Körde igång den första intervallen efter 1 timme i nerförsbacken några minuter innan Sigtuna. Hög fart och bra tryck, 3 minuter går väl rätt fort? Ja i alla fall första intervallen som tog slut redan efter 2 min. Kom i hög fart och ser en cyklist vinka i vägkanten till mig. Tänker först, "a men hallå" jag kör intervall och har 1 minut kvar, sorry kan inte stanna nu. Men hinner tänka om, klart jag stannar hur skulle det kännas att själv stå där på vägen i behov av hjälp och så svischar en gubbe förbi som leker idrottsman?
Skön snubbe, ca 30 år superretro med kortbrallor, vintagetröja, gammal snygg stålracer från 80 talet och dito cykelkeps. Har inte cyklat så länge sa han och efter punkteringen får jag inte på hjulet igen. Nu hade du otur tänkte jag först utan att säga något. Jag må cykla fort ibland men jag har tummen mitt i hand och är inte mycket till hjälp vid haverier och annat mek. Istället sa jag ok, försöte se rutinerad ut, jag ska hjälpa dig. Det tog sin tid, däcket var jäkligt svårflirtat men till slut fick jag dit det. Killen sken ikapp med solen på bron där vi stod strax innan Sigtuna. Jag sa hej och lycka till och nöjd över att kunna hjälpa till la jag på 2 minuter spurt in till Sigtuna som kompensation för den avbrutna intervallen.
Jobbade sen på i intervallerna så mycket jag förmådde med 6 min lugnt emellan. Efter 10 mil i förrgår och 8 igår var det inte hundra i ben och tufft att komma upp i puls men inte så tokigt ändå.
Grym känsla efter sista intervallen och nu bara sista knappa milen fincykling i solen ut till Smidö och hela storfamiljen 11 pers som väntar med påsklunchen på bordet.
Glad påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar