torsdag 24 mars 2016

Bästa känslan på länge - snabbdistans 10 mil

Cyklade en gammal favorit i repris idag. 5 mil ut mot Fresta-Vallentuna- gamla Norrtäljevägen och sen hem igen. Kom ut i det fina vädret strax efter 13 

då Vera och jag kommit hem efter några timmar på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Som om det inte räckte att förlora kaninen Mimmi häromdagen så ramlade Vera ner från staketet förra veckan när hon gick balansgång och bröt ett finger. Kontroll idag och det läker fint, gips 2 veckor till, sen upp på staketet igen..


Kände relativt omgående en pigg förnimmelse i benen. Säkert hjälpte solen till också. Hade ingen fast plan utom att inte gå hårt i zon 4 och 5 men fick feeling av vårvibbarna och första passet med racer hemma för året. Det gick ganska fort ut till vändning med 37 snitt i lätt medvind. Höll pulsen i zon 3 med 132 snitt över hela rundan och kunde ändå hålla hygglig fart hela vägen hem för 35 snitt utan att tappa kraft eller ork.


Kanonfint besked och mer kraft till mindre ansträngning än någon dag på lägret förra veckan i Manilva. Var inte helt nöjd med performance där och hade trott på lite mer krut i benen. Men det blir kanske ett steg upp i trappan nu istället? 

Tränade på att cykla med högre kadens idag och snittade 88.3 4-5 varv mer än jag brukar. Jag har hela min korta cykelkarriär trampat tugnt och ofta fått höra det. Trodde jag ökat kadensen lite men på lägret tyckte alla inklusive coach Bäckstedt att så där kan man inte cykla om man ska ha nåt kvar i benen mot slutet av loppen. Jag vet inte, killarna har ju lite erfarenhet och kunskap om sånt här så det är väl bara att försöka spinna lite mer som en duracellkanin. Har i o f s nästan aldrig känt benen som en begränsningsfaktor och relativt många andra så håller min styrkekurva bättre ju längre loppen är. Men jag kanske kan öka några varv i kadens, spara benen lite mer och tjäna en del marginal gains. Vi provar så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar