Kompiskampen - Falling down

Nej en så episk Falling Down som Michael Douglas gjorde jag som tur var inte ikväll. Men inte var det mycket att skriva hem om så short story om Kompiskampen mars sista dag. Jag bröt efter 4 minuter runt 350 w. Efter typ en månad av bara utecykling så kände sig kroppen och kanske än mer hjärnan inte sugen på Monark och testcykel längre. So fu.. It nu tar vi nya tag ute istället..

Klar! Vi ses i november.

Fick glädjande en nästan absurd snabb återkomst till hyggliga prestationsnivåer efter höftbrottet för ett drygt halvår sedan och klarade 275 w på Monarken redan i november i Kompiskampens första 20 minuters test. Fortsatte uppåt med 310 w i dec och 339 i januari och jag trodde då att skadan snart var ett minne blott. Men sedan dess har jag pendlat lite upp och ned både i prestationsnivå och med värk / känningar i högerbenet som inte verkar vilja släppa. Jag går som Zeb Macahan fortfarande, men som tur är inga större problem med cyklingen.

 Så det kunde varit värre som han sa Anton Glanzelius i Mitt liv som hund. " Se bara på Laika henne skickade de upp i rymden".