Ja idag var det roligt igen med cykling efter en episk lidelse häromdagen. Efter ett lite lättare 2,5 timmes pass med några fartintervaller igår så var det dags för två träningsrace a 4,5 mil styck idag, med dit och hemcykling blev det 133 km varav 9 mil blev rätt hårda och långa stunder stenhårda. Ca 15 cyklister blev uppdelade i två lag och varv 1 så var det fri taktik för respektive lag. Det blev lite virrigt där i starten, Jakob fick tekniska problem och själv hade jag knappt ordning på vilka som var i mitt lag av alla med likadana kläder. Efter en lugn start hade en grupp om 3-4 cyklister kommit iväg. Några stötte efter, jag med och det tog hårt med ansträngning på max och så blev vi 4 st varav 3 var i mitt lag. jag borde då enligt de som var i mitt lag slagit av vilket jag gjorde lite sent. Ja ja ni får ha lite överseende, inte så lätt alltid det här med taktik och strategi för en gammal oldboy som inte cyklat så länge, men man lär så länge man lever. Fort gick det där ett tag men sen när jag slog av lite blev vi en grupp om jag Luca och Marcus som hamnade i ingenmansland. Extra mycket ingenmansland eftersom vi körde fel och fick en extra loop om ca 5 km. När vi stannade i en backe och undrade om det här verkligen var rätt väg tillbaka så kom Arvidsson och Moren nere i backen. De var framför oss innan vi körde fel vilket betydde att de också kört fel, dessutom ytterligare en bit mer än oss. Vi rullade sen på i ett riktigt bra lagtempo med ca 43 fart de 2,5 milen tillbaka till målet. Wendelin och Bäckstedt var lite loss och skulle göra upp om det men då kom det ett gäng ifatt på slutet och om jag förstod rätt så swischade Nils Penton om dem precis innan mållinjen. Bra genomkörare för de flesta trots lite felnavigeringar.
Uppsamling efter första racet i Los Angeles
Vår eminente ledare och pappa David Schwieler (ja du är iofs några år yngre än mig David men du tar hand om oss som en pappa) hade innan han åkte hem idag varit ute och rekat och spraymålat banan med våra namn. Missade jag tyvärr när vi åkte förbi i backen, var för trött för att se.
Race 2 las upp att respektive lag hade en förutbestämd spurtare som skulle ledas fram hela vägen för att sluta i en fint spurttåg och där göra upp om segern. Peter Eggertsen blev spurtare i sitt lag och jag blev spurtare i vårt lag. Två starka lag och det gällde som avslutare att hänga med hela vägen runt och även försöka ta chansen att stöta ifrån andra laget vid tillfälle. Hade väsentligt bättre kropp och ben idag än tidigare i veckan så jag var inte orolig att hänga med vårt lag eftersom jag skulle få skydd hela vägen. Men det var en backe på kanske en knapp km som var rätt brant och jag vågade inte lägga ner på lilla klingan fram då min framväxel återigen börjat strula. Alltså SRAM Red jag är inte helt nöjd med stabiliteten i inställningarna och ser fram mot kommande Dura Ace DI 2. Efter lite avvaktande i början tog det bra fart och Magnus Bäckstedt som var i mitt lag sa kom ner lite och lägg dig på mitt hjul så tar jag ett ryck och en långförning. Häftig känsla att lägga sig i lä bakom denna legend och Paris Roubaix vinnare. Fort gick det också och bra vindskydd får man bakom STORA Magnus så det var en fin rulle att hålla. men andra laget var snabbt på sin vakt och täckte snabbt vårt försök. Det gick sen på rätt bra till backen efter byn Los Angeles (ja jag tror den heter så). I backen körde andra laget på och de fick lucka till mig /oss. Jag hade storklingan och tappade kadensmomentum i branten och fick verkligen bryta mig upp under HÖG puls. Vi hade ändå ett så starkt tempolag med 5-6 duktigt åkstarka så vi fick ingen panik och väl över toppen hade de kanske ett 15 tal sekunder och hej vad det gick nu. De sista 2 milen hem var snittet 46 kmh. Bäckstedt, Arvidsson, Harnesk, Mazzurana och Moren gjorde ett grymt jobb och jag låg med bakom och njöt av farten. Det tog ändå säkert en mil innan vi kom ifatt andra laget som med bara Freddy Johansson och Edvard Wendelin med Peter Eggertsen på hjul gjorde ettt hästjobb. Väl ifatt var det också några av deras killar som legat precis bakom mig utan att jag lagt märke till det. Så vårt övertag var nu utjämnat. Sen blev det lite tjuv och rackarspel om positionerna på vägen sista milen in mot mål. Vi försökte några gånger med två mannaryck där jag låg på hjul, men det täcktes. Nu började de flesta gå på rött inklusive jag och när vi trodde vi hade kort kvar till målet så gjorde Christoffer Harnesk och Luca Mazzurana en sista attack och jag efter. Men det var en bit kvar och de brände upp. Istället kom andra laget med en attack två gubbar med Eggertsen på hjul förbi i snabb fart. jag fattade att jag måste med nu annars är de borta. Jag tryckte mig efter och lyckade ansluta. Ingen drömposition med några hundra meter kvar ensam mot tre, men deras uppdrag var slutkörda med ett par hundra meter kvar var det bara jag mot Peter, han först och nu betydligt bättre odds för mig. Han slog av tempot, jag likaså och beslöt mig för att vänta innan han drog igång. När han gjorde det med kort kvar 50-75 meter gick jag ut till vänster och gav det sista jag hade och segade mig ifatt närmare och närmare utan att ta dramatiskt mycket, men det räckte precis och var ett halvt hjul före över linjen. Det var första spurten och maxkraft sedan höftbrottet i höstas och bra skönt att det funkade.
Ett riktigt kul träningspass och ett grymt lagjobb, tack för en bra dag grabbar.
Data från de sista 2 milen med 46 kmh snitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar