timmar. Är övertygad om att det hjälpt mig utveckla min relativa styrka för lång uthållighet i hög fart. Det är också kring den kraften och pulsen jag ofta hamnar i snabbgrupper på tex Vätternrundan eller tävlingar i linjelopp. Formeln säger 180 slag - ålder +/-5 slag beroende på fitnessnivå. För mig skulle det ge nu 128 + 5 slag = 132 slag. En pulsnivå jag ofta kör långpass på. Jag lyssnade häromdagen på ett bra avsnitt om konditionsträning i Jonas Coltings podd där jag även var gäst i november avsnitt här: https://play.acast.com/s/coltingsnaknasanning/191.jonasbohr I förra avsnittet så talade Colting också mycket om Maffetone principer och att han följt den typen av träning själv med mycket gott resultat under hans karriär.

MAF testet som jag verkligen rekommenderar att köra ganska ofta gör du enkelt på 30 min genom att mäta kraft fart eller sträcka du kommer så nära steady state puls av din MAF puls. Utvecklas din nivå åt rätt håll fortsätt med vad du gör. Platåar du eller tappar kapacitet så ändra något. Antingen vila eller träna mer, du känner nog vad som ligger närmast till hands. När den aeroba basen är välutvecklad börja krydda med HIIT intervaller så kanske du kan ta ett steg till och flytta trösklarna för mjölksyra och smärta uppåt på stegen.

I vinter har jag nästan uteslutande kört dylik träning med väldigt få intervallinslag förutom några pass på Bosöns löparbana (fejkvelodrom) men även där har de ansträngningsmässigt inte varit på maxnivå. Så klart skonsam träning och det härliga är att jag ändå har utvecklats till högre nivåer. Ja t om på ATH nivå nu. Förutom MAF tester har jag kört ett antal 20:or och även ett par 60 minuters pass på Wattbiken a 300 w jämn kraft och sedan kolla snittpuls och upplevd känsla på Borgskalan. Igår tog jag en timme framför en ganska seg Guldbaggegala (är förundrad över hur människor som är proffs och jobbar med perfomancearts, film och skådespeleri kan bjuda på så platta manus och dåligt förberedda tal). Kroppen var glädjande desto piggare. Planen var först en halvtimme med 300 w snitt men då pulsen bara var på 145 (84% av max) och 140 i snitt efter 30 min med lätt känsla tänkte jag att det får bli en halvtimme till på 300 w och se var pulsen slutar. Det blev förstås lite tyngre andra halvan men pulsen planade ut sista 10 min på 151 slag och ca 15 på Borgskalan och efter en timme blev snittet 145 slag 84% av max vilket är det klart lägsta pulsnivå och den bästa känslan jag haft under en så pass hård belastning som 4 w / kg under 1 timme. Inte så tokigt, man är ju inte 51 längre:-). Känns som ett toppenläge innan jag ska börja koppla på HIIT träning nu. Antingen i form av ett 14 dagars VO2 max program eller också i form av Zwiftrace med naturliga tävlingslika all in pass.

Lycka till med träningen och prova gärna MAF träning och testet. Träning behöver inte göra ont..

Nu har vi beställt våra nya grymma kläder från Verge i Cellexir Cycling kommer inom en månad. Cant wait to get them on:-)

2 misslyckade hårdsatsningar i helgen

Jag räckte inte till. Lite för mjuk både i kropp och huvud i helgen med två riktig tuffa utmaningar som båda blev misslyckade. Igår hade jag satt siktet på en maxning 5 k Concept 2 rodd med mål sub 18 min. Det kräver 1.48 fart i snitt per 500 m. Jag gjorde 18.34 med lite reserver  kvar för någon vecka sedan och även om sub 18 är stentufft mål (ger 7-8 plats på onlineranking global i H 50 LW) så trodde jag på chansen igår. Första km gick ok i planerad fart och pulsen drog inte iväg. Även andra började ok men jag fick snabbt en känsla av att 5 k i det här tempot kommer kräva en 100% tömning och tanken på det började snabbt göra mig mjuk i skallen. Vet inte men hade inte huvudet för att lida in i kaklet och när jag passerade 2 km på 7.13 1 sekund efter schemat tog jag ett impulsivt beslut och bara stoppade. Lite synd kanske för pulsen hade "bara" precis nått till 144 slag och 84% av max än men det gjorde ONT på något obekvämt sätt och viljan fanns där inte. Nya tag en annan dag. Kändes lite väl misslyckat att gå och lägga sig i bubbelpoolen efter dryga 7 min träning så jag tog en halvtimme Wattbike på lite lagom motstånd för att i alla fall svettas lite. Cykligen kändes bättre. 

