Ok första racet sedan jag bröt höften 24 september. Redo? Fysiskt? Bättre och bättre. Psykiskt? Vet inte säkert men tror att tävlingsmode och övervinnen rädsla kan infinna sig imorgon bitti.
04.45 står klockan på grejerna är packade och formen känns stigande. 4500 startande 07.00 i Mallorca 312. Jag siktar på 23 milaversionen och hoppas på ett bra lopp och framförallt hålla mig på hjulen. Förra året gick både bra och dåligt. Bra kom på 13 plats på 167 km loppet. Dåligt vurpade efter 12 mil och bröt nyckelbenet.
Väderprognosen talar för regn inte så kul att köra utför berg då i hög fart så kommer ta det försiktigt utför i så fall. Mycket berg i stort sett hela västsidan ska klättras norrifrån till söder med ca 3500 höjdmeter. 8 timmar eller så kan det tänkas ta så om man har en bra dag.
Lets roll! Wish me luck!
Efter ett par lite hårdare pass blev det en fin recoverytur ner till Palma idag på 13 mil totalt.
Vi hittade en liten ölfestival utanför katedralen i Palma och tog en snabb i solen innan hemcyklingen.
Rapha shop bjöd gentilt hela SCK på mackor och fika.
Fin fin dag och cykling, 13 mil mestadels lite lagom fart i en ganska väl fungerande kedja med ca 15 cyklister. Några roliga och skönt jobbiga fartpåslag och sen på slutet hårdkörning Formentor upp till utsiktsplatsen. Bra dag bra känsla.
Klungan ute på fyren vid Formentor
Johan Mölleborn o jag fick en get till bordet vid Formentor som gärna ville smaka av fikan.
Har aldrig förstått mig på folk som missar att matcha kiropraktorns kinesiotape med cykelkläder och skor:-)
Mer fika i Petra
Imorgon längre dag och mer klättring på schemat. 14 km Puig Mayor bla om jag fattat rätt.
6:e året på Mallorca och ÄNTLIGEN kom jag ut till Formentor och fyren längst uppe i nordvästra hörnet av Mallorca. Varit planerat många gånger men aldrig blivit av, och så blev det idag i kvällssolen under en kort prolog på 4 mil när vi just kommit hit till Port de Pollenca. Magiskt vackert på fin nylagd asfalt. Det mest sceniska jag cyklat. Jag hade karma med mig idag och tillhörde den hälft av oss 50 i SCK som fick cyklarna med på planet. Surt som tusan för halva gänget men grymt uppstyrt av David som snabbt fixat leverans av hyrcyklar hit imorgon bitti. Trodde knappt det var sant när min cykel kom på bandet då vi visste att ca hälften av alla cyklar inte kom med och först anländer på torsdag. "Det är min tur nu vinden har vänt."
-0.7 grader idag på inpendligen till stan. Isande kallt och med lite för tunna handskar värkte det bra i händerna när man kom in i värmen efter 40 min cykling. Nä fy tusan vad april är kass. Ger mig verkligen ingenting. Vad som däremot ger mig något är att planet med Stockholm CK:s Mallorcaresa med runt 50 träningssugna och jag gissar även lite sol och värmesugna cyklister går 10.25 imorgon. Det måste firas.
Eller som Lily Bollinger träffande uttryckt det.
Förutom en veckas bra träning tänkte jag försöka mig på revansch för nyckelbensbrottet på Mallorca 312 förra året. Mallorca 312 2015 En djävulsk färd . Efter de 5 sista milen med brutet nyckelben fick jag fel diagnos på sjukhuset där de inte såg på röntgen att nyckelbenet var av. Så med starka smärtstillande Tramadol (be careful) cyklade jag två dagar senare 20 mil till med brutet nyckelben. Då gick det riktigt illa med 6 dagar på sjukhus och kunde gått ännu värre med en massa benmärg och proteiner i blodet.
Är nu anmäld till loppet på lördag och som det känns nu satsar jag nog på den nya sträckningen 232 km med nedan bansträckning
Man kör hela bergskedjan på västsidan bort och sen tillbaka till starten i Alcudia via inlandet. Kan nog bli lite svettigt det med. Nu åker vi!
Cyklade 10 mil idag först 6.5 ut till landet på Smidö med sedvanlig omväg över Sigtuna. Min granne Lasse G hängde med första 45 k bort till Erikssund och vände sen hem och jag fortsatte söderut mot Bro och Smidö. Vi hade kört på helt ok mestadels i motvind men medvinden söderut försvann på något sätt när vi trodde vi skulle få belöningen, men fin cykling och bra känsla i kroppen. Ännu bättre i knoppen då nya Deda styret och styrstam kändes hur grymt som helst. Det som satt på Crescent Exa var i grafit 42 cm med grafit styrstam. Bra komfort men håller inte emot bra när man ställer sig upp eller sprintar. Det här i alu 2 cm smalare som jag är van vid och gillar kändes helstyvt och all kraft ner i backen. Helnöjd, stort tack Stefan Ljungberg för tipset och Sigge Cykel för ubersnabb montering igår. De satte även ner stammen längst ner och kapade av röret så nu är det en fin dropp som jag gillar.
Väl på landet väntade allmänt arbete några timmar i "vårvärmen" runt 2 grader. Jobbade oss dock varma några timmar och stora elden för allt sly värmde ju också fint. Märkte dock tydligt på elden att vinden vände på eftermiddagen och att motvind väntade på hemvägen. Kanon och skönt också att det fortfarande var någon plusgrad..
Sen började det störtregna och avvaktade hemcyklingen lite med kafe och bulle. Som tur var slutade det efter en timme och gav mig sen iväg hem, men tog då kortaste vägen över Kungsängen och Stäket för 3.5 mil. Så sinnessjukt kallt 0.4 grader visade min nya Garmin 520 ett tag innan en värmefront tog upp den till 1.5 grader den 23 april 2016. Vad hände med Global Warming? Snälla kom tillbaka. Nu höll jag mig ändå lagom varm i våra helperfekta bioracer tempest kläder. Vattentäta, andas bra och lite flossade och spoton mellan nollgradigt och + 12 alltså för det mesta i Sverige Stockholm med en årsmedeltemperatur som ettt kylskåp 8 grader. Vilken tur att jag ska till Mallorca på cykelläger med SCK en vecka på tisdag.
Trampade på mitt hårdaste solopass på länge i längtan efter en varm bubbelpool och höll hög fart i den kalla motvinden utan att gå på rött och t om med KOM på slutet och 35.4 snitt över 3.5 mil. Fin fin form känns närmare och närmare.
Ja inledningsraden från fantastiska Lets Go Crazy kan väl inte sammanfatta livet bättre. Vi som är kvar samlar oss och går vidare. Tack för all fantastisk musik du gav oss. Jag var tonåring när Controversy och 1999 kom i början av 80 talet snabbt uppföljd av Purple Rain 84. Kommer ihåg hur jag lyckades få en inspelning av Purlple Rain live turnen på kasett och lyssnade om och om igen. 15 minuters versionen av Purple Rain är oöverträffad. Såg honom några gånger i Stockholm på slutet av 80 talet Sign Of The Times turnen och någon annan gång. Magiskt. Han var mer kung än prins. R I P Prince.
"Dearly beloved .. Lets go crazy från originalturnen Purple Rain
Idag kom mitt nya Infocrank vevparti med effektmätning med posten. Ska bli kul att testa när det är på plats på tempocykeln. Coach Magnus Bäckstedt jobbar med Verve Infocrank och försäkrade att det är state of the art när vi var på träningsläger i Spanien för en månad sedan. Så som den exceptionellt köpbenägna konsument jag är så beställde jag naturligtvis ett. Tack för hjälpen Magnus.
Har aldrig mätt wattsiffror på tempocykeln och ser fram mot att se sanningen i vitögat och sen börja jobba därifrån.
Vevparti med 53/39 klingor
Här en utförlig teknisk beskrivning och recension från Cyclingtips
Den fina Kom Ge Mig Kärlek av Ted & Kenneth Gärdestad passade fint idag som tema till KOM cykling i solen (om än sval sådan) och längtan till värme och sommar. Ovan stämningsfullt framförd av Helene Sjöholm och Solala i hennes kök.
Tog en extrasväng i båda riktningarna till stan idag. Blåsigt och bara 3-4 grader men skönt ändå och härligt vackert med sol jag verkligen längat efter nu sista veckan (kanske inte helt ensam om det). Cyklade Skålhamravägen i motvind norrut först i lugn och skön takt. Vände tillbaka söderut med fin medvind mot stan. Gjorde sen tre maxintervaller först Frestabacken på årsbästa vilket tog hårt.
10 min senare backen uppför Strandvägen vid Edsviken. Cyklar den varje dag jag pendlar och har cyklat den många hundra gånger men aldrig på max förut. Det gjorde jag idag, en sekund för sakta för KOM. Bröt mig uop för backen med lite för tung växel men kroppen svarade bra med hyggligt snabb återhämtning.
En sista kraftansträngning på några minuter upp från Järva Krog till Haga Norra med sikte på att återta KOM:et som min H 50 kompis Stefan Kuhl respektlöst:-) tog från mig förra veckan. Så kan vi inte ha det.. och med bra hjälp av vinden så fick jag tillbaka det med 4 sekunder.
På köpet utan att trampa hårt för det blev det ett KOM till i medvinden Haga Parken - Norrtull.
2-1 i KOM idag, min klubbkompis Jonas Brögger tog ett ifrån mig också Gudbyvägen-265. Inte lätt att hålla KOM "saldot" på Stockholmsvägarna när det blåser. Klart bra trend i kroppen sista veckan. Starkare och starkare friskare och friskare. Imorgon kiropraktorbesök igen. Verkar ta tid att få höftböjarmuskeln att hålla sig aktiverad och i funktion men hoppas det "fäster" nu bättre och bättre.
Det är inte ofta jag tar personligt rekord på de vanligaste träningsvägarna i norrort nära hem. Men det gjorde jag glädjande idag på hela Skålhamravägen en mil norrut. En väg som jag cyklat mer än de flesta sista 5 åren.
Skålhamravägen är en riktig pärla och det är svårt att förstå hur så mycket "långt ut på landet" kan ligga så centralt och nära Sollentuna,Täby, Upplands Väsby och Vallentuna. Fantastisk fin och lantlig miljö förbi några gårdar här och där och fina Täby GK.
Skålhamravägen den 7 februari i år (bättre väder då än nu)
Riktigt kuperat och en hel del böljande och delvis blinda kurvor så det gäller att alltid ta det lite försiktigt. Även om det är få bilar man möter på vägen så dyker de upp ibland och alltid förstås då i en blind kurva. Om jag inte minns fel så körde en känd musikartist nästan ihjäl en cyklist här i en olycka för några år sedan. Läskigt. Dock superkul väg att cykla men kanske inte helt på max. Speciellt inte om det är blött och regnigt som det var idag med 7 grader. Men 7 grader på vägen hem idag från stan var ju hela 3 mer än de 4 som var i morse på inpendlingen. Men då var det sol som värmde lite åtminstone första 10 min. Gungor och karuseller, man får vara glad för det lilla som cyklist i Sverige i april.
Fick i alla fall feeling i ruggvädret och började hårdkörningen redan ner för Frestabacken och gick stenhårt i medvinden upp till rondellen en sträcka jag cyklat hundratals gånger men bara 5 sekunder fortare än idag.
Gasade sen hela Skålhamravägen norrut och ökade till max (förutom utför och i kurvorna där jag kör försiktigt) med ca halva kvar. Tog stenhårt då medvinden byttes till kantvind sista två km.
En fin slutspurt sista 5 km med en 2 plats all over.
Med hårt tempo redan från Vattentornet blev det en knapp halvtimme med full fart. Skönt mör i benen nu och bra gensvar från kroppen.
Njuter i musikrummet av Dylans The Complete Album Collection (alla skivor han släppt + lite outgivet) så det går att lägga en stund på. Vilket jag gör och njuter av en av de allra största då och då. Firar lite extra med bubbel nu för idag har jag den klart bästa känslan sedan jag bröt höften den 24 september. Dricker bara champagne vid två tillfällen. När jag är ledsen och när jag är glad och idag är jag glad.
För första dagen så känns det nästan ingen skillnad på benen. Jag kan böja benet utan känslan av lårkaka och benet känns i närheten av full funktion. Underbart hoppas det håller i sig nu. Har varit många bakslag tidigare men nu tror jag det lossnar snart.
Efter en hård träningstävling igår kändes det ändå betydligt bättre i kroppen idag än innan racet igår. Så jag tog en 8 mil i bekämt tempo som gick hyggligt fort trots vägval som gav sidvind ut och ren motvind hem. Pigga ben och kropp och ett hjulbyte hjälpte till. Satte på mina Reynolds 32 tub som väger in på dryga kilot på Crescenten. Oj viljen skillnad det blev i känsla och rapphet mot de tyngre kanttrådgrafit TEC 40 mm den kom med. Nu ska jag byta till ett styvare 40 cm styre och en längre lägre lägre styrstam också sen ska det spurtas.
Var i Malmö och Kristianstad torsdag, fredag och vilade helt från träning. Dessvärre en svacka med höften och ett par sämre dagar med mer ont och en känsla att "kontakten" med höftböjarmuskeln hoppat ur igen. Testade hemma imorse och hade inget att hålla emot när Kajsa tryckte ned benet. För jäkla surt. Vid senaste besöken hos kiropraktorn både i måndags och onsdags hade jag bra kontakt och Smackloppet i onsdags var också ett stort steg fram men nu två steg tillbaka igen.
