Nej nu skiter jag i det här och tar taxi

Ett av mitt korta cykellivs sceniskt vackraste rundor. En bergsdistanstur på dryga 18 mil för SCK elitlag i makalöst vacker natur upp och ner för berg i Andalusien. Jag själv däremot vek ner mig efter dryga 13 mil när vi kört fel för andra gången och dagens tänkta 16 mil nu skulle bli 18 istället. Efter nära 5 timmars lidande och 3150 höjdmeter med helkass känsla gick min gräns där i en by när vi dividerade om vilken väg som skulle ta oss hem. Hade vi inte kört fel hade jag slitit mig med hem, men 5 mil till? No way, min räddning blev följebilen som jag kunde packa in cykeln i och åka med hem. Annars hade jag satt mig på en bar druckit 3 snabba öl och beställt en taxi hem. Fy fan för cykling, vilken jävla skitsport det är när man är klen.

Har nöjd tagit beslutet att bryta

Cykeln i bilen, kör hem mig.

Till den här, såja nu känns det lite bättre

Vet inte vad som hände idag men det fanns liksom ingen kraft. Redan efter en knapp timme, mestadels uppåt som också gick rätt hårt men ändå kändes någorlunda var vi framme vid dagens tuffadte stigning Gaucin backen på dryga 6,6 km med 7.4% lutning. Jag bestämde mig för att satsa fullt i klättringen och se vilken nivå jag hade och vad det skulle räcka till på Strava.

Började i hyggligt hårt tempo och vi var ett gäng i 15 mannagruppen i fronten utan att någon gick stenhårt. Så kom Staffan Arvidsson och Nils Penton båda två av Sveriges vassaste cyklister, dessutom lätta i kroppen och svårt snabba uppför. De brände förbi i hög fart och jag efter i vad som sen skulle visa sig bli ett ödesdigert misstag. Jag kom ifatt och tog Pentons hjul, det gick fort wattmätaren visade 400 w och jag kom snabbt upp nära maxpuls. Klättringen är bara 6 km, kom igen bit ihop nu. Jag hängde med ett par tre minuter. Staffan gjorde ett tojryck från redan hög fart, Penton lät bli vilket jag var glad för och jag försökte fortsatt hålla hans hjul. Det gick kanske ett par minuter till. Sen var det game over för mig. Släppte med 165 i puls och försökte hitta mitt tempo. Gick sådär, tappade fart hela tiden men krigade hela vägen upp mot demonerna. Vad tusan är du så här kass för Jonas? Vad håller du på med? Sluta istället. Jag led verkligen de sista 3 km upp. Peter Eggertsen och Christoffer Harnesk gick om mig med ett ryck. Jag kom ifatt dem men fick släppa direkt. Några hundra meter innan Gaucin där vi stannade kom Patrik Moren och Edvard Wendelin också ganska oberörda om. Jag tog deras hjul och pustade helt slut ut uppe i Gaucin där vi fick en skön paus för att samla ihop alla.

Med Christoffer i Gaucin

Nu räckte det inte med en Cola, en banan och en gel. Jag hade mer eller mindre gått in i väggen och nu var det 3000 höjdmeter kvar. Kul sport det här cykling. Nej fy fan jag har sällan känt mig så värdelös och klen. När vi fortsatte så var jag i svansen direkt och när killarna körde på runt 300 w började jag tappa så fort det började gå uppför igen. To cut an already long story a little bit shorter. Påföljande 9 mil blev pretty far from ok. Bryt ihop och kom igen. Trodde jag var i hygglig form, men det var som om 50 w bara saknades idag. Bättre känsla imorgon?