Idag fick jag sen revanschlust att försöka mig på ett Zwiftrace efter det misslyckade premiär med ej fungerande koppling i veckan. Hade nu ordnat en förlängningskabel USB för ANT stickan så den hamnar närmare Wattbiken och när jag kopplade upp det så fungerade det (tro det eller ej). Spände bågen stenhårt och anmälde mig i A klass till ett 100 km race 8 varv runt London. 10 mil mot över 40 av världens Zwiftmaniacs i A klass. Hur svårt kan det va? Ganska SÅ visade det sig. Är ju helt nybörjare på det här men visste att det gäller att trampa igång runt 500 w några sekunder innan start så man hänger med ut från starten. Just det momentet klarade jag bra och hamnade ganska mitt i klungan efter 30 stenhårda sekunder runt 500 w. Hade lite svårt att indentifiera min avatar i början i klungan och när det kom en uppförsknäppa i början så ger ju inte min wattbike utslag för det och de andra ökar utan att jag märker och rätt var det var är jag sist med lite lucka och får trampa utav bara helv... för att ansluta igen och när jag gör det har jag så mycket kraft att jag istället hamnar först. Slår då av och hamnar nästan sist igen. Nej hade inget flyt i att hitta en lugn och fin plats i klungan första minuterna. Hittade lite bättre i mitten sen någon dryg minut men oj det kostade ävn mitt i klungan hade jag runt 350 w och började känna av den tuffa starten. Sen kom en uppförsbacke och innan jag märkt det var jag sist igen och nu tryckte jag på bra över 400 w men kom ändå inte ifatt. Känslan kom lika snabbt som på rodden igår. Men nu var det inte 12-13 minuter kvar som skulle genomlidas utan nu var det drygt 9.5 mil kvar och jag hänger på gärsgården här redan efter dryga 4 km. Nej det blinkade rött överallt  - abort! Jag skiter i det tänkte jag och kastade in handduken. Det blev 5 min nära 400 w och när jag hade stapplat av cykeln gått fram till datorn och stängt av eländet visade Zwift 5.38 minuter 4.6 km med fart 49.1 och 361 w (inklusive de ca 30 sekunderna det tog från jag la av till stoppknappen. Inte undra på att man blir trött. Men allvarligt vad är det för start på ett 10 mils lopp? Avställd när man kör nära 50 och närmare 6 w /kg än 5. Fortsätter de här monstren i den här farten? De kan de väl ändå inte göra. I så fall lär mekanisk doping förekomma frekvent med viktdoping eller felkalibrerade trainers. Det hade kanske lugnat ner sig strax efter jag gav upp? Får testa några fler gånger och lära mig tima körningen lite bättre. Om ej fungerar får jag klassa om mig till B klass. Det står 4-5 w/kg för A klass idag gällde närmare 6 w/kg för att hänga med i 5 min. 

Repris från dagen innan ett "slicka såren" pass på Wattbiken efteråt. Idag 50 minuter i zon 2. Mot slutet gjorde jag ett Åstrand test 6 min a 60 kadens och 250 w med riktigt bra resultat och pulsslut på 124 slag (72% av max). På samma nivå som de bästa jag gjorde med Monark för några år sedan. En liten tröst efter Zwiftracedebaclet. Men det här duger inte att hålla på och ge upp så här gång på gång. Skärpning. Nya tag Nya mål!

Antiklimax på Zwiftrace med fin revansch på 20:a efter

Jaha? Hur oväntat var det att det skulle gå åt helv... i gårdagens planerade Zwiftrace debut? Nej ganska väntat och så gick det förstås, åt helv... alltså. Jag hade stressat och varit och handlat slängt i mig middag (inte optimalt 30 min innan max race 42 km i grupp A kanske..) och direkt ner i Vinterstudion koppla in Zwift och Wattbike och ställa mig på startlinjen och värma upp 7 minuter innan skottet går. Vad händer? Det börjar omgående tappa kontakten med den trådlösa kopplingen och jag stänger stressat ner och försöker koppla upp igen. Upp igen på cykeln 2 min till start, nej samma skit igen. Jag förstår uppgivet med andan i halsen efter jag försökt att värma upp att nu kommer min avatar stå kvar här på startlinjen när skottet går och alla de andra starka cyklisterna blåser iväg i full fart. Fan också vad sur jag blev. Kadensen visades ibland, puls ibland och watt någon enstaka gång men när skottet gick stendött och jag stod där kvar på startlinjen och min avatar såg nästan lite irriterad ut tyckte jag.

Nej förbannad och uppvärmd var jag och nu kan jag använda den kraften till något bra. Jag kör en stenhård tjuga istället på Wattbiken. Provade ett sista drag och bytte USB port för ANT stickan och då började Zwift helt plötsligt fungera igen så jag startade en 20:a och kände ganska omgående att idag är jag stark. Började på 330 w första 10 utan att bli alltför trött och kunde öka över 350 sista 10. Då tog det förstås hårt men inte ända in i kaklet ont. Stannade på 343 w snitt och 4.7 w/ kg med 150 i snittpuls (86% av max). Ett toppensvar och väldigt nära peaknivåer. Skön revansch efter Zwift missödet. Ska testa ett nytta race snart. Man får inte ge upp..

Trevlig helg!

Filmade frustrerat sista stunden innan start.

Nypremiär på Zwift

Märkte ju häromdagen när jag skulle aktivera mitt Zwiftabonnemang igen efter nära ett års paus att det var i kraft och det har dragits 15 usd varje månad utan virtuellt trampande så you better start pedalling now boy annars blir det lite väl mycket bortslängda pengar. Ja man kan ju förstås avsluta eller pausa abonnemanget men nu hade jag ju tänkt att köra lite Zwift ett par månader för att få upp lite tempo i kroppen innan utesäsongen. Kanske några race också snart. Idag fick jag ordning på Wattbike kopplingen efter mycket strul häromdagen. Försökte först med Ipad utan att lyckas, klart krånglig instruktion eller är det bara jag? Jag har en svår fobi för det mesta som ska kopplas, datorer och sånt. Jag tror på fullt allvar att det vilar en förbannelse över mig på allt vad gäller datorer, Viasatabonnemang, bredband och annat skit som kan gå fel när det ska kopplas. Vet inte när något fungerade smidigt senast. Kanske runt 1978 när man kunde ratta in manuell tv frekvens ? Bitter? Nej inte jag inte:-)

Efter en uppgiven kväll med Ipad och två datorer som sett bättre dagar och inte heller ville fungera fick jag i alla fall en tredje pc att fungera (när jag hittade en liten ant usb sticka som man tydligen behövde, vilket jag glömt). Så idag blev det Wattbike premiär på en New York bana hemma i Vinterstudion. Gick ut hårt med ett tufft över under pass på nära 90 minuter. Lite uppvärmning 30 min med 5 min varannan 310-320/270-280 w lite lugnare en stenhård minut nära 400 w sedan 30 min igen över under samma kraft och då jäklar mot slutet vad det tog hårt. Det är något speciellt med över under. Kör det inte så ofta men det blir ju lite tävlingslikt. När man kört den hårda 5 .an och ska ner på "lugna" 5 an är den ganska långt från lugn första minuten då avslaget inte blir så stort från 320-280 w och man redan är trött. Sammantaget var det nog mitt hårdaste pass på hela innesäsongen och jag hade tuffare idag än den senaste tiden då det gått nästa oförskämt lätt. Idag var det bra slitigt sista över under halvtimmen. Rodde 1 mil igår också det kanske satt lite i benen. Det var på tiden att köra Zwift och idag fick jag verkligen valuta för avgiften. Ni som kan Zwift vad ska jag köra för typ av lopp och ser man de som går uppe i högra hörnet eller hur funkar det, var är "tävlingskalendern?