Funderade en stund på morgonen att ställa in men var samtidigt cykelsugen efter två vilodagar och tänkte att jag får ta det efter förutsättningarna och göra det bästa möjliga. Det brukar också kännas bättre i benet efter träning än av vilodagar så ut och trampa en stund.
Glädjande ändå en lite bättre känsla i klungan när det gick i 45 fart första 31 km varvet från Markim och bort mot Lunda Livs. Många starka cyklister kanske ett 35 tal och även om farten var hög så kunde jag utan nära döden upplevelse i alla fall åka med någorlunda ok, men känner i igångdrag och uppför backar att "saker inte funkar". Speciellt efter svängen ut på Almungevägen och uppför bort korta biten mot Lunda Livs. Där går det alltid väldigt fort och där fick jag slita hårt.
Några utbrytningar fick inte mycket till fäste och det började dra ihop sig till spurt. Gick fort sista 2 km så även om jag var med någorlunda i position efter sista knäppen med 300 meter kvar så hade jag varken huvud eller ben att spurta fullt med. Kom in 7:a. Stefan Ljungberg vann liksom förra gången i en stark spurt. Peter Lindqvist som hittat fin vårform 2:a.
Första varvet
Nästa varv lite lugnare i början men gick sen på hyggligt fort. Kändes trots allt relativt ok med snabb återhämtning men det är klippet som saknas. Kom iväg med 7-8 km kvar en liten stund i en grupp om 4. Vi försökte snurra runt i motvinden ett tag men klungan plockade in oss rätt lätt. In mot spurt igen i hög fart sista biten kom jag nu in fint efter backen på 5-6 e hjul strax bakom Ljungberg. Men när de sprintade var jag lite sen på pucken och lyckades inte ta hjulen på Ljungberg och Lindqvist som åter var 1 och 2:a. Stefan 95 kilo och peakpower upp mot 2000 w blir tuff att spurtslå i år, det kommer nog fler få uppleva. Min gamle klubbkompis i CK 08 Hans Berggren också i fin form låg 3:a in mot mål sista 50 meter. Trodde jag kanske skulle kunna ta mig förbi närmade mig lite men 30 meter före fick jag ge slaget förlorat och kom in 4:a. Var ändå klart nöjd med det, träningen och dagens race, men längtar nu verkligen att få känna kontakt, klipp och styrka igen. Nästa gång kanske?
Var hos Kiropraktorn på eftermiddagen och fick lite mer behandling med laser och lätt knådning. Glädjande hade jag bra fäste och funktion i höftböjarmuskeln så det kändes lovande inför gårdagkvällens Smacklopp tempo 22 km i Herresta strax norr om Upplands Väsby. Lovande kändes också vädret hade cyklat in till stan på morgonen och när jag cyklade hem vid halvfemtiden efter behandlingen var det riktigt skönt ute med bara lätta vårvindar, men ack vilket väderomslag det skulle bli till loppet. 3 grader och en iskall hård kantvind. Det var ju inte drömvädret för premiär i den hala men också svala nya tempodräkten från Bioracer.
Lite skönare klimat hemma i köket än ute igår.
Fy f.. vad jag ogillar att frysa innan och efter cykeltävlingar. Under själva racet tog jag ut mig max så då frös jag inte. Men efteråt, herregud trots dubbla överdragsjackor kom kroppen i självsvängningar av köld så jag skakade ut det mesta av det varma kaffet jag fick hjälp att hälla i muggen. Ingen vacker syn.
Loppet däremot blev ett tydligt och stort steg framåt. Jag körde med ny cykeldator Garmin 520 och hade ställt in den att bara visa aktuell fart, distans, puls och kadens och strunta i tid och snittfart för att inte behöva deppa ihop över sånt under loppet.
Tror det hjälpte lite mot negativa tankar och kunde hålla psyket rätt ok med en tro och känsla att jag kanske ändå var lite snabb idag. Eller i alla fall snabbare än förra veckan i Odensala.
Hade Dan Lidman 30 sekunder före mig. Fick stryk av honom förra veckan och när jag började få korn på honom redan efter 5 km fick jag lite mer självförtroende även om det tog hårt att gå ifatt. Tänkte avvakta först några km 15 m bakom kanske fram till vändning och sen försöka gå om givet jag hade kraft på hemvägen men kom ifatt i en uppförsbacke redan ett par km innan vändning och gick om direkt istället.