Varför inte använda Zwift när man ändå betalar?

Hur grymt ska det bli att dra på sig den här i vår? Vi beställer nya lagdressen från Verge i dagarna. Vad tycks?

Tänkte börja köra lite Zwift på Wattbiken fram till våren nu. Skaffade konto i början av förra året och körde lite ett par månader fram till mars innan jag satte abonnemanget på paus. Hade jag en vag minnesbild av i alla fall? Den stämde inte visade det sig nu när jag loggade in igen efter snart ett år. Membership Active 14.99 USD / month paid hela vägen. Ingen optimal money management, men nu får jag försöka trampa på lite så priset per km kommer ner något.. Sen ska jag försöka komma ihåg att pausa abonnemanget till utesäsongen kör igång.

Bosön revisited

En sån där dag vi som tränar mycket älskar. Det går lätt. Det går fort och återhämtningen går ännu fortare :-). Minvelodromcykling på Bosön Lidingö idag i arla morgonstund. Vi började cykla redan strax innan kl 7 och som vanligt var det 8 x 8 min hårda intervaller med 2 min vila. Jag tycker det är riktigt kul att cykla runt runt inne på Bosön varvet är bara 200 meter och det gäller att hålla full koncentration hela tiden med krafterna som blir i kurvorna i hög fart samt att hitta timingen och rytmen med de andra cyklisterna i hög fart. Det går att köra i 42-43 fart innan det blir för läskigt och risk att slå i pedaler i kurvorna och för att cykla i den farten krävs ca 400 w i spets så ingen större fara att åka hem därifrån allt för pigg. Men idag var det nästan på gränsen vi var 6 man i den lite snabbare gruppen och jag hade en så svårt bra dag att intervallerna bara gled förbi. Utan slit utan trötthet. Bara en skön känsla och en önskan om "lite snabbare lite snabbare. Och när den sista intervallen var gjord och vibhade haft dryga timmen i bra tempo sammanlagt så hade jag gärna fortsatt en stund till. Men samtidigt en grymt skön känsla att kliva av cykeln gå och duscha och fika med grabbarna och redan vara sugen på nästa gång. Vet inte exakt vad det är som gör att det känns så bra nu senaste tiden? Kanske är det min helvita månad som nu är två veckor in. Väldigt skön känsla att vakna helt pigg och stark. Kanske är det bra basträning som givit resultat, men samtidigt har jag inte tränat speciellt mycket i volym, däremot ganska frekvent 1 timme wattbike zon 2-4 och många 5 km roddmaskin verkar ha fungerat toppen. Har aldrig haft sån hög effekt relativt ansträngning förut och det innan all form av högintensiv intervallträning som jag inte gjort ett enda pass av än under höst / vinter. Bra utgångsläge innan jag börjar med lite intervaller. Kanske i form av Zwift, lite fartlek, några intervaller och kanske några race? Just nu är cykelträning väldigt kul och ser stort fram mot säsongen i vår nya klubb Cellexir Cycling.

50 testcyklister sökes

Vi gör en stor forskningsstudie i samarbete med Aktivitus testcenter och söker 50 cyklister. Vill du vara med eller känner någon som vill?

Cellexir Endurance intresseanmälan

I och med framgångarna med Cellexir One så har vi både resurser och inspiration för att fundera på nästa produkt i vår portfolio.

Under ledning av Mikael Mattsson (PhD i fysiologi vid KI & Stanford) har vi under en period jobbat fram och testat en ny produkt, Cellexir Endurance. Ingredienserna som används har forskningsbevisad positiv effekt på långa arbetssituationer, dvs från ca en timme och uppåt. Vi har även lagt till ingredienser som använts traditionellt av befolkningar på olika platser i världen under många hundra år.

https://www.instagram.com/p/BrLPSczh2nE/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=167qvegn44iw9

Innan vi släpper produkten vill vi vara säkra på att den fungerar, och därför rekryterar vi nu 50 testpersoner för en dubbelblindad cross-over studie (dvs försökspersonerna genomför samma test två gånger, ena gången med Cellexir Endurance och andra gången med placebo, och varken försökspersonen eller testledarna vet vilken gång som är med produkten).

Testet kommer att vara 40 minuter time trials på Monark LC2 ergometercykel med wattmätare, dvs "kör så hårt du kan i 40 min".

Mer utförlig information, inklusive detaljer kring standardisering av träning och kost inför och mellan testarna, får du som testdeltagare innan testet börjar.

Testerna kommer att genomföras på Aktivitus testcenter (Frösundaviks allé, Solna) under andra halvan av februari.

Är du intresserad att vara med i detta test så är du välkommen att skicka in din ansökan. Det som krävs är att du:

Är minst 18 år.

Är van cyklist, tränar minst 3 gånger/vecka, och genomför någon/några time trails eller tävlingar per år (men prestationsnivå spelar ingen roll).

Kan komma till norra Stockholm för att genomföra testerna på två olika dagar (med minst en vilodag emellan).

Skicka din ansökan till: endurance@cellexir.se

I mailet vill vi ha följande information:

Namn, ålder, telefonnummer, mailadress

Fysisk nivå, t.ex. FTP, Antal timmar per år, tid på Vätterrundan/Cykelvasan, vinterträning etc.

Information om tillgänglighet, dvs. "kan genomföra tester på förmiddagar", "när som helst på tisdagar och torsdagar", "endast helger", eller liknande.

Testteamet under ledning av Mikael Mattsson och Johan Hasselmark kommer sedan välja ut de personerna som får delta i testet med syfte att få en så stor spridning på de fysiska profilerna som möjligt.

Som tack för din medverkan i testerna kommer du att vara bland de första som får ta del av resultaten, och du kommer även att få ett paket med 10 doser Cellexir Endurance samt ett presentkort från Aktivitus på 500 kr.

Varmt välkommen med din anmälan.

https://cellexir.se/pages/why-cellexir

Hårdkörning på Wattbike

Första insatsen upp mot max på Wattbiken på hela innesäsongen blev det idag. Igår blev det första utepasset längre än pendlingen ca 40 min med 2.45 lugn distans. Är ingen större fan av att hålla på länge på vintern men skönt efteråt. Nej på vintern trivs jag bättre i min varma sköna Vinterstudio. Idag 20 min uppvärmning som kändes så bra att jag bestämde mig spontant för att ta första riktigt hårda tjugan för innesäsongen. Har bara "myst" under ett par månader på intensistet en bra bit från max och smärtnivåer. Tänker att den tiden kommer och en med en ännu starkare aerob bas blir summan bättre när jag lägger på anaeroba inslag med väldigt hård intensitet. Har också haft en stabil ökning även bara med zon 2-4 i kapacitet och vet att just den intensiteten  funkar bra för mig.

Men nu är det snart dags att köra igång ett intervallblock. Börjar nog ett 14 dagars program VO2 max booster om en vecka eller så. Men började idag med en 20:a nära max. Tänkte hålla 320 w men kändes så pass bra så det blev fort 330 som mål utan att gå helt in i väggen. Pulsen höll sig låg första 10 och även sista halvan gick det bra dock nu med stigande puls och slutade med 158 som toppnotering (91%) kändes lite jobbigare däremot än vad snittpulsen 149 (86%) kan ge sken av. Kraften blev 334 w 4.57 w / kg. Toppennöjd med det, speciellt med avsaknad av de stenhårda passen och blir ett bra riktmärke att testa mot efter 14 dagars VO2 träning.

Följde åter upp med en 5 k Concept 2 rodd på det men naturligt efter hård cykling så inte samma all in utan ett distanstempo precis under 20 min. Vansinnigt skön känsla efter det och ett långt bubbelbad med ett stort glas hembryggd Kombucha smaksatt med ingefära. Mycket gott & nyttigt https://kurera.se/darfor-ska-du-dricka-kombucha/

2 nya laddningar snart klara. Kolla hur scobysvampen växer i toppen.

Ute och inne cykel, rodd & vit månad

No more innekatt. Igår och idag tog jag cykeln till stan för första gången sedan innan jul. Efter ett par veckor helt utan utecykel (har bara hänt i samband med några längre sjukhusvistelser sedan jag började cykla) var det väldigt skönt att komma ut på vägen igen även om väder och underlag hade lite att önska. Bra halt stundtals men idag var det lite lågt stående solterapi rakt i ansiktet hela långa Sveavägen in, mycket skönt. Inte blev det sämre av den här grymma spellistan jag gjorde till en återträff med gamla kompisar från skoltiden och uppväxten i Västervik förra året. Spotify Growing up in the 80:s V vik Enjoy! 71 låtar 5 h 34 minuter av den musik jag älskade i tonåren (och fortfarande gör). Det var bättre förr stämmer långt ifrån alltid men när det gäller musiken då vete fan..

Igår direkt på en halvhård hempendling i kraftig motvind var jag skönt uppvärmd så följde upp hemma i varma sköna Vinterstudion med en 20:a Wattbike på 300 w som kändes bra och ganska lätt. Efter det en 5 k rodd Concept 2 på 19.34 som tog en del mot slutet utan att gå all in men den sammanlagda insatsen under dagen började väl ta ut sin rätt. Rodde förra veckan på 18.35 med lite reserv kvar så kanske 15-20 sekunder att kunna putsa en toppendag. Förra året gjorde jag 18.34 i en maxning vilket under 2018 gav 8 plats på onlinerankingen H 50 LW <75 kg

C2 online rankings .

Vore häftigt att klara sub 18 men varje sekund är väldigt hård att ta. De här Concept 2 maskinerna finns ju nästan på alla gym. Sätt er ner på en och och testa någon sträcka. Roddmaskin brukar ofta beskrivas som den bästa allsidiga enskilda övning du kan träna. Galet bra träning men precis lika galet tungt i hela kroppen när man börjar bli trött och kroppen skriker om nåd full med mjölksyra. Jag testade inomhusrodd på tävling inomhus SM på Lidingö förra våren efter att haft maskinen i 5 veckor och ställde upp i en masters / veteranklass med hcp start beroende på ålder kön och vikt. I inomhusrodd är det en stor fördel att väga mycket och en 100 kilos kille krossar en lättviktare som mig på 74 kg. Konkurrensen var väl inte mördande direkt men vi var 8 som rodde i mastersklass. Jag undrar om jag någonsin tagit ut mig så mycket. Överladdad och full med adrenalin gick jag ut i självmordstempo på 1.35/500 m. Det höll i drygt 600 m nära rekordfart för min ålder / vikt. De sista 300 meterna slog bromsen till BIG TIME. Hela kroppen skrek SLUTA och bad för sitt liv full med mjölksyra. Det är den största smärta och längsta minut jag har upplevt i mitt liv. Trodde aldrig jag skulle nå mållinjen, men till slut var jag där helt utpumpad, och lika förvånad och glad vinnare av loppet med 9 sekunder och tiden 3.17. Kul sport det här, vad hette den sa du:-).



Tiden förra året på 1 km ger 8 plats även på 1 km på online ranking så kanske är det rodd jag borde satsa på? Jag är ju fortfarande nybörjare på inomhusrodd men har nog ett bra startläge efter all cykelträning senaste 7-8 åren som givit bra ben och syreupptag. Skulle man träna ordentligt styrka, teknik osv borde ganska stora förbättringar kunna ske. Men all in all så är cykel mycket roligare så det får nog bli bra komplementsträning i första hand.


Sedan i söndags har jag också börjat min årliga vita månad. Har blivit en skön rutin nu sedan några år och känns passande efter en lång december där det ibland känns som det mesta man gör är i ackompanjemang av något glas i handen. Jag är ingen stordrinkare men jag gillar alkohol, har alltid trivts i dess sällskap och mått betydligt mer bra av det än vice versa. I alla fall i måttliga mängder typ ett par glas vin och en öl under en kväll. De gånger jag dricker mer blir nästa dag lidande och det gillar jag verkligen inte. Mycket alkohol är heller inte så kompatibelt med träning och att försöka bli så bra som jag kan bli i cykling. Men det gäller att se upp. Alkohol är en sjukt lömsk drog och rätt var det är glider folk in i vanedrickande och för stor konsumtion som är svår att bryta. Jag har ju min träning och prestationsmål som motvikt i andra vågskålen och en årlig vit månad så här är också en bra reality check. Perfekt mental känsla nu att under januari bygga upp kropp och psyke inför året som kommer med hälsosam mat, träning och leverne. Kör hårt!

Mitt cykelår 2018 del 2 & nystartad klubb 2019

Igår skrev jag om ett helt misslyckat Masters SM och två tuffa linjelopp mot ungdomarna i elitklass som gick bra. Idag blir det sammanfattning av resten av cykelåret 2018. Efter en bra vinterträning mestadels hemma i sköna Vinterstudion men även en hel del pendling samt några längre utepass med cx så var jag i ganska bra form när vi åkte till Mallorca med CRT första veckan i april. Det var dock riktigt nära att jag inte fick nyttja den alls och inget annat i jordelivet heller för redan första dagen vi anlände var jag SÅ nära att ramla utför ett stup på 10-15 meter med cykeln. Jag och Niclas Näslund cyklade uppför serpentinerna i fina backen Col de Sa Batalla. Bara några km från olycksplatsen där jag bröt 11 ben och punkterade lungan uppe i bergen på Mallorca 312 2016 när jag var där senast. Det kommer en turistbuss i en av serpentinkurvorna på väg nerför och vi får stanna helt vid högersidan av vägen. Jag fastnar i Niclas bakhjul lite när jag från stillastående ska klicka ur pedalen och tappar balansen ut til höger. Där är en liten mur på en halvmeter sedan fritt fall 10-15 m ner. Jag ramlar ut över kanten med halva kroppen innan jag i sista stund lyckas hitta balans och kan bända mig tillbaka upp på vägen. Välkommen tillbaka till Mallorca liksom.. Sen gick resten av resan och all cykling bra som tur var men jag får medge att det inte var sådär väldigt kul att köra utför efter den här händelsen. Man såg risker och faror överallt. Grymt kul och bra träningsvecka ändå sammantaget med killarna i laget och när vi tog ett KOM från Niki Terpstra så kanske det gav sånt eko hem ända till dopingpolisen för när jag och Näslund och tre till som åkte hem en dag tidigare till Sverige så möttes vi av en ditsänd dopingkontroll som vänligt men bestämt sökte upp oss när vi skulle hämta cyklarna vid specialbagaget och meddelade att nu var det dags för dopingkontroll. En smått surrealistisk upplevelse och jag fick ringa till Kajsa som snällt hade kommit för att hämta mig att det här tar nog en stund till eftersom jag nyss hade varit på toaletten fick jag dricka en 14-15 glas vatten innan jag 40 minuter senare kunde kissa för påfyllning i precis såna flaskor med glaslock som manipulerades av ryssarna i filmen Ikaros om ni sett den. Så här i efterhand var det ju väldigt bra att vi blev dopingtestade. Nu är jag en av ytterst få cyklister i Sverige som blivit det senaste året och kanske slipper någon därute då fundera på om det bara är Champagne & Cellexir i min diet, vad vet jag?

 

CRT Mallorca


Livet på en pinne först stenhård körning upp till klostret i Randa följt av en välförtjänt kall i solen



Med Tobbe i närheten av Puig Mayor


Men Björn Drakenward efter en maxning uppför Sa Calobra



Ursäkta vad hette han sa du Terpstra?

Hemma sedan fortsatte förberedelserna för snabbcykling runt Vättern för 6 gången. Nu var det ett stort gäng främst bestående av elitmotionärer från Stockholmstrakten som samlats i Stockholm Allied Powers och skulle försöka cykla under 7 h. Jag har klarat det två gånger 2014 och 2017 så för mig var det inte prio med just tiden men det ger väldigt bra och kul träning att cykla fort ihop i grupp. Vi hade ett gäng bra träningar och framförallt genrepet med Skandisloppet dryga 16 mil runt Uppsala var magiskt bra i underbart väder och en fantastiskt fin kedja som fungerande närmast friktionsfritt för en tid klart under 4 timmar med 42.7 i snittfart och vi började se sub 7 som möjligt. De sista 4 milen i sol och medvind södergående tillbaka till Uppsala var bland det härligaste jag upplevt vi bara susade fram över 50 närmast helt utan ansträngning. Klungcykling när den är som bäst.