Ganska jämnjobbig iskall vind med mycket sida både ut och hem. Flåsade allt högre och slet verkligen men stärkt av att öka luckan ned fick jag en positiv känsla, nu är det bara 5 km kvar.. Men det är en jäkla mental kamp att cykla tempo och ta ut sig max. Jag försöker intala mig att jag gillar smärtan, men allvarligt går jag på det? Tveksamt. Från förra årets tester på GIH vet jag att jag kan dra på mig väldigt höga nivåer av mjölksyra. I slutet av alla de intervallerna brukade jag ha mellan 16-20 mmol mjölksyra. För de av er som inte är så bevandrade i världen av mjölksyra och träningslära så är det HÖGA nivåer och brukar kännas en del. Det gjorde det igår också och det banne mig inte skönt någonstans, förr än efteråt.
Det gick ruggigt fort där ett par km mot slutet i ett längre lättåkt utförsparti. När jag legat någon minut på tung växel och skulle växla ännu lite tyngre i fart klart över 50 fanns ingen mer än den 53/11 jag redan hade i. Då är cykling kul, det är så det ska kännas. Inte som i uppförsbackarna på slutet när jag inte orkade hålla momentum längre.
Kände mig ändå nöjd när jag som en urvriden trasa till slut rullade imål. Såg sen på datorn att det inte gått lika fort som min tro eller känsla var. Cyklade banan fortare 2014 och ännu fortare 2013. Men förutsättningar är också svåra att jämföra och när tiderna kom sen visade det sig att nin känsla var någorlunda rätt. Jag hade gjort ett bra lopp och var 7:av 70 startande "bara" 1.25 efter tempokanoner som klubbkamrat Edvard Wendelin som var 1 sekund före Staffan Arvidsson (7:a på SM tempo förra året) också SCK. 16/04/10/omgang-3-herresta-tempo-226-km-kors-den-134-kl-1900/
Superskönt att få ett så bra svar av kroppen nu efter alla problem jag haft. Var 13 i Odensala förra veckan och kom nu före ett halvt dussin av de som slog mig då och hade bara en av dem före mig igår igen. Min fd klubbkamrat Hans Berggren CK 08 som var ca 15 sek före nu men 30 förra gången. Så relativt fältet och framför allt mot mig själv var gårdagen en stor framgång. Men nu får det tamig tusan bli lite varmt någon gång. Frysa ger mig inget.
Men de här snabba skoöverdragen från Velotoze modell diskhsndskar gav mig något. Både snabba och värmde bra mot den iskalla nordanvinden.
På tal om ger mig inget. Råkade just ut för ett sånt loserantiklimax på Arlanda. När jag skrev ovan satt jag på flygbussen från stan till Arlanda. Ska till Malmö nu ikväll för att hålla seminarium i Kristianstad i morgon bitti. Tyckte jag hade gott om tid och tänkte vara lite ekonomisk och spara in några hundralappar på taxi. Började med att missa flygbussen med 10 sekunder. Sedan stannade den typ 22 ggr på vägen och jag började inse att det här kan bli tight att hinna med 16 planet. Framme på Arlanda en kvart till godo. Sprang för första gången sedan skadan, eller snarare försökte springa genom säkerhetskontrollen till gaten för att mötas av en tom obemannad Norwegian gate 12 min innan avgång. A men hallå!
Leta upp en ny avgång ok 17.30 vad kostar det? 2700 kr. Underbart den tar vi.. Kände att det här måste jag fira. Var är loungen? Nu ska jag dricka några öl och lite vin och nyttja mitt priotrity pass. Ok finns ingen lounge på terminal 4. Underbart. O Learys en stor öl 119 kr. Skål!
En riktigt häftig och känslomässigt stark film om Mathew Haymans makalösa seger i Paris Roubaix. Varit proffs i 17 år vunnit 2 mindre tävlingar kör sitt 15 Paris Roubaix och så det här! Plötsligt händer det..
So maybe there is a chance? Var hos min grymma Kiropraktor Thomas på Kan klinkiken både i lördags och idag. I lördags hade komtakten till höftböjaren lossnat helt igen. Istället för att trycka djupt på sidan av magen och aktivera triggerpunkt. Tog han ett livtag om mig och sa slappna av. Sen krama han till hårt och det knäppte till i ryggen och sen var benet starkt igen. Nästan som magi att känna sån enorm skillnad när höftböjarmuskeln är på och svarar och kan hålla emot. Lite hårdmassage på benet och sen en värstingsmaskin till laser som går över benet i små cirklar och skickar in energi i det skadade benet. Kändes klart bättre efter besöket men samtidigt lite segt att kontakten försvunnit i stort sett omgående direkt efter de 3 behandlingar jag gjort sen förra onsdagen. Det kan ta en tid men med rätt behandling så hittar snart kroppen rätt av sig själv säger Thomas.
Efter en drömdag igår med fin cykling 11 mil i sol, ett fantastisk Paris Roubaix, vilken sista timme! Sen grillpremiär och golfen med Masters upplösningen. What more can a man ask for? Ja ett cykelställ med plats för 4 cyklar kanske? Som min kära fru överaskade mig med när jag kom hem från träningen.
Cykelställ på plats i källaren
Det kändes sen bättre än på länge i benet idag. Var pigg imorse och bestämde mig för att ta nya Crescenten in till stan i morse. Benen kändes starkare med mer kontakt. Solen hjälpte nog till också. Hade tid hos Thomas igen på eftermiddagen och var lite spänd på status idag. Han testade benet och höftböjaren och idag var det kontakt för första gången och jag kunde hålla emot starkt runt 80%. Suveränt skönt. Mer laser, mer hård OND massage. Thomas säger att kroppen svarar kanonbra och att det redan är jätteskillnad på 4 behandlingar. Känns ju vansinnigt bra att höra och känna, och ännu bättre kändes det ute på cykeln i solen på väg hem.
Fick skön feeling och tog en rätt lång extra sväng för totalt 7 mil bort mot Markim och tillbaka. Körde ett MAF test (Maximum Aerobic Function) som jag skrivit många gånger om. Testet är en perfekt statuscheck för aerobisk form på medelpuls. Cyklade 1 mil med start vid avtagsvägen på Almungevägen mot Markim och sen tillbaka. 2 mil i jämnt tempo en bit under tröskel och jämn puls mellan 135-140. Kändes bra trots en hel del kantvind i båda riktningarna, lite sida med ut och tyngre sida mot hem. 36.6 fart och 290 w / 299 npw med 139 puls var ett riktigt roligt besked. Inte minst med starka lätta ben. Idag såg jag ljuset i tunneln. Hoppas det inte är tåget som kommer den här gången..
And The Healing Has Begun - En fantastisk sång av Van Morrison från klassiska Into The Music från 1979.
Efter den häftiga upplevelsen hos kiropraktorn som jag skrev om igår så var det med positiva känslor jag gav mig ut till Odensala i skitväder för att cykla tempolopp dryga 16 km. Det var första gången med nummerlapp sedan skadan och lite speciell känsla. Hade talat lite med Bäckstedt på kvällen om lite tweakning av sittställning och var också pga av det lite extrataggad av att få reda på hur dessa förändringar skulle kännas. Sänkt sadel, lite längre fram med händerna och ner med huvudet. Blev som vanligt lite sen och uppvärmningen blev väsentligt kortare än jag tänkt mig och jag hann precis med 12 km. Uppvärmningen kändes väldigt bra med någon slags nygammal kraftkänsla som jag inte känt sedan skadan. Höll över 39 snitt utan att förta mig på medelpuls trots kraftig sida med ut och stentuff vind hem. Så jag hade goda förhoppningar om att dessa förändringar i sittställning och höftböjare i funktion tillsammans skulle göra en bra prestation. Hann tillbaka med 1 minut tillgodo och slängde av mig väst och buff och sen snabbt iväg.
Bild från en kylslagen och blåsig uppvärmning foto Jimmie Håkansson
Satte av med hög kadens och det gick snabbt i medvinden. Fick lika snabbt upp pulsen nära 160 slag där låg den sen peggad resten av loppet. Lite upp och ned men strax innan vändning var snittet 46.3 kmh då fick jag lite självförtroende men tyvärr försvann det i uppförslutet mot vändning och där var snittet nere i 44.5 och nu tung motvind hem och den där känslan av att vara stark i benen som vid uppvärmningen var nu som bortblåst i den starka vinden. Fick en tung hemresa och kunde inte hålla tryck, tappade farten helt i uppförbackarna och på vindutsatta ställen. Såg snittfarten rasa och de 43-44 jag trodde var inom räckhåll på uppvärmningen blåste all världens väg i samma takt som mjölksyran ackumulerades i benen. Höll ändå ihop huvudet och kämpade så gott jag kunde och rullade till slut över linjen. Placeringsmässigt blev det en 13 plats vilket är mitt i särklass sämsta resultat på ett Smacktempolopp sedan jag började tävla 2012. Tror inte jag varit sämre än 7:a någon gång innan. Från det kan man dra flera slutsatser många andra har blivit mycket bättre och jag har blivit sämre är väl de två tydligaste. Nu var det väldigt tight igår. Jag hade "bara" 39 sek upp till snabbaste tid Gustav Dejert. Så sett ur tidsperspektiv vs konkurrensen är jag rätt nöjd ändå givet mitt utgångsläge i år. Resultat Smack Odensala
Kan notera att min ambition att lära mig trampa med högre kadens i alla fall verkar gå bra. Lite för bra kanske t om. Hade 100 i snittkadens igår.