 

Ett mycket glatt Allied Powers gäng firar i solen fter Skandisloppet

 

 

När det sen var dags för Vätternrundan så tycker jag sammantaget att även den gick bra för laget men vi orkade inte riktigt sista 5-7 milen och fick gå ned på ett led och kom till slut in på 7.03 men vi gjorde efter materialet och förutsättningarna allt vad vi kunde. För mig personligen var det ännu en toppendag runt sjön. Jag har hittills under 6 lopp stått över en enda förning i rotation och alltid haft en grym sista timme. Det känns nästan som jag är gjord för att cykla snabbt runt Vättern. Tre dagar senare var jag som jag skrev igår tillbaka på jorden och INTE gjord för att cykla partempo, snyftL

Hemma sedan efter SM fortsatte jag att träna på ganska bra. Jag lyckades med ett personligt drömmål jag haft under många år. Att cykla själv 10 mil med racercykel med start och mål på samma plats med 40 kmh i snittfart på 2.30. Jag startade som så ofta förr på Almungevägen och cyklade 5 mil norrut till Knutby vänder och cyklar tillbaka. Jag var verkligen på gränsen sista milen hem och trodde inte jag skulle klara det men när jag märkte att jag var så nära så grävde jag djupt som sällan förr med 40 prick i snitt. Jag missade dock 2.30 med 5 sekunder så gör om gör rätt:J En grym känsla och efter allt jag varit med om i skadeväg trodde jag nog inte att jag skulle kunna cykla snabbare än någonsin som 51 åring. Its never too late!

 

 

 

 

Sedan fortsatte formen att hålla i sig och även förbättras jag slog nästan alla mina tidigare bästa noteringar på tempobanorna runt Stockholm. I tävlingsväg förutom ett gäng SMACK tempo och andra lokala race var jag däremot lite mer sparsam med tävlandet. Men när formen var så god så tog jag ett sent beslut att ställa upp i NM Masters som gick några mil söder om Oslo. Jag åkte dit med min klubbkompis Stefan Kuhl och vi hade några härliga dagar. Stefan tog ett grymt stark silver på tempo H55 på lördagen och det så fantastiskt kul att få se honom komma in mot mål på en sån toppentid skrika heja och fira. Det satte sedan tonen för morgondagen och söndagens linjelopp för oss båda. Vi skämtade. Gör om gör rätt! Inga mer silver nu är det dubbla guld som gäller imorgon sa vi och skrattade innan vi släckte lampan. Stefan drömde gulddrömmar och han gjorde som vi sa han tog linjeguldet i sitt livs form efter en lång utbrytning på 3-4 man avgjorde han säkert i spurten. Så fantastiskt och när vi kramades efter målgång skrek vi båda GÖR OM GÖR RÄTT! Och skrattade lyckliga.

 Nu var det min tur. Jag hade en sen start och hade byggt upp en stor beslutsamhet att göra allt för att ta med en medalj till hem i bilen och helst guld förstås. En väldigt tuff bana och dito konkurrens med ett 50 tal cyklister och en massa starka svenskar danskar och framförallt norrmän. Jag visste att min form var bra och började attackera redan varv 1 av tre väldigt hårda 3,5 mils varv. Jag kom loss med en dansk men han vek ner sig efter några km. Jag fortsatte en stund solo. Fortsatte en stund till och en till och helt plötsligt hade jag cyklat nästan 3 mil solo runt 45 sekunder för klungan i 40 fart. Kan tyckas lite av ett självmordsdrag men jag gick inte helt stum och hade hoppats att några starka skulle kunna brygga upp till mig och gemensamt kunde vi ta det hem därifrån. Precis det händer och vi blir till slut 5 man som efter ett stenhårt lopp och kämpande kommer in mot upploppet. Jag är trött nu men fast besluten att vara först in i sista kurvan. Går på max lite tidigare än jag först planerat men upploppet är så pass kort så hoppas det kan hålla. Med 75 meter kvar känner jag den hemska känslan att någon är på mitt hjul bakom och jag börjar brinna upp. Slaget är förlorat en urstark dansk går om tappar även en lika stark norrman sista biten och kommer in trea, brons. Hel… jag är så fruktansvärt besviken och ledsen efter mållinjen. Det var ju mitt lopp. Jag hade kämpat så oerhört hårt och hade kanske gjort mitt fysiskt bästa lopp någonsin och så får det inte lyckas fullt ut. Samtidigt efter en liten stund det är så otroligt små marginaler och de andra killarna var verkligen starka. Jag gick lite för tidigt men det hade kanske inte räckt ändå. Norrmannen som tog silver är känd superspurtare som varit landets mountainbike legend i massor med år och slagit världsproffs som Kristoff och Sven Erik Byström i spurter. Stefan gratulerade och tröstade i bilen hem och efter några timmar så kändes det ändå rätt ok med tre medaljer i bilen hem.

En lycklig Stefan i mål efter linjeguldet med Tommy Flognfeldt

 

Incykling med Stefan och Roger Claesson Östersund som vann tempot H 50 och var med i utbrytningen på linjet.

Dansken Norsken och Bellman eller om det var jag..



Många fina träningspass i det underbara sommarrvädret. Här med tempocyklarna efter livets snabbaste tempocykling när jag och Stefan Ljungberg körde söderut från Långhundra rodellen tillbaka till Vikskolan i stark medvind. Skojar du vilken känsla:-)






Slutet på säsongen var jag med på min enda deltävling i Swecup tempo på Odensalas tuffa 3 milsbana. Jag lyckades vinna ett väldigt jobbigt lopp och var förstås väldigt glad för det. I Swecup linje körde jag också bara ett lopp på hösten i säsongsavslutning i Nynäshamn med ännu några varv runt Falkenloppsbanan. Vi ställde upp med nästan hela CRT laget i H 40 denna gång för öka säkerheten för att Richard Lööw skulle ta hem linjecupen vilket han säkert gjorde. Vi fick ett kanonlopp tillsammans i ett starkt startfält där Niclas Näslund vann i 2 manna utbrytning och vi andra kom 3,4,5,6 och 8. 6 man i laget topp 8 kändes ju inte helt fel. Jag kom 6.a efter att varit efter våra superspurtare De Jager Ljungberg o Godman  i avslutet. Sedan avslutades tävlingssäsongen i Västerås med Anundsloppet där ställde vi upp med nästan hela laget i seniorklass i ett väldigt stort startfält. Fick till det toppen där nästan ända in imål men efter en lyckad utbrytning under loppet andra del tillsammans med två andra cyklister så blev jag lite övermodig i spurten och förlorade. Synd jag borde försökt avgöra några varv innan målgång då jag kände övertag men helkul ändå och klubbkompisarna Ljungberg & De Jager tog som så ofta spurten i klungan.

Seger i säsongsavslutning Swecup tempo H 50 före Stefan Lindskog Prime Cycling och Jonas Thorén Jönköping



CRT inför Falkenloppet



En glad Richard Lööw firar totalseger i linjecupen Swecup H 40



Hårdkörning i utbrytning på Andundsloppet



Det slutade med 2 plats

Nu var det bara det roliga lagtempot som CK Uni började med förra året  lagtempo på 4 man tiden tas på tredje man. Jag Näslund Godman & De Jager gjorde ett starkt lopp i mycket tufft väder med stark kantvind och skyfall på slutet cyklade vi de 62 km med 43.3 kmh fart vilket gav 3 plats i tuff elitkonkurrens, något vi var mycket nöjda med och en härlig säsongsavslutning.

En blöt, blåsig, jobbig men väldigtr lyckad säsongsavslutning på CK Uni lagtempo.

Nytt år nya utmaningar. Vad året bjuder på i tävlingsväg har jag inte satt ned foten om än. Vi åker hela laget däremot den 30 mars för en träningsvecka på Mallorca igen. Vi kommer att åka dit i helt nya lagkläder. Vi har startat en helt ny klubb tillsammans hela masters landsvägsgänget i f.d CRToch det kommer bli så roligt:-)

Voila! Let me present Cellexir Cycling!

Mitt cykelår 2018 del 1

Mitt cykelår 2018 blev bra. Det mesta ja nästan allt gick riktigt bra det var egentligen nästan bara en sak som gick snett. Tyvärr inte vilken sak som helst utan en av de viktigaste ur tävlingssynpunkt nämligen Masters SM. Vi börjar med debaclet på SM direkt. När jag kom till Båstad på måndag kväll direkt 2 dagar efter Vätternrundan så gjorde jag det med stort självförtroende. VR hade gått toppen och jag hade känt mig nästan odödligt stark sista timmen och drog tåget ofta långa stunder själv i front de 3 sista milen när gruppens krafter sinade. Nu räckte det inte till SUB 7, men det var nära med 7.03 men personligen kunde jag inte drömma om en starkare och bättre känsla hela loppet. 

 

Här en bild från Happyride i front på väg de sista 2 milen in mot Motala. De två leden är för länge sedan upplösta till ett långt led av ganska trötta cyklister.

 

Sett till tidigare år så brukar jag också hämta mig fort och känna mig i toppform redan någon dag efter VR så jag var inte så orolig för att partempot redan på tisdag skulle gå dåligt. Jag skulle cykla med landets tempokung i Masters klasserna, Niclas Näslund vi skulle köra i H 40 och jag var helt ärligt ganska inställd på att vi skulle ta guld. Jag visste att Niclas var i sitt livs form och så även jag, trodde jag i alla fall. Ack så fel jag hade. Kände redan på uppvärmningen att något är fel, minst en cylinder fattas i motorn. Niclas drog iväg och jag hade fullt sjå att bara hålla rullen i den styva kuling med mycket starka kastvindar som gjorde partempokörning mycket svår och oförlåtande, nowhere to hide helt enkelt.. Ja ja har jag tur kanske jag kommer in i det efter en stund och i värsta fall får väl Niclas dra mig till det där guldet själv han är så stark att han nog kunnat köra hem det själv bara jag kan hålla hjulet och det ska jag väl ändå klara, eller? Nehe serru det gick inte alls fy fan vad jag led. Efter 5 övermodiga startminuter när dels Niclas körde stenhårt och även jag tog några enstaka förningar, sen var det god natt bigtime. Puls på max och i den vidriga kantvindsstormen ut mot vändning kunde jag inte på när hålla hjulet ens längre. Niclas gled gång på gång iväg 5-10 meter och jag kämpade i panik bakom oförmögen att kommunicera eller skrika slå av. Jag hade årets högsta puls där innan vändning 173 slag jag har max på 172 så då fattar ni. Ingen drömsituation med över halva loppet kvar. Aldrig upplevt något liknande i smärta både fysiskt och psykiskt på en cykelsadel. Hade man mätt min mjölksyra där hade nog apparturen slagit ifrån out of scale. Då kan jag ändå komma upp över 20 mmol i mjölksyra vilket ni som har gjort mätningar är högt. Stackars Niclas i sitt livs form fick cykla på halvfart hem för att ha med mig på släp jag hade lika kunnat cykla själv för vinden gav inte mycket lä någon stans. En sorglig historia från start till mål och när vi kom i mål utanför pallen urvriden som en trasa så var jag så slut ledsen och så extremt besviken att jag bara la mig ned i gräset en lång stund. Vad hände? Hur i helv… kunde det bli så här? Ja i eftertankens kranka blekhet så är väl kanske inte en urladdning på 7 stenhårda timmar med 2 dagars vila en optimal uppladdning. Ej heller att dra iväg med 400 w första 5 minuter. Det blev en extrem overload på rött direkt som jag aldrig hämtade mig ifrån och så var det SM:et nästan över innan det började. För jag fattade ju direkt att med den knocken och misshandeln så skulle nog inte kroppen vara så väldigt mycket bättre redan dagen efter i det individuella tempoloppet. Det gick iofs klart bättre men i hård konkurrens och tight bakom suveränen Roger Claesson som vann komfortabelt igen så räckte det "bara" till 8 plats. Platt fall på första 2 SM dagarna. Niclas däremot han fick sin sköna revansch och krossade allt och alla samtliga klasser inkluderade och körde i över 47 snitt 3 hårda mil i kraftig vind. Wetterhall som hjälpt Niclas med träning sa att det loppet hade kunnat ge medalj i elitklass som körde några timmar efter. Vi kallar honom Slaktaren och det kan jag lova att det smeknamnet gjorde han sig värdig till i sin behandling av mig på partempot:-)
 