Känslan efteråt var ändå märklig på något sätt. Det kändes som något hände efter den grymma känslan på uppvärmningen som sedan tydligt försämras under loppet. Jag tror jag fick förklaringen idag. Idag var det som om gårdagens totala förvandling i benet var borta och jag hade åter ont när jag gick. Hade tid hos min grymma kiropraktor Thomas Östling på Kan Kliniken Wallingatan i eftermiddags och när han såg mig halta in sa han jag ser att kopplingen till höftböjaren är av igen. Han testade på britsen att trycka ner benet igen och det var lika svagt som innan gårdagens behandling. Efter lite tryck, masage och akupunktur behandling var det "lagat" igen. Thomas säger att min kropp är så van att vara sjuk och i obalans att att den söker sig tillbaka till det läget som ett normalläge. Troligtvis hände det igår redan i slutet av uppvärmningen eller en bit in i loppet eftrsom skillnaden i kraft var så uppenbar. Högerbenet är också tydligt mer illa däran än jag uppfattat det. Benet är hårt, vävnad och muskulatur måste mjukas upp kraftigt och cirkulation komma igång. Jag känner att jag haft fel approach till min återkomst. Har trott att det är bara att träna på så kommer läkningen succesivt. Men jag inser nu att jag sannolikt bara förstärker obalanser genom felaktiga kompensationer i kroppen. Att jag ändå kunnat cykla så pass mycket och stundtals rätt fort är kanske mer en funktion av min envishet och vilja att komma tillbaka. Nu blir fokus att hitta balans och bra kroppsfunktion före träningsvolym. Jag är övertygad om relativt snabba stora förbättringar, Thomas likaså. Nu ska vi köra på med laser för att skicka in energi i cellerna och ladda mitokondrierna, massage och akupunktur för att mjuka upp och få igång cirkulationen. Ser verkligen fram mot en ny vår och starka ben igen utan värk. Både att kunna cykla fort med, gå utan att halta och utan värk och kanske t om en liten joggingrunda så småningom. Det har funnits tider då jag trott att jag kan konkurrera bland de främsta i världen i min åldersklass. Det känslan har jag inte haft sedan skadan nu. Men jag ska tillbaka till den känslan. Ja så måste det bli.
Vad lär vi oss av det här? Lyssna på din kropp, du känner den bäst. Har du känslan att något inte ligger rätt till eller fungerar som det gjort tidigare eller borde göra. Kör inte bara på och hoppas att det löser sig. Ompröva, gå till någon sakkunnig och analysera läget. Lycka till!
Ja som en gudomlig uppenbarelse. Som om Jesus kommit ned till jorden igen klämde lite på min mage och ben och så var jag hel igen. Vad hände? Jag fattar ingenting.
Ja nu tillskriver jag en kiropraktor gudomliga egenskaper, men det är han värd efter vad han gjorde med mig idag. Sedan mitt höftbrott för drygt ett halvår sen har jag haft väldiga problem med gången, haltar som Zeb Macahan och med ständig nervvärk när jag går. Det gick snabbt framåt i början och redan efter 2 månader i slutet av november var jag i Thailand och cyklade 50 mil. Sedan dess har cykelträningen gått ganska bra men jag känner att det inte riktigt svarat i kroppen och gången har bara sakta sakta blivit något bättre.
Har sedan någon månad nästan förberett mig på att jag kanske aldrig blir fullt återställd och att det säkert tar många månader än innan nervbanor och synapser hittar rätt i benet. Idag tog jag mig i alla fall till en kiropraktor jag gått hos för ett par år sedan.
På vägen in till britsen ser han mig gå lite snett några meter och säger, jag ser vad problemet är. Jag lägger mig på mage . Han ber mig lyfta upp det skadade högerbenet i ca 45 grader. Tar sen i underbenet ber mig försöka hålla emot och trycker ner. Jag har inte en chans att hålla emot och är ursvag. Din höftböjare är helt satt ur spel du har 10% kraft i den Gör sedan samma med vänster ben, något starkare men bara 20 % kraft. Ok sa jag hur fixar vi det? Vänta säger han och börjar känna på högersidan på magen, liksom gräver ner fingrarna, söker, känner koncentrerat. Vad gör du säger jag? Letar efter signalen. Vilken signal? Från din hjärna till höftböjaren. Den har ingen kontakt. Nu hittade jag den säger han, nu blev det varmt. Vadå varmt? Ja i händerna, det blir en stark värme när signalen fäster. Så nu fungerar höftböjaren igen säger han som den självklaraste sak i världen. Höj benet igen. Jag höjer benet och han trycker ned. Som ett skruvstäd. Han rubbar inte benet och nära hänger sig på det jag håller emot hur lätt som helst. Likadant på vänster sida. Wow en helt overklig känsla vad hände? Han sätter in några akupunkturnålar och jag får ligga i 10 min och slappna av. Den märkligaste känslan. På något sätt bara känner jag mig stark och att jag kommer kunna gå igen utan att halta. Jag bara känner det utan att jag testat.