På startlinjen för partempo inom 15 minuter kommer jag lida och bara önska att få försvinna bort från smärtan.

 

Ok nya tag på linjeloppet imorgon då tänkte jag. Då ska jag ta min revansch på den stenhårda linjebanan upp på Hallandsåsen upp och ner 7 varv eller vad det var där ska jag sälja mig dyrt. Men stjärnorna stod fel över Båstad den helgen för mig. Vädergudarna också emot och när det började regna 30 min innan start tappade jag all tävlingslust. Efter mina svåra olyckor är jag helt klart obekväm att köra utför i hög fart på regniga vägar och jag har även lovat min familj att inte tävla i högriskväder eller banor och nu var det helt klart på gränsen både med banan och vädret. Jag velade som tusan innan start. Jag skiter i det, nej jag startar, nej jag skiter i det varför ska jag hålla på när det inte känns rätt? Nej sa tävlingsdjävulen du är ju här nu börja i alla fall och kliv av om det blir fel känsla. Ok jag startade till slut i regnet och i den första tokbranta sitgningen runt 12% uppför Tarravägen upp  på Hallandsåsen första varvet blev jag trött men det blev nog alla andra också. Väl däruppe så tilltog regn och blåst rejält, kallt var det också och där försvann min tävlingslust helt. Nej cykel ska vara kul och nu var det allt annat. Jag slog av och rullade resignerat in mot mål och bröt tillsammans med starke Jonas Thoren Jönköping som gjort samma analys. Masters SM ett bottennapp från start till mål. Men det är såna här saker man behöver ibland både för att utvecklas och lära sig saker samt inte minst för att uppskatta framgångar när de kommer. Hur kul vore det om livet vore en fest hela tiden? Ibland måste det ju vara en dans på rosor ocksåJ

Om SM var det dåliga så var resten av säsongen just så en dans på rosor. Inga skador, vurpor eller sjukdomar på hela året med en frisk stark nyfiken kropp och själ som vägrar inse att den är 51 ja nu 52 och vill bli bättre och fortfarande lära sig saker. Jag hade fått dispens av förbundskaptenen Lucas Persson för cykellandslaget att tävla i elitklass trots+ 50 då man annars inte får tävla i elitklass. En något onödig och otidsenlig regel kan tyckas men det är så det är och jag hade planerat som ett av säsongen huvudmål att kunna konkurrera ganska högt upp i fältet på 2 lopp. Falkenloppet i Nynsähamn samt Nationaldagsloppet i norrort Stockholm på mina hemma vägar runt Markim. Större delen av svenska eliten var på plats under dessa tävlingar som ingår i den sk Stockholmshelgen med 4 tävlingar och jag visste att banorna passar mig och ju längre och tuffare lopp desto bättre.

Jag och teammate Stefan Ljungberg framme på parkeringen innan Falkenloppet.

Falkenloppet RR gick först den 3 juni och jag var i väldigt bra form inför loppet. Jag gör ett väldigt bra lopp och är aktiv i försök att skapa något några gånger på andra hälften av loppet men det går ihop mot slutet till en spurt. Är rejält på hugget där men kommer fel gång på gång i trängseln så det slutar med en besvikelse och 21 plats. Men ändå jag är på bättre tredjedelen i resultatlistan i ett snabbt lopp med 43,6 i snittfart över 13 mil och jag kände verkligen att jag kunde konkurrera och bara tre dagar senare var det dags för mitt huvudmål kanske under hela säsongen Nationaldagsloppet 90 av landets bästa cyklister för 15,5 mil och 5 varv runt min "hemmabana" Markimvarvet där jag tränar så ofta och alltid lyckats bra tidigare i de race som ofta körs på banan. Den här gången skulle jag bara lyckas, det fanns inget annat i min sinnevärld. Det blev ett lopp med kast mellan hopp och förtvivlan. Jag körde bra men ganska oekonomiskt och var nära att sumpa bort loppet helt efter hårdkörning på varv 3 o 4 men lyckades vara med i en mindre grupp runt 15 cyklister några minuter bakom en stark utbrytning på bara några killar med Richard Larsen och Leo Kaftanski som snyggt och starkt höll undan hem. Tyvärr slog vår grupp av helt sista varvet så stora gruppen bakom anslöt igen och jag tappade lite sugen där att fightas om tätplatser men gjorde ett halvhjärtat försök och kom in på 13 plats totalt. Nationaldagsloppet RR Inte alls dåligt men inte där jag ville vara.


Med Hulken efter loppet får en tröstpuss av min lagkamrat Stefan Ljungberg som gjorde ett kanonlopp och kom 6.a på Nationaldagsloppet.

Sammantaget ändå en bra start på säsongen och nu skulle det snart bli Vätternrundan SM och många andra tävlingar men det här börjar bli långt så jag tror jag delar upp resten i ett kommande avsnitt.



Kör hårt!