Vi avslutar behandlingen och jag uppfattar budskapet att eftersom jag gått så länge och felbelastat så kommer nog signalen tappas igen vi får jobba lite med akupunktur, laser för att skicka in energi i cellerna och lite mer magiska tryck. Jag ska dit imorgon för check och ny behandling. När jag klär på mig säger han att jag ska gå rakt och inte halta nu. Ok säger jag och tar på mig kläderna. Går ut i snålblåsten på lätta fötter och jag går helt normalt utan smärta. Jag tar några små lätta joggingsteg, skrattar lite för mig själv och tänker det här är ju helt sjukt, eller tvärtom menar jag det är snart helt friskt. Var det så här Jesus gjorde när han helade människor? Han kanske bara var en gudomlig kiropraktor? Blev sen lite irriterad på mig själv. Nu har jag slängt bort många månader och haft ont och presterat sämre i onödan. Varför gick jag inte dit tidigare? Jag visste ju hur bra han var. Men det var som en slags låsning. Allvarlig skada, tålamod det tar tid att läka osv. Men desto skönare nu när jag fick den här effekten. Blir spännande att se utveckling av det här nu framåt.
Redan ikväll skulle det förstås bli extra intressant att se hur det gick att cykla på kvällen i första tempoloppet får året och första gången med nummerlapp sedan skadan. Men mer om det imorgon. Nu är spännande mellan PSG- Manchester och PSG har vänt matchen men kan nog behöva ett till. Jag säger som Zlatan i tidernas bästa reklamfilm
Jag byter cykel till Crescent som jag skrev om häromdagen i och med satsningen med Stockholms CK. Tycker inte det känns rätt mot min älskade fullblodsracer Merckx EMX 7 om den skulle få stå oanvänd i mörkret i källaren hela sommaren och kommer därför sälja den så den får komma ut i sitt rätta element på vägarna igen.
Du får en kompromisslös high end fullblodsracer med toppkomponenter rakt igenom. Cykeln tillhör de snabbare och verkar ha en märklig förmåga att placera sig bra på tävling med flera segrar, medalj på VNM och cyklat Vätternrundan på 6.59. It's all about the bike..
Ramen är legendarisk. Den kanske vridstyvaste som gjorts i 62 HM ton grafit (Pinarello använder samma i sin prestigemodell Dogma). Den är så kompromisslös byggd att Merckx la ner produktionen då de blev "för dyra" att producera. Enbart ramsetet utpris ca 45 tkr. Merckx EMX7 svarar direkt, är extremt följsam, styr dit du riktar och är en dröm att spurta med. All kraft går rakt ned i backen. WRROOAM!
Som ni säkert vet är hjulsetet extremt viktigt för en cykels känsla och egenskaper och det är där i stort sett alla mediumprisade nycyklar sparar in. Inte här. Top Notch quality. Dessutom 100% tonanpassat i färg till den snygga ramlacken. Den Österrikiska kvalitetshjulbyggaren Xentis Wheels med Squad 5.8 Carbon Clincher har gjort ett 58 mm kanttrådshjul för finsmakare med perfekta egenskaper för de svenska vägarna. Suveränt aero samt mycket stabila och lättkörda även i stark vind. Det perfekta allvädershjulet. Inbyggd magnet i bakhjulet och absolut toppskick, inga märken eller skador med DT Swiss 240 nav http://www.xentis.com Nypris enbart hjulset 25 000 kr. www.bikerumor Test Xentis Squad 5.8
Växelgruppen är SRAM:s finaste grupp RED 22 11 delad med 53/39 och 11-25 kassett.
Jag har cyklat och tävlat säsong 2014-15 med cykeln. Cykeln är pedantskött, nyservad och alla slitdelar kontinuerligt utbytta. Inga skador på ram. Storlek M 55 med integrerad sadelstolpe. Ny Bontrager Team Issue sadel. Aggressiv 130 mm 3T styrstam med -17 grader (finns annan också om önskas) och ett PRO Vibe Sprint (använt av Cavendish) 40 cm styre. Ultegra pedaler. 2 st Blackburn röda flaskhållare i grafit. Vikt 7.1 kg. Passar längd ca 172-182 cm. Jag är 178 cm